Här tar det slut, Finland

Wennerholm: Det är hjärnan som talar – inte hjärtat

SPORTBLADET

SOTJI. Jag hade räknat med allt annat.

Men inte Sverige–Finland i en OS-semifinal.

Finland som varit så makalöst bra och där jag önskar veteranen Teemu Selänne det perfekta slutet på karriärren.

Men tyvärr.

I morgon tar OS slut för Finland.

Lugn nu alla ni som påstår att jag tippar sämst i Sverige eller är allmänt usel för att förutspå hur enskilda matcher ska sluta.

Det här grundar sig inte på några vilda tips.

Det handlar om historia, statistik och noggrant övervägda odds. Det är hjärnan som talar. Inte hjärtat.

Då vinner Sverige av samma skäl som Kanada kommer att slå USA i den här OS-semifinalen.

Den tradition som populärt kallas ”lillebrorskomplex”.

Ta den mest berömda matchen och Finlands kanske mest svidande nederlag. Det på hemmaplan redan i kvartsfinalen vid VM Helsingfors 2003. Finland ledde med 5–1 en bit in i andra perioden, spelade en bländande hockey, Hartwall Arena kokade och jag hade redan bokat om returbiljetten hem till Sverige igen.

Då vände Sudden och Foppa & Co. 2–5, 3–5 4–5, 5–5 och till slut 6–5.

Det borde inte kunnat hända mellan två av hockeyvärldens topplag.

Kalla fakta talar för Sverige

Vi kan ju ta alla matcher mellan Sverige och Finland genom tiderna ur ett helthetsperspektiv.

Det ser ut så här i kalla siffror i VM och OS:

75 43 15 17 279-180

Sveriges siffror först.

Och tar vi de tio senaste mötena i VM- och OS-sammanhang så har Sverige vunnit sju, en har slutat oavgjord och Finland har vunnit två.

Det är kalla fakta.

En historisk överlägsenhet från Sveriges sida och en mental spärr för Finland att kliva över innan semifinalen ens börjar på fredag. Jag pratade med en svensk spelare som var med där i Turin 2006, då Finland varit överlägset bäst genom hela turneringen och slagit ut varenda tuff motståndare på vägen. Medan Sverige åkte räkmacka till OS-finalen.

– Men vi visste att vi ledde med 1–0 redan då vi klev ut på isen, berättade han.

Ett mentalt övertag

Det går inte att komma ifrån att det är så. Att Sverige har ett mentalt övertag. Att de svenska spelarna känner så och att de finländska känner samma sak. Fast tvärtom.

Det är ingen vetenskaplig sanning, men det är sannerligen idrottspsykologi.

Ändå har några av mina största ögonblick i idrottshistorien varit då Finland vunnit. Som i Globen 1995, då finländarna tog sitt första VM-guld någonsin. Ja, det första mästerskapsguldet någonsin. Vem kan låta bli att älska ett land där hockeyn är överlägsen etta bland idrotter tillsammans med friidrotten?

Den gången flög jag i samma plan som finländarna till firandet i Helsingfors. Det var en makalös resa, en makalös glädje och ett makalöst mottagande. Hela Helsingfors var ute på gatorna och firade. Det finns inget som första gången.

Sedan unnar man ju en spelare som Teemu ­Selänne det perfekta slutet.

Hans sista säsong.

Han är nyckeln i det här finländska OS-laget. Lagkapten, omtyckt som ledare och älskad som lagkamrat. En unik hockeytalang som föds vart trettionde år ungefär.

Det är som alla finländare spelar för att just Selänne ska få det slut på karriären han förtjänar.

Gammal som ung.

Det kanske är det största hotet mot Sverige.

Och om en sådan som Teemu Selänne skulle vinna kan jag till och med smälta att han slår ut Sverige längs vägen.

Så stor är han i mina ögon.

Sedan erkänner jag villigt att Finland sett mycket bättre ut än Sverige så här långt, mött tuffare motstånd och tagit mer imponerande segrar.

De slog ut Ryssland i igår.

Sverige vann mot Slovenien.

Men det betyder inte ett smack i morgon.

FEM FINNRYSARE JAG MINNS

Det blev en riktig pärs i Turin, där Sverige tog en tidig ledning tio sekunder in i tredje perioden genom Nicklas Lidströms kanon som gav 3-2. Sedan blev det en våldsam finländsk jakt på kvittering. Henrik Lundqvist stod på huvudet under slutminuterna och räddade ett svenskt guld. Men pulsen var en bit över 200 däruppe på läktaren.

VM i Finland 2003

Det var "bara" kvartsfinal, men Finland hade hemmaplan och över 13.000 åskådare kokade på läktarna i Hartwall Arena. Jag hade redan tagit fram motorsågen då Finland gjorde 5-1 i andra perioden. Det var utklassning av Selänne & Co. Men så vände allt i denna klassikarnas klassiker. Från 1-5 till 6-5 och Peter Forsbergs 5-5 var matchens drömmål då han åkte från egen zon och avslutade med att lägga in pucken köksvägen. Pebben Axelsson gjorde sedan 6-5 och finländarna var förkrossade. En av deras värsta förluster någonsin.

OS i Nagano 1998

Sveriges första riktiga Dream Team med alla stjärnor på plats. Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström i sina bästa år. Så blev svenskarna knockade av en olycklig sistaperiod i kvartsfinalen mot Finland. Teemu Selänne var stor matchhjälte för Finland, gjorde två mål och Sverige föll med 1-2. Och jag har aldrig sett Peter Forsberg så deppig. Och samma Selänne spelar än. Otroligt.

VM i Zürich 1998

Turneringen spelades efter OS och dåvarande förbundskapten Kent Forsberg hade bingo med NHL-resultaten. Både Foppa och Sudden och en hel hög andra NHL-spelare kom loss och alla ville ta revansch för fiaskot i Nagano tidigare samma år. Det blev Finlandden här gången också, men nu i final. Ett ungt finskt lag som pressade Sverige i de bäst av två som gällde då. Sverige vann med 1-0 totalt (1-0 och 0-0) och Johan Törnberg, expertkommentator på Viasat här i OS, avgjorde med en myra från blå. Men alla mål räknas.

VM i Stockholm 1995

Finland hade tagit klivet mot att bli en stornation med stjärnor som Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen. Det blev final mot Sverige i Globen och en stjärnsmäll för svenske förbundskaptenen Curre Lundmark. I Finlands bås stod Curre Lindström och styrde finländarna till 4-1 genom att spela svenskt och totalt överraska svenska lagledningen. En magis kväll för Finland som tog sitt första VM-guld någonsin.