EM-guld – nu ska
hon slå Ida-Theres

Hela sin karriär har Johanna trängts med Ida Theres Nerell om platsen i det svenska landslaget. 2006 var Nerell, som då hette Karlsson för övrigt, avstängd. Johanna Mattsson klev in i EM och tog brons.

Och nu, 2009 i Vilnius, ingen Ida-Theres. Däremot en segersugen Johanna. Suget tog henne ända upp högst på prispallen. Trots snuvan.

– Jag trodde förkylningen var under kontroll, men det blev värre under matcherna i dag, säger Johanna och snörvlar och skrovlar.

Tappade inte en rond

Var bronset 2006 en minimalistisk framgång (två matcher, varav en förlust) så var guldet desto mer genomarbetat. En ungerska, en italienska och en ryska utan att Johanna Mattsson tappade en enda rond. Och så final mot Irina Charin, Ukraina.

– Fari (förbundskaptenen Fariborz Besarati) sade att hon gärna tog efter min arm för att slå kvarnen därifrån, det visste jag ganska väl.

Charin letade efter läget, men någon kvarn hittade hon inte. Charin, ny bland seniorerna, hade mött svenskan en gång tidigare.

– Då vann jag, sade Mattsson.

Ukrainskan dök på allt

Sådant sitter alltid som en tagg längst in i sinnet – ”inte en förlust till”. Men så blev det. Charin satsade vilt på slutet i andra ronden (Mattsson tog den första med 1–0) och dök på allt. Och så blev svenskans 1–0-ledning i stället 2–0 och matchen var slut.

Johanna har precis som alla andra systrar Mattsson (de är tre, alla vann SM nyligen) pekats ut som lovande och juniormedaljerna har ramlat in allt eftersom.

Nu är hon senior. Och bättre än förut.

– Jag har blivit stabilare, säger hon. Tekniken är bättre. Och bättre mentalt.

Tar hjälp av ungrare

Och allt detta hemma i Gällivare. Johanna Mattsson har inga planer på att flytta. Inte ens inom Gällivare.

– Det finns inga lägenheter, nu sedan LKAB beslutat satsa.

Kvaliteten på träningen fixar hon och systrarna genom att plocka internationell sparring till klubben.

– Vi har hjälp av en ungersk grabb, två lettiska killar och en lettisk tjej. De brukar stanna 10-14 dagar.

Och så finns systrar och klubbkompisar, flera med landslagsmeriter.

Kompislivet då?

– Inga problem i Gällivare, försäkrar Johanna. Dessutom är jag inte hemma så ofta....

”Jag satsar på VM”

Nu börjar jobbet med sikte på VM.

Och då är vi där igen, med Ida-Theres Nerell, hon som alltid tar Johannas landslagsplats...

– Jag satsar på VM jag också, säger Nerell hemifrån Hässleholm i mobilen.

55 eller 59 kilo då?

– Vet inte. Jag har inte bestämt mig, säger Ida Theres Nerell och lägger till...

– Och hälsa till Johanna och gratulera, så är du hygglig.