ELDPROVET

1 av 6
Året är 2008 och Löfkvist är på väg mot mål på fjärdeetappen. Han tar där över ledartröjan för de yngre.
SPORTBLADET

I fjol fick han inte ens chansen – trots succén i Giro d’Italia.

Nu blickar fram Thomas Löfkvist mot världens största tävling – och tre veckor av smärta, extrema bergsetapper och konstant trötthet.

Thomas Löfkvist, 26, hade några omtumlande vårdagar i Italien förra året.

Han blev ”Gotland” med hela svenska folket efter succén i Giro d’Italia. Och även om han föll ner till en 25:e plats till slut minns många hans tuffa körning i bergen och att han som blott tredje svensk efter Gösta ”Fåglum” Pettersson och Tommy Prim fick ta på sig La Maglia Rosa – den rosa ledartröjan.

– Jag insåg inte storheten i det förrän det hände. Först då förstod jag vilken ära det var att få bära ledartröjan. Vi kör ju trots allt lopp som är över 100 år gamla och det finns så mycket historia i en tävling som Giro d’Italia.

– Italienarna har en stor passion för cykelsporten och det märktes tydligt. Det är något jag alltid kommer att minnas, säger Thomas ”Gotland” Löfkvist.

Chockbeskedet präglades av politik

Men när girot väl var över och svensken såg fram emot den ännu större utmaningen i Tour de France fick han chockbeskedet från Team Columbia: du får inte åka.

– Det var en del politik bakom det beslutet. Rykten om att jag skulle byta stall började spridas och då valde de att satsa på cyklister de var säkra på skulle stanna kvar, säger Löfkvist som tog sig samman och gick över till Team Sky efter säsongen.

– Jag kände att jag antingen kunde sitta och deppa eller njuta av sommar­en. Självklart var jag besviken eftersom jag ansåg mig vara tillräckligt bra för att köra touren, men det ligger bakom mig nu.

I år valde han bort Giro d’Italia för att maximera sina förberedelser inför Tour de France som inleds i holländska Rotterdam i morgon.

Och han har en viktig del i det lag som ska försöka bära fram fjolårsfyran Bradley Wiggins till en seger.

”Finns ingenting som Toruren”

– Ambitionen måste i varje fall vara att Wiggings ska förbättra sin placering från i fjol och jag tror att vi i laget har en bra chans att hjälpa honom till det, säger Löfkvist.

Men Tour de France handlar inte bara om etappsegrar och ledartröjor.

Tour de France är lika mycket storslagna vyer över de franska alperna, blytunga bergsetapper – och fruktansvärd smärta.

– Det finns ingenting som touren. Vi kör 350 mil på

21 dagar och det är svårt att beskriva tröttheten man upplever.

– Vi är professionella cyklister och tränar för det här – men det är en jätteutmaning. Det är inte mycket dötid under de här tre veckorna och de få gånger man får tjugo minuter över att bara stirra upp i hotelltaket på blir man överlycklig.

Det låter inte som någon trevlig upp­levelse?

– Jag tror inte folk som cyklar Vätternrundan njuter särskilt mycket heller när de väl trampar runt där. Men känslan av att ha klarat av det, när man väl är i mål, är den man vill åt. Vi har tre veckors jätte­slit framför oss men det är också det som driver mig, att testa sina gränser och se hur mycket man klarar av.

FAKTA

Efter sex etapper når man bergen. Här är ”Gotlands” ord om det som väntar dem då:

”Även om vi bara har kört sju etapper innan stigningarna börjar mellan Station des Rousses och Morzine-Avoriaz gäller egentligen samma sak här som i slutet av touren. De cyklister som kört smartast och har energi kvar är med när bergsetapperna avgörs. Helst ska man vara tillräckligt bra för att köra ifrån alla, men är man inte det måste man klara av att åtminstone hänga på klungan. Fixar man inte det har man en tuff resa framför sig. Det finns en risk att en cyklist knäcker sig om den inte är förberedd eller har kapaciteten. Man kan ta sig över ett par berg, men sen är man rökt.”

Och bergen blir bara värre och värre, Stigningarna sanslösa. ”Gotland” Löfkvist igen:

”Nyckeletappen är helt klart den sjuttonde med målgång i Col du Tourmalet (2 115 meter över havet). Då är vi i slutskedet av touren och alla har bränt mycket kraft under tävlingens gång. Den cyklist som har varit smartast och hushållit bäst med krafterna vinner. När man når de här tuffa stigningarna finns det ingenstans att gömma sig längre.