Grönborg har en hel del att fundera på

Höll på att bli ”Krossen i Helsingfors” men tredje perioden räddade hedern

Ett av tre svenska mål som gick rakt genom nätet.
Foto: SVT
Ett av tre svenska mål som gick rakt genom nätet.
SPORTBLADET

Vi ville ha ett bra genrep mot Kanada.

Vi fick två mediokra perioder och en smått galen avslutning.

Det finns en del att ta med sig, men framför allt väldigt mycket att jobba med.

Hans Abrahamsson.
Hans Abrahamsson.

Det stod 1–5 efter två perioder. Juniorkronorna gjorde sedan 5-1 på femton minuter i tredje perioden. Efter ytterligare ett plågsamt slarv i det svenska försvarsspelet kunde Kanada göra 7–6.

Juniorhockey, någon?

Som om det inte var nog gick tre av de svenska målen rakt genom nätmaskorna och ut ur målet.

Jag kan med gott samvete skriva att jag aldrig har varit med om något liknande. För det har jag inte.

Nu får vi verkligen hoppas att de finländska arrangörerna byter ut målburarna som användes i kväll i Helsinki Ice Hall. För det här var direkt pinsamt.

Prestationen lika dålig som siffrorna visade

Det var på väg mot ”Krossen i Helsingfors”.

Att ligga under är en sak, men att det såg så illa ut – att vi var så långt ifrån Kanada i så många moment – var definitivt oroväckande även om det bara var en träningsmatch.

Efter halva matchen stod det bara 1–2, men kollektivt hade Juniorkronorna så långt svarat för en förvånansvärt svag insats. Sedan kom tre snabba kanadensiska mål i slutet av den andra perioden. Och som matchbilden såg ut var det inte alls överraskande. Kändes mer som målen kom retroaktivt. Mot ett Kanada med så många skickliga spelare blir man straffad.

Ett slitet mantra är att i träningsmatcher spelar resultatet mindre roll. Ligger en hel del i det.

Problemet var att prestationen under de två första perioderna var lika dålig som siffrorna visade.

Tre misstag – tre mål

Kanada uppträdde självsäkert och självklart.

Sverige temposvagt, slarvigt och oengagerat.

Inte minst i uppspelen från egen zon.

Okej att det i vissa lägen saknades bra uppspelsalternativ. Men de svenska backarna agerade som de fortfarande mötte Danmark eller Slovakien.

Kanadas tre första mål kom efter rejäla misstag från svenska spelare i egen zon. Först Sebastian Aho, sedan Marcus Pettersson och till slut William Nylander.

Offensivt behöver vi nog inte vara oroliga, det finns så oerhört många skickliga spelare. Men det gäller att hitta rätt defensivt.

Vem står i premiären?

Efter 1–5 byttes Linus Söderström ut, då hade han varit en av Sveriges bästa spelare. Det säger en del om hur det såg ut.

In kom Erik Källgren och precis som inför förra årets turnering är det vissa frågetecken kring vem som ska ta rollen som förstemålvakt.

Tilltänkte ettan, Felix Sandström, var småkrasslig, vilket betyder att han inte får med sig någon träningsmatch innan turneringen startar.

Och plötsligt känns det väldigt ovisst vilken målvakt förbundskapten Rikard Grönborg ska satsa på i premiären mot Schweiz.

Med bara tre dagar kvar till JVM-premiären var den här matchen något av en försvarsmässig skräckresa för Grönborg. Nu är Grönborg å andra sidan inte helt ovan med många insläppta mål inför en turnering.

För ett år sedan åkte Sverige på 7–15 i de två träningsmatcherna mot USA (5–10) och Kanada (2–5). Sedan gick det svenska laget rent i gruppspelet.

Tillräckligt bra för guldet

Och:

Det är mycket bättre att en sån här försvarsmässig genomklappning kommer nu än en bit in i turneringen.

Nu vet samtliga 23 spelare som blir anmälda vad som gäller. Jag har varit med om många bra träningsmatcher och gruppspelsmatcher från svensk sida. Insatser som sedan inte varit speciellt mycket värda när slutspelet dragit igång.

För Sverige har fortfarande ett bra lag, ett tillräckligt bra lag för att vara med och slåss om guldet. Där har jag inte ändrat uppfattning.

Men tränarstaben och spelarna har definitivt en hel del att fundera på. En tidigt motgång behöver inte betyda speciellt mycket. Det kan till och med vändas till något positivt.

Allt hänger på hur Juniorkronorna hanterar den.

Värre då att Sebastian Aho missar hela turneringen. Pucken som träffade sturphuvudet betyder att Skellefteåbacken tvingas vila fyra–sex veckor. Men skador ingår, och Sverige har fram till nu varit helt förskonat. Minns i Ufa 2013 då tre backar tvingades lämna återbud och det var inte vilka namn som helst: Hampus Lindholm, Jonas Brodin och Oscar Klefbom. Även Jesper Pettersson försvann. Den gången blev det ändå en final.