Kul, visst – men det här var ruggigt nära ett antiklimax

SPORTBLADET

– Are we done?, frågade en leende Scottie Pippen på presskonferensen efter matchen – innan han ens fått en fråga.

Ja, Scottie, vi är klara.

När en skadeskjuten Scottie Pippen begärde byte och togs ut i omklädningsrummet redan i inledningen av andra quartern var ordet antiklimax det enda som kunde beskriva det till en början så grandiosa experimentet. Lyckligtvis studsade både Pippen och experimentet tillbaka.

Antiklimax blev basketfest.

I andra halvlek var Scottie Pippen dubbelt så aktiv, rörde sig mer och bättre, domderade och pekade. Och när han blåste förbi sin försvarare, trippade så farligt nära kortlinjen innan han akrobatiskt la i bollen på andra sidan korgen så var det var en svag glimt av den superstjärna jag växte upp med. Men det var en glimt. Och det räcker så.

Det var ett kul evenemang, en succé – annat kan man inte kalla det. Scottie Pippen blåste liv i en sport som lever en sorgligt undanskymd tillvaro i mediabruset. Hans närvaro har för svensk basket förhoppningsvis öppnat några ögon, väckt några sponsorer och inspirerat både ungdomar och veteraner.

Men vi kan stanna här, va?

Svensk basket mår bäst av att det.

Det här var ett steg, snett framåt, men för att svensk basket ska växa så krävs helt andra. Som stjärnor som spelar hela säsongen, inte bara en match, heta rivaliteter – och framför allt landslagsframgångar.

Att ta hit en stjärna av Scottie Pippens magnitud igen skulle vara platt och trist. Hur går man vidare liksom? Nu har både Magic Johnson och Scottie Pippen varit här.

Det finns de som menar att Scottie Pippens gästspel i Sverige är pinsamt. Inte för Scottie, nödvändigtvis, men för svenska basketligan. Skulle IFK Göteborg kuppa in Eric Cantona i en höstmatch? Skulle HV 71 flyga in Grant Fuhr och ställa honom i kassen mot Linköping? Naturligtvis inte.

Här blottar sig basketligan enligt kritikerna. Här står ligan med ett linne man inte fyller ut och shortsen nere vid anklarna. Den svenska basketligan, som vill bli tagen på allvar och leka med de stora, är inte bättre och mer seriös än att en 42-årig basketpensionär kan flygas in för ett gästspel – i en seriematch där viktiga poäng står på spel.

Jag håller inte med. Ja, det är klart att det var ett jippo. Men den PR som svensk basket får av Pippens besök går inte att värdera i pengar. Seriöst eller inte, så många sidor i tidningarna får inte basketen ens efter en avgörande SM-final.

Om det kan man tycka vad man vill. Men.

Sidor i tidningen är någonting man förtjänar.

Och Scottie Pippen i Sverige – för blott en enda match – förtjänar dom.

Men det räcker nu.