Bank: Lennartsson ska naturligtvis inte avgå

Ett självmål i derbyt – två självmål efteråt

Foto: Anders Deros och TT
FOTBOLL

GÖTEBORG.  ”Avgå, Lennartsson” skanderade IFK Göteborgs supportrar, så låter det efter en derbyförnedring.

I skuggan av  0–4 mot Häcken borde flera i Blåvitts ledning fundera över sin krishantering.

Jörgen Lennartsson är inte en av dem.

Jo, det finns matcher som förtjänar fler analyser än en.

När det blåstes för full tid på Bravida Arena hade jag skrivit en text om fotboll och Häckens uppvisning. Sedan hände allt annat.

Historiska derbysegrar och –förluster får ju följder. De får marken att darra under en del (i blått och vitt), medan andra (gulsvarta) inte bryr sig eftersom de lättat från marken för längesen.

Så här var det:

IFK Göteborg hade just förlorat med 4–0, i en match som var både logisk och ologisk. Ologisk eftersom Blåvitt faktiskt hade både anfallsspel och chanser den här gången, logisk eftersom Häckens anfallsvapen terroriserade dem med sin fart och kvalité. På läktarna vädrades tränarblod, IFK-klacken skanderade ”avgå, Lennartsson” och Mikael Stahre studsade kobent revanschrusig runt och bara mådde.

Spänt läge. Ryggen mot väggen. Upp till bevis.

Ska naturligtvis inte avgå

Det är den sortens situationer som ställer krav på ledare i en stor fotbollsklubb, och vi kan väl konstatera att IFK Göteborgs nyckelpersoner hanterade det här väldigt olika.

Lennartsson, först. Ska han avgå? 

Naturligtvis inte. Lennartsson är en genuin fotbollsman, en ledare och en smattermun som kan hålla tvåtimmarsmonologer för att svara på en fråga om vägen till närmaste toa. 

Det är möjligt att det finns bättre tränaralternativ för IFK när kontraktet gått ut, men Lennartsson är verkligen inget huvudproblem för dem.

Vad han gjort med IFK Göteborg är bra i delar, de är ett mer varierat fotbollslag nu än för ett par år sedan, men är fortfarande långt ifrån att ha en pålitlig metod/kvalité för att topplagsspela sig fram till målchanser och mål.

Ironiskt nog gjorde de bra saker offensivt mot Häcken, men rasade ihop defensivt. Och det var lite sött att Lennartsson kopierade sitt paus-pep från U21-EM 2009 (när Sverige gick från 0–3 till 3–3 mot England), i en fåfäng förhoppning att det som inte gick då skulle gå en gång till.

Nu stod han här med 4–0 i näsan och… gjorde allt rätt.

Var ganska ensam om att göra vad en ledare ska göra

Från den modiga konfrontationen med supportrarna direkt efter slutsignal, till hans rakryggade svar inför pressen.

Han hyllade supportrarna, visade förståelse för besvikelsen men pratade om analys och organisation. Om att skydda spelare och ledare, om att allt det här ingår i jobbet som tränare i en stor klubb.

Han var, kort och gott, en ledare som gjorde vad en ledare ska.

Och han var ganska ensam om det.

Efter slutsignalen hade en besviken Mats Gren, sportchefen som byggt Blåvitts trupp, fått en fråga av GT om ”Lennartsson sitter säkert som tränare” och (menar han själv) ironiskt svarat att han inte velat kommentera det efter ”en sådan match”.

Tips från ledarskapscoachen: 0–4-derbyn är fel tillfälle för oklar ironi.

Grens uttalande gav en smått surrealistisk presskonferens, där Lennartsson fick frågor om Gren, bollade dem vidare till ordföranden Frank Andersson, som tappade bollen.

– Jag är väldigt överraskad av att Mats säger så, sa han.

Ett självmål i derbyt – två självmål efteråt

Tips från ledarskapscoachen: efter 0–4 pratar man med varandra, inte om varandra.

Mats Gren borde sagt att ”vi har fullt förtroende för vår tränare tills vi inte har det längre, blir det förändringar kommer vi kommunicera det, och det gör vi inte efter slutsignalen i en enskild match”.

Frank Andersson borde sagt att ”jag vet inte vad vår sportchef sagt eller menat, och kan inte kommentera det utan att prata med honom först”.

Jörgen Lennartsson? Han sa precis det han borde säga.

Det här är möjligen detaljer, sekundärt bakom förmågan att bygga en fungerande trupp, ett fungerande lag, en fungerande förening. Men i den situation IFK Göteborg befinner sig i just nu är detaljer verkligen inte oviktiga.

När de åkte tillbaka över bron i kväll hade de gjort ett självmål i derbyt och två självmål direkt efter det.

Det imponerade inte, det heller.