DETROIT. Jag tror som Anaheim-spelarna.
Om inte de kan stoppa Detroit kan ingen annan heller göra det...
Det var i de termerna ankorna från södra Kalifornien talade när de lämnade Joe Louis Arena efter förlusten i den sjunde konferenssemin.
– Vi var nära, men Detroits anfallsspel är ohyggligt och jag har svårt att se hur någon annan ska kunna hindra dem, suckade Ryan Gezlaf.
Nej, Chicago ser till exempel ut att få det riktigt besvärligt i den konferensfinal som inleddes i Motown i natt.
Det är ett bedårande lag på många sätt; ett frustande, respektlöst ungdomsgäng i besittning av sprakande speed, gränslös fantasi, pumpande adrenalin, enorm moral och en gulpande hunger efter mål och vinster.
Problemet är att kidsen inte är i stånd att mobilisera det försvarsspel som krävs när The Big Red Machine vevar igång sin offensiv.
Det blev väldigt tydligt under 2-5-förlusten i öppningsmatchen i ”The Joe” i natt, där Anaheim murade igen den egna zonen – och till sist ändå misslyckades i försöken att hålla Detroits getingbo av matchvinnare stången.
Och det utan att alls gå för full maskin. Det går bara inte.
Ger man Detroit, med fyra kärnvapenbestyckade kedjor, den sortens utrymme och den sortens frihet spelar det ingen roll hur snabb man är, eller hur bra målvakt man har (och Khabibulin var lysande igår).
Man får stryk.
Så...ja, om Red Wings har en night off är det inte omöjligt att Chicago vinner någon enstaka match på ren entusiasm, men väldigt lite talar för något annat än att svensklaget från Michigan spelar Stanley Cup-final i år igen.