Svenska VM-hoppet efter dödsolyckan: ”Jag mår jättedåligt”

...men tunga tankar hindrar inte Rissveds

Jenny Rissveds.
Foto: BILDBYRÅN
Jenny Rissveds.
SPORTBLADET

Dödsolyckan, som hon bevittnade, tog henne hårt. Men på cykeln kan Jenny Rissveds fokusera.

Med världscupsegern i färskt minne har mountainbikecyklisten stora förhoppningar på VM.

– Jag har stor chans på medalj i sprint, säger hon.

Det var i den sista världscuptävlingen i Méribel för en dryg vecka sedan som nederländskan Annefleur Kalvenhaar kraschade så illa under träning att hon senare avled. Rissveds stod bara tio meter därifrån och såg händelsen.

– Det har påverkat mig, jag mår jättedåligt över det. När jag tränar fokuserar jag på cyklingen, då hinner jag inte tänka på annat. Men på kvällarna tänker jag jättemycket och är jättetrött, säger Rissveds till TT ett par dagar före avfärden mot VM i Norge.

– Men olyckan har inte gjort mig rädd. För den hände inte på något svårt parti, hon ramlade på en träbro som det bara var att rulla över. Och det är ju typiskt, banorna blir bara svårare och farligare och det finns hur mycket stenar som helst som man skulle kunna slå ihjäl sig på bokstavligt talat.

Två medaljer i sikte

20-åringen från Falun åker till Hafjell med VM-medaljförhoppningar på båda sina distanser, tisdagens sprint och fredagens U23-crosscountry.

– I sprinten har jag stor chans att ta medalj. I crosscountry kommer det att bli lite tuffare, men jag hoppas på medalj. I tidigare VM har jag inte varit riktigt nöjd med vad jag presterat, det har alltid varit något trassel med sjukdom före. Nu har jag varit skadefri och hållit mig frisk så det ska nog kunna gå bra där också.

Fick sitt kvitto

För tre veckor sedan fick hon det kvitto som hon jagat hela säsongen – seger i en världscupsprint, i kanadensiska Windham.

– Det var väldigt skönt, just för att jag haft en svacka. Jag hade samma känsla i kroppen som jag hade innan jag fick de dåliga känslorna.

Svackan tidigare i somras, då hon kände att kroppen inte hängde med, tror hon hängde ihop med den tuffa säsongsstarten med långa resor till och från tävlingarna i Sydafrika och Australien.

– Det tog väldigt mycket energi och det satte sig i huvudet. Så det var först när min mentale rådgivare fick mig att strunta i de negativa tankarna som jag klarade av att pressa mig till gränsen.

INGELA AHLBERG/TT