En bragd - nu kan Plannja få ta över allt i svensk basket...

SPORTBLADET

Plannja tog sitt femte SM-guld i basketligans tolvåriga historia. Det finns inget annat ord för Plannjas prestation än - bragd.

Resten av basketsverige ska bocka, buga och ta lärdom.

Det är så här man bygger en riktig basketklubb. Kanske är det dags att låta Plannja ta över både basketförbund och basketliga. De vet ju bevisligen vad de sysslar med.

PROFILEN FRÅN LULEÅ Guarden Håkan Larsson är bördig från Norrbotten - en av få i guldlaget. Men Plannjas medvetna satsning har gett resultat: fem guld på åtta år.
Foto: LENNART JÖNSSON
PROFILEN FRÅN LULEÅ Guarden Håkan Larsson är bördig från Norrbotten - en av få i guldlaget. Men Plannjas medvetna satsning har gett resultat: fem guld på åtta år.

Lika bra att jag erkänner det direkt. Jag är inget stort Plannjafan. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.

Men jag är inte helt dum i skallen. Och igår trillade i alla fall en tioöring ner. Plannja är inte bara ett bra basketlag, det är en bra basketklubb. Det är kanske rent av den enda riktiga basketklubben i Sverige just nu.

Jag menar, alla dessa SM-guld har inte kommit av en tillfällighet. Resten av klubbarna som vunnit SM-titlar sedan basketligans start 1992 har gjort det några enstaka gånger. Bara Plannja har varit en konstant maktfaktor sedan första SM-guldet 1997.

Missförstå mig nu inte. Plannja har sina brister. När det gäller ungdomsbasket och att odla en stor bredd av nya talanger så kan Luleå inte konkurrera med Stockholm, Södertälje, Uppsala och Norrköping.

Niet, nada, nicht.

Proffsigheten ger pengar

Men när det gäller att driva en elitklubb, ja, då är det faktiskt bara Plannja som håller måttet. Många av de andra klubbarna menar nog att det beror på att klubben har mycket pengar.

Personligen tror jag att man kan vända på det: Klubben har mycket pengar för att man sköter den proffsigt.

Norrköping ska ha all heder och ära för årets insats, men också för man år efter är med i finalen eller semifinalen och nästan lyckas. Men laget har en helt annan filosofi än Plannja. Här satsas det på egna förmågor i första hand och spelet anpassas efter det. Det blir ett snabbt spel för kortare spelare.

Elliott gav klubben lyftet

På sätt och vis är det ärligt, det är sådan svensk basket ser ut just nu och med de förutsättningarna är det ett sånt spel man måste spela. Men utanför Sverige håller det inte.

Det gör inte Plannjas spel heller, men sättet man spelar basket på är rätt. Med stora spelare, med kontrollerad halvplansbasket.

Plannja har också lyckats med kontinuitet i laget, förutom några år då Bill Magarity coachade laget. Först kom Eric Elliott, en helt okänd amerikan som gav klubben lyftet, de första SM-gulden och drog storpubliken. Han fostrade Håkan Larsson, den första riktiga Luleåsonen som blev en profil i landslaget.

Nu har Plannja lyckats börja bygga en ny liten epok med coachen David Visscher.

Man kan ha åsikter om hans sätt att coacha och byta runt laget (eller kanske snarare INTE byta runt laget), men han kan basket, vet vad han sysslar med och har alltid ett socialt patos med i det han gör.

Låt de ta över allt!

Det passar Plannja perfekt.

Den viktigaste frukten av den här säsongen är ändå John Pettersson explosion. I år har han blivit vad så många hoppats så länge. En fruktansvärd försvarskraft och mycket målfarlig center. Det var länge sen vi hade en sån under 30!

Och eftersom Plannja verkar vara enda klubben som kan driva sin verksamhet professionellt återstår kanske bara att dra den enda logiska slutsatsen till sin spets: Låt de ta över allt.

Lägg basketförbundet och basketligan i Luleå och låt Mosesson, Visscher & co sköta affärerna. Då skulle det nog bli ordning på torpet där med.

Thomas Arnroth (sport@aftonbladet.se)