Kaptenens hyllning – till sin avlidne far

Ni ser den fantastiska faktarutan härintill; lördagen den 15 mars 2008 förlängdes den redan långa guldraden med ytterligare en mäktig titel, guld nummer nio i föreningens historia.

Bygget av Bandykyrkan i november 2001 blev starten på lyftet för den anrika bandykubben och guldet i dag cementerar Edsbyn som svensk bandys absoluta maktlag.

Under en sanslös målfest på femton magiska minuter i första halvlek (se annan artikel) lades grunden till nya succén för det rödblå laget.

Sanslösa målfesten – grundet till nya titeln

5–1 fick Sandviken i gungning.

– Vi fick en riktigt kanonstart, utan att egentligen behöva göra något. Vi hade bestämt att vi skulle komma upp högt på Saik och de ”ströpla” väl lite där i början. Man har sett Saik betydligt mer på tå och alerta, säger Magnus Olsson till SVT.

Direkt efter paus fortsatte Edsbyns enorma offensiv, laget gled i från till 10–3 som mest och till slut skrevs 11–6 in i historieböckerna, den målrikaste finalen någonsin.

– Folk trodde att vi kanske skulle vara mätta, men det här laget äter upp allt det kommer över, säger lagkaptenen Magnus Olsson.

För lagkaptenen var segern extra speciell, mitt under slutspelet gick Olssons pappa bort och efter seger gick tankarna till honom.

– Jag sänder en signal till pappa.

Runt honom var glädjen enorm.

– Det här är helt underbart. Kanske att Sandviken vek ned sig litegrann, men samtidigt gjorde vi det här så otroligt bra tillsammans – vi är så starka, säger Joakim Hedqvist.

Tränaren Ola Johansson var – trots storsegern – helt slut efteråt.

– Det var en jobbig match mentalt för mig vid sidan om. Vi spelade hela tiden i ledning och det gällde för oss att hela tiden ligga på för att inte tappa och släppa in Saik igen.

Nyckelspelare som Magnus Olsson, Joakim Hedqvist och Daniel Liw var fantastiska när det som bäst behövdes – men tränare Johansson vet vad som bygger guldlag.

– VI är ett starkt lag. VI vinner. VI Edsbyn, alla i det här laget.

Saik – ett lag i spillror...

När hjältarna tog stegen upp till hyllan på huvudläktaren och lyfte bucklan visste jublet bland de guldgalna supportarna inga som helst gränser.

Anders Burström

Samtidigt var Sandviken ett lag i spillror.

– Det känns väldigt tomt. Det här är nog den tyngsta förlust jag upplevt..på det sättet vi förlorade. Vi var aldrig med i den här matchen, vi blev överkörda helt enkelt, säger Daniel Eriksson.

– De fick alldeles för enkla mål där i början och med den starten så blev det väldigt uppjagat och stressigt. Vi gjorde en förbannat dålig match helt enkelt.