”Fotbollsspelare? De lär sig inte att ta hand om kroppen”

Reportage: Kickboxning kompletterar fotbollen

1 av 8 | Foto: Stefan Mattsson.
Fotbollsspelarna Rani Besara (till vänster) och lillebror Nahir (till höger) dirigeras av Stockholm Kickboxnings grundare och huvudinstruktör, Sami Cacan. Rani spelar i Assyriska och Nahir i allsvenska Hammarby.
SPORTBLADET

Vad gör fotbollsspelare under försäsongen?

Vissa väljer gymmet eller löprundor i kylan – andra tar sig till Stockholm Kickboxning för att slipa på psyket, balansen och koordinationen.

– Redan från början lär man inte fotbollsspelare att ta hand om kroppen under resans gång och det är ett bakslag för svensk fotboll, säger klubbens huvudinstruktör och grundare Sami Cacan till Sportbladet.

Det är som det alltid är i kampsportsklubbar.

Doften av liniment tränger in i näsborrarna, förvandlar sinnet så att man tror sig vara en sunkig slitvarg som kan knocka allt. På Stockholm Kickboxning är doften densamma, men andan ganska annorlunda.

Killar och tjejer, män och kvinnor, unga och gamla – alla står omringade av ett tiotal speglar och tränar till pumpande musik.

– …sju, åtta, nio, tio – time!

Sami Cacan håller i nybörjarpasset. Han har hunnit bli 40 år, men med sitt långa hår och positiva utstrålning är han fortfarande aktiv. Det var han som grundade klubben 1994, det är han som fortfarande är huvudinstruktören efter 10 000 timmars gruppträning. Han kommer fram med ett leende.

– Du ser, här är det ingen machostil, utan vi håller en avslappnad, social nivå med familjär känsla. Alla tränar på samma villkor och det är kunskapsnivån som avgör vilket pass man kör, säger Sami.

Har ni alltid hållit till här?

– Nej, och det är lite det som är grejen. Vi flyttade från förorten i Väsby till stan här i Stockholm och har behållit samma känsla trots att vi vuxit.

Stockholm Kickboxning håller till i Karlberg och är landets största klubb inom kick- och thaiboxning. De tre senaste åren har man utsetts till Sveriges bästa klubb av Svenska Kickboxningförbundet och fick priset sporadiskt flera gånger dessförinnan.

Kampsport är kampsport – men anledningen till min ankomst är egentligen inte alla sparkar och slag.

"Bad smågrabbarna stretcha"

År 2012 exploderade dåvarande Assyriska-mittfältaren Nahir Besara och la Superettan för sina fötter efter att äntligen ha skakat av sig epitetet ”supertalang”. Han blev uppköpt av Hammarby och var tongivande i höstas då ”Bajen” äntligen tog klivet tillbaka till Allsvenskan. Det intressanta? Det kan Sami få berätta om:

– Vinterhalvåret 2012 kom Nahir ner hit. Han var en ödmjuk kämpe, men behövde tuffa till sig, så vi fokuserade på att Nahir skulle bli tuffare och få bättre stabilitet. Vi tränade upp hans balans, lugn och koordination. Samma säsong slog han igenom på allvar.

Där, just där, kom svaret på frågan jag ställt mig själv. Ända sedan Besara blommade ut har ryktet gjort gällande att det skedde tack vare hans försäsongsträning på Stockholm Kickboxning – och då väcktes nyfikenheten i mig:

Varför just kampsport? Varför just kickboxning? En pratglad Sami har sina aningar, och riktar en känga mot svensk fotboll:

– Redan från början lär man inte fotbollsspelare att hand om kroppen under resans gång. Jag vet det av egen erfarenhet då min son Babel har spelat fotboll sedan femårsåldern. När träningen var slut bad tränarna alltid smågrabbarna att stretcha och gå hem. Det var ingen som gjorde det, de förstod ju inte varför de skulle göra det. Det här är, enligt mig, ett bakslag för svensk fotboll.

Hur menar du?

– De ska lära ut och kräva detta av sina instruktörer, ordentlig stretching. Vi som får betydligt mindre sponsring än exempelvis fotbollen kan det här och så kommer många fotbollsspelare hit med för korta ljumskar. De kan springa och skjuta hårt, men de saknar smidighet och kroppen håller inte för snabba vändningar. Då kan vader, ljumskar och knän ryka. Bygger fotbollsspelare bara gymmuskler tappar de dessutom känslan för bollen.

Är kickboxning det enda alternativet?

– Självklart inte. Det finns exempelvis yoga för stretching, dans för koordinationen och gym för styrka. Här får du dock allt på samma pass, säger Sami och ler.

Besara: "Vågade titta upp"

– Höga knän! Höga knän!

Nästa gång jag kommer nerför trapporna är det en kvinnoröst jag hör. Sami är på plats och agerar arméchef när han pekar ut sina soldater:

– Instruktören är Carina Palmers, erkänd fystränare på riksnivå. Därborta har vi Thamer Al Prince, väldigt meriterad tävlingscoach på internationell nivå med bland annat tre VM-guld i kickboxning.

Inga fotbollsspelare här i dag?

– Jo, där har du Victoria Lindström. Kom.

Victoria står och tränar vid sidan om. Hon spelar för Bele Barkarby och berättar att efter tre månaders träning har hon redan blivit positivt överraskad av den här kampsporten. Sedan sätter hon fingret på den fysiska fördelen:

– Jag har haft problem med ledbandet och höften, men höften har blivit bättre nu när jag stretchat här. Det gjorde jag aldrig på fotbollen.

Hur skiljer sig den här träningen från fotbollen annars?

– Mer individuellt. Det handlar bara om dig. Sen tycker jag att det är jobbigare, det är en annan typ av fysisk träning.

Några minuter senare kommer två bröder in i klubben, båda fotbollsspelare.

Den ena heter Rani Besara och har precis skrivit på för Assyriska. Den andre heter Nahir. Jag ställer den senare mot väggen på en gång och frågar om kickboxningens roll i hans utveckling.

– Helt klart hjälpte det mycket. Visst, man kan inte säga att träningen här gjorde allt, men jag blev mycket vigare, smidigare och fick bättre balans. Sen växer man psykiskt också.

Större självförtroende?

– Ja, man blir starkare mentalt och faktiskt modigare. Jag vågade titta upp på ett helt annat sätt i min roll som spelfördelare, flackade inte med blicken längre.

Storebror Rani, som borde ha satsat på en karriär inom kampsport om Sami fick bestämma, fyller i:

– Fys på gymmet gör dig ganska tung. I kickboxning är det mer rörelse. Och så blir du lugn som person. Lugn och självsäker. Du behöver inte vara den där aggressiva människan, utan du försöker lösa situationer harmoniskt.

Tänkte du någonsin på att byta till kampsport?

– Tankarna gick så ibland, men… Jag är en fotbollsspelare som gillar kampsport.

Varför tror du att få idrottsmän i allmänhet och fotbollsspelare i synnerhet söker sig till kampsporten?

– Många vill inte köra extra, de tycker att det räcker med fotbollsträningarna. Sen tror jag att de saknar intresse, men om de hade testat så hade de gillat det.

Hammarby-Nahir håller med – och tar i trä när han fäller nästa kommentar:

– Jag har inte varit skadad sedan 2012, då jag började här. Året innan missade jag fyra träningar. Nu har jag inte missat en enda.

"90 procent är motionärer"

Huvudinstruktören Sami sjunker ner i en fåtölj. Jag fäster blicken på honom och frågar hur hans eget äventyr började.

– Som 13-åring drog jag till lite olika klubbar och landade till slut på Aquila Kickboxning som leddes av Jens Hultén, i dag etablerad skådespelare och då min gamle tränare. Det roliga är att i dag kommer Jens och hans son ner och tränar här ibland, och han tycker det är skoj att jag fört vidare hans lära.

Sami håller i minst tio av 40 pass i veckan och har gjort så i 20 år. Han är medaljör i SM, NM och VM, har blivit uttagen till thaiboxningslandslaget och vunnit diverse andra mästerskap.

Kanske därför väger hans ord extra tungt, då man anar att han vet vad han talar om:

– När man hör kampsport tänker man på bitiga killar med hoodie-tröjor och borrande blickar. Så är det inte. Inte här i alla fall. 90 procent av våra medlemmar är motionärer, och de andra tio procenten gör vi till fighters trots att de är… ja, vanliga människor.

Han hälsar på Gabriel Tutak, den unge talangen som tagit guld i junior-SM. Även Johnny Iwersen går förbi, mannen som bland annat sparrats med Alexander ”The Mauler” Gustafsson och som har Stockholm Kickboxning som moderklubb.

Sami svävar gärna iväg när han pratar, men jag försöker hålla kvar honom på det relevanta spåret. Jag frågar om de kvinnliga medlemmarna.

– 65 procent av våra medlemmar är tjejer, och av dessa har vi fyra svenska mästare i kickboxning: Bella Backe, Camila Rivarola, Zina Djelassi och Helene Loewinski. Vi har en tradition av en könsmässigt jämn fördelning.

– På söndagar kör vi dessutom barnpass, med barn till föräldrar som tränar här. De får självklart göra mycket lekar och gymnastik, med influenser från kampsportsträning.

Vad säger du om kampsportens rykte i Sverige?

– Generellt tycker jag att det är förbättrat i dag jämfört med när jag startade klubben för 21 år sedan. Då fick vi gömma namnet på klubben – ”Väsbys sportstudio” – för att ens få tillgång till lokaler. I dag är kampsporten erkänd och gör rentav nytta för samhället.

Och nytta för fotbollsspelare?

– Andningsteknik. Koordination. Balans. Kondition. Stretchkunskaper. Allt i ett. Jag älskar fotboll och säger inte att man måste välja mellan det eller kickboxning. Jag säger bara att man kan kombinera.

När vi går uppför trappan försvinner doften av liniment. Det slår mig att Sami må vara en tränare i kickboxning, men han är också en vanlig familjefar och företagare.

Och en idrottens förkämpe.

– Alla sporter är delar av en helhet, enhet. Fotboll, kickboxning… Varför välja?

FAKTA

Några fotbollsspelare som tränat/tränar på Stockholm Kickboxning

Nahir Besara, Hammarby

Rani Besara, Assyriska

Mikael Thorstensson, tidigare AIK

Haris Laitinen, Enskede

Stefan Batan, Hammarby

Andreas Haddad, klubblös

Victoria Lindström, Bele Barkarby