Bank: Jag vill följa varenda steg Sjöström tar

SPORTBLADET

kazan. Hon staplar medaljer nu, men det är ett helt år kvar till OS. En del använder det som argument mot Sarah Sjöström.

Jag undrar jag.

Är det inte ett större problem för ­konkurrenterna?

Det finns en historia om Sarah Sjöström som vi journalister skrattat ganska gott åt den här veckan.

De senaste åren har det blivit något av en tradition att de svenska pressfotograferna får ta en bild med de svenska medaljörerna på den ena eller andra symboliska ­platsen i VM-staden. Vid Sagrada Familia i Barcelona ena året, framför ­Brandenburger Tor i Berlin nästa.

Det brukar bli roliga bilder på det viset, minnesvärt.

Ett par dagar innan det var mästerskapsdags i Kazan höll det svenska landslaget pressträff med den tillresta kåren. Frågor ställdes, svar gavs, man såg fram emot VM och försökte säga alldeles lagom mycket om formläget.

När intervjuerna var klara var det dags för fotografering, och Sarah Sjöström ­beordrades upp på ett tak, med häftig ­utsikt över Kazan. Som hon stod där var det hon som kom på en fråga:

– Är det här vi ska ta medaljbilden efter VM…?

Det där hade man kunnat kalla megalomani eller arrogans, men i hennes fall var det ju varken eller. Sarah Sjöström ­simmar 2015 på en nivå där vi inte längre undrar om hon ska ta medalj, utan vilken färg den ska ha.

Det har sina sidor.

Finns inga knappar

Den senaste månadens frågor om varför hon inte startade på 200 frisim, eller som i går, när det undrades om hon ”var besviken eller nöjd” efter en silvermedalj på 100 fritt, har gjort det tydligt att hon ibland skulle vilja ställa motfrågor:

– Fattar ni inte eller?

– Fattar ni inte hur fruktansvärt tungt det är att få det här att se så lätt ut?

Det arbete som Sarah och Carl ­Jenner (och Andrej Vorontsov) gjort de senaste åren har förvandlat ­henne från valpig superdupertalang till en fullfjädrad fjärilsimmare. Det finns inga knappar, det ­existerar inga genvägar.

De har tagit steg för steg, korrigerat detalj för detalj, arbetat med muskel efter muskel. Och de har gjort det dag efter dag.

Och de tänker fortsätta göra det dag ­efter dag.

I går kampsimmade hon sig till ett silver på 100 meter frisim, mellan de sprint­specialiserade Campbell-syrrorna – ­Australien anlitade nyligen Jacco Verharen, ­nederländaren som brukade träna Inge de Bruijn. Hon är ingen valp i frisim, men hon är sannerligen inte fullfjädrad än.

– Jag behöver veta hur jag ska simma frisim. Jag har ingen aning om hur man gör det, sa hon och skrattade sitt Sarah-skratt.

– Det är den distansen jag fått kämpa mest med hela säsongen. Det har funnits lite tvekan när jag ska simma det.

’Work in progress’

Så visst, det är ett år kvar till OS, det finns gott om tid för de unga kvinnor (och Dana Vollmer) som vill jaga ikapp henne.

Men de ska inte ta sikte på den plats Sarah Sjöström står i dag. De ska kika på ­stället hon kan stå på om ett år.

– Det (frisimmet) är fullt med förbättringsmöjligheter, om man jämför med hundra fjäril. Det är ett work in progress. Vi har mycket jobb, men vi har ­mycket tid också, säger Carl Jenner.

Sarah själv pratar om erfarenhet, att lära sig hur hon ska simma loppen för att ­kunna öppna starkare och ändå spara energi. Jenner pratar om att tekniska förbättringar och att hitta exakt den frekvens som ger bäst ­effekt över hundra meter.

Fattas fortfarande saker

Finalsimningen i går var bra, öppningen var snabbare än i semifinalen, och länge kändes det som att hon faktiskt skulle ­kunna slå två Campbell med en smäll.

Men det fattas fortfarande saker, ­öppningen är kantigare, simningen ­mindre ekonomisk, vändningarna sämre än i fjärilsimmet och hela tryggheten ­mindre.

När Sarah Sjöström ska simma fjäril vet hon att hon är drottning i världen, när hon ställer sig på startpallen på 50 meter i kväll vet hon att hon kommer att vinna så länge som hon inte fastnar med foten i kaklet.

När hon simmar frisim vet hon att det kommer att bli knöligt, men hon vet också att det kommer att bli så mycket bättre.

Efter finalpasset i morgon kommer det att tas medaljbilder med henne, hon kommer att summera ett VM som ingen annan svensk simmare någonsin varit i närheten av, men hon kommer också att veta att det är ett år kvar till Rio.

Det finns steg att ta, jag ser oerhört mycket fram emot att följa vartenda ett.