Fördes akut till sjukhus – fruktade ny hjärnblödning

Foto: facebook.com/wallbergfrida, TT
SPORTBLADET

Frida Wallberg fördes akut till sjukhus tidigare i veckan.

Facebook berättar hon om dramat.

”Jag tänkte: låt det inte vara en ny hjärnblödning”.

Den 14 juni förra sommaren förändrades boxaren Frida Wallbergs liv.

Under en titelmatch i Golden Ring-galan i Stockholm knockades hon till marken och fördes akut till sjukhus med en hjärnblödning. Hon akutoperereades och låg nedsövd i respirator i två dagar innan hon vaknade.

Sedan dess har allt handlat om att hitta tillbaka till en normal vardag och i vintras ställde hon upp i Vasaloppet som en del i rehabiliteringen.

”Kändes som en evighet”

I veckan drabbades Wallberg av ett bakslag.

31-åringen berättar själv på Facebook om hur hon plötsligt började känna sig snurrig och illamående och att hennes man Robert Stridsberg vid 23-tiden på kvällen ringde efter en ambulans.

”De körde in mig akut. Det som snurrade i mitt huvud nu var snälla! låt inte det vara en ny hjärnblödning. Resan in kändes som en evighet”, skriver Wallberg.

Låg kvar två nätter

Väl på sjukhuset gjordes en röntgen.

Den visade att ingen ny blödning uppstått.

”Det slutade med att jag var kvar 2 nätter till på universitetssjukhuset i Linköping. Värken och kräkandet gav inte vika förrän då”, skriver Wallberg.

FAKTA

Hela Facebook-meddelandet

”Vad hände egentligen!!

Kände på morgonen att något inte riktigt var som det skulle.

Huvudet värkte men det kändes fortfarande annorlunda denna gång. Värken var på djupet och tyngre på något sätt.

Hade bestämt mig för att ta bussen och inte bilen denna gång till Åtvidaberg.

Tur var det!

Huvudvärken blev bara tyngre och tyngre när jag satt där på bussen. Efter ett tag startade illamåendet stegra.

Det kommer när värken blir för stark för huvudet.

Kände mig groggy där jag satt i sätet.

Pappa skulle möta upp mig på busstationen. När jag kom fram så kunde jag inte riktigt gå rakt fram utan vinglade lite till pappas bil. Jag kurade ihop mig i bilen och ville bara försvinna.

Den här smärtan var riktigt obehaglig.

Värken förvinner inte utan den trycker på hela tiden och spyan låg i halsen.

När jag kom till huset i Åtvidaberg så började jag spy av all värk. Klockan var nu 15:00.

När klockan var 23:00 och inget blev bättre utan snarare åt andra hållet, så ringde man efter ambulans.

De körde in mig akut.

Det som snurrade i mitt huvud nu var snälla! låt inte det vara en ny hjärnblödning.

Resan in kändes som en evighet.

Väl framme så blev det olika tester innan man bestämde sig för röntgen. Man ville se att ingen ny blödning har uppkommit. Väntan från röntgen till resultat var en hemsk situation. Rädsla blandat med ångest!

Tänk om jag har en ny blödning?

Vad händer nu?

Öppnar de upp mitt huvud igen?

Alla dessa frågor snurrade samtidigt som värken och kräkandet bara fortsatte.

De gav mig smärtstillande men värken släppte inte. Tur att de höll mig i dropp för ingen vätska fick jag behålla i kroppen.

Allt åkte upp i samma situation jag försökte dricka något.

Läkaren kom in med röntgenresultatet.

Frida! Det såg bra ut, ingen blödning!

Men du är illa i smärtnivåer och illamåendet blir inte bättre heller.

Du måste ligga kvar i dropp.

Vi får inte styr på ditt mående så vi vill ha dig kvar över natten.

Det slutade med att jag var kvar 2 nätter till på universitetssjukhuset i Linköping. Värken och kräkandet gav inte vika förrän då.

Nu är jag på fötter igen och sakta men säkert hämtar jag mig.”