Zlatan ska ha bragdguldet

Egentligen är det helknasigt. Låt säga att den 28-årige Barcelona- stjärnan i stället lagt alla tiotusentals träningstimmar på en annan sport, där konkurrensen globalt sett inte är lika stor, till exempel skidåkning eller simning eller skidskytte eller golf eller speedway eller vad det nu kan vara, ja då hade Zlatans chanser att vinna Svenska Dagbladets guldmedalj varit betydligt större.

Det är bara att titta på listan över senaste årens vinnare så förstår ni vad jag menar. Där hittar vi namn som Jacobsson, Pärson, Bergqvist, Holm, Klüft, Ljungskog, Elofsson och Frölander.

Namn som Ibrahimovic, Ljungberg, Larsson och för den delen Forsberg, Sundin, Lidström saknas trots att den gemensamma nämnaren är att de dominerat i absoluta världstoppen i sporter som fotboll och ishockey.

Det är ett mossigt pris

Ni hör hur det låter.

Det låter som att vi har att göra med ett mossigt pris.

Som jag skrev på min blogg redan i fjol när handikappskytten Jonas Jacobsson vann: ”Det känns som att bragdguldet går till idrotter och idrottare som ingen jävel riktigt bryr sig om”.

Henke Larsson låg bakom Barcelonas Champions League-seger 2006, samma år vann Tre Kronor OS-guld – men då gick utmärkelsen till Anja Pärson.

Peter Forsberg och Niclas Lidström har genom åren sopat hem NHL, vunnit poängligan och utsetts till mest värdefulla spelare – men hade antagligen haft större chans att få Bragdguldet om de sopat på en curlingbana i stället.

Lagidrottare i fotboll och ishockey är lika utmobbade av juryn som män som vill bära shorts på jobbet är av sina arbetsgivare.

Det brukar anföras av uppburna krönikörer att det är ”viktigt” att priset hamnar i mindre sporter. Till exempel tyckte SVT:s Jonas Karlsson så här i fjol: ”Ett viktigt erkännande som ger högre status åt idrotten för funktionshindrade”.

Det är möjligt att han har rätt…men jag har då inte hört om något uppsving för idrotten för funktionshindrade, jag har inte sett den teckna något lukrativt tv-avtal, jag har inte hört att publiksiffrorna skjutit i höjden efter ”erkännandet”. Men jag kan ha fel.

Zlatan har svarat för tre bragder

Om vi tittar på Zlatan Ibrahimovics 2009 så har han svarat inte bara för en eller två utan TRE bragder som borde ge honom medaljen var och en för sig:

  Som förste svensk sedan Gunnar Nordahl 1955 vann Zlatan i våras Serie A:s skytteliga på imponerande 25 mål. Det är en bragd.

  Han har presterat på en sådan hög nivå att han i höstas värvades till världens just nu ledande och bästa fotbollslag FC Barcelona för den svindlande pengasumman 440 miljoner kronor plus två spelare (Samuel Eto’o och Alexander Hleb). Det är också en bragd.

  I världens största ligamatch, el Clásico, gjorde han det ingen av övriga världsstjärnor på planen – Messi, Ronaldo, Kaká, Xavi med flera – mäktade med: Zlatan avgjorde med ett avslut så bragdartat att bara det borde fått juryn att riva upp sitt beslut om Sarah Sjöström (simning), Helena Jonsson (skidskytte), Anna Nordqvist (golf) eller vem det nu blir.

Robert Laul

Senast en fotbollsspelare vann bragdguldet var 1969 (Ove Kindvall). Malmö FF och landslaget fick det för sina framgångar i Europacupen 1979 respektive USA-VM 1994. Tre Kronor fick medaljen för VM-guldet 1987.

Zlatans prestationer är fullt jämförbara och den ende konkurrent jag kan se i år är Robin Söderling som gjort stort eko i tennisvärlden som i alla fall är en hyfsat sexig sport.

Tyvärr är jag säker på att ingen av dem får det, men jag är den förste att jubla om jag har fel.