Bank: Varningsklocka för svensk fotboll

Omstart? Nej, det som börjar i dag är en ny säsong

Foto: Bildbyrån
FOTBOLL

Nya tränare, nya mittfältare, nya sportchefer och väldigt nya förutsättningar.

Omstart i allsvenskan?

Nej, det som börjar i dag är en ny ­säsong. Det som låter i dag är en ­varningsklocka för svensk fotboll.

Juniorerna har släppts ut på ­haltande grönbete i Polen, det spelas en vänskapsturnering hemma hos Putin, och i morgon rullar U19-EM igång i ­Tbilisi.

Allsvenskan tog en liten paus, spelarna fick halvannan veckas uppehåll, och när vi nu ska återstifta bekantskapen med… låt säga, Kalmar FF, är det lite som att springa på en vän från förr på gatan.

– Nämen det är ju DU! Du ser… eh, välbehållen ut. Fan, hur är det med ­Peter då? Jaha, skilsmässa?! Där ser man. ­Ojdå. Men ha det så fint, har du samma telefonnummer fortfarande? Hälsa ­Rasmus och pojkarna.

Det här är ju en sorgens vecka för ­alla som tycker om en fotbollsvärld som må ha sina skavanker, men som alltid låter hjärtat välja först. Montpellier-presidenten Loulou Nicollin dog på sin 74-årsdag, fransk fotboll förlorade sin siste president av den gamla skolan.

Han kunde vara en idiot ibland, Loulou, men jag kommer att sakna honom mycket.

Behöver självkritik

Han stod för just den där familjära känslan, det genuina och nära, som vi brukar hålla fram när vi hyllar allsvenskan. Medan vi drömmer om allt de andra har (pengarna, spelarna, arenorna, tv-avtalen) så ska vi komma ihåg att vi fortfarande har allt de bara kan ­drömma om (demokratin, närheten, öppen­heten).

Men det där vet alla nu, vi har pratat om det i femton år.

Jag älskar allsvenskan, men i dag behöver den självkritik mer än självförhärligande.

Låt oss titta på var vi står nu:

I dag tar Malmö FF, som gav Alan Kuhn sparken i vintras, emot AFC Eskilstuna som sparkat Pelle Olsson. Gif Sundsvall bytte tränare och sportslig inriktning i vintras, Halmstad har petat Janne Jönsson ett steg uppåt i hierarkin och satsar på Igor Krulj. Kalmar FF har underkänt sig själva, sparkat Peter Swärdh under galgen, och har spelare som (i juni!) ­erkänner att de ­inte orkar­ ­hela matcher.

När Uefa publicerat sina stora jäm­förelser mellan olika ligor har allsvenskan historiskt ­legat väldigt, väldigt högt när det gäller anställningstryggheten för tränare.

Där ute, på kontinenten, fick i snitt sex av tio tränare gå under en säsong. Svensk fotboll hade inte resurserna, men vi hade trygg arbetsmiljö och långsiktighet som konkurrensfördelar.

Nu har hälften av allsvenskans ­klubbar bytt tränare det senaste året (AIK strax före). Flera av dem har bytt inriktning och idé. I vissa fall är det säkert rätt, i andra helt fel, men i grund och botten har något hänt när det svänger så fort att det som var framtidsplan i går kastas på sop­högen i dag.

Inte samma serie i dag

Det är alltså inte samma serie som börjar i dag som den som slutade för en månad sedan. Malmö FF har värvat en ny stjärnmittfältare, Elfsborg och (på sätt och vis) Gif Sundsvall har gjort samma sak. Varenda bottenklubb har bytt tränare. Det svänger och det kränger, vi spelar sommarfotboll på konstgräs och har helt klart vägskälsfrågor att diskutera inför framtiden (hybridgräs? Höst-vår?). 

Men i dag är det premiär­dag, igen.

IFK Norrköping – apropå långsiktighet – har börjat sommaren med att ­städa av FC Prishtina, Malmö FF har satsat på Sarfo och väntar fortfarande på Daniel Anderssons vidare trupprenovering. Jamie Hopcutt är hel, AIK har åkt till Argentina för att lära sig göra mål, i Göteborg har Bosko Orovic tagit över Gais och blivit påkörd (det är inte allsvenskan, men Bosko är Bosko så det kan väl bli) medan Blåvitt skälver och säljer. Holmén är hemma och David Batanero är spelklar, Hammarby har värvat och Bosse Andersson fortsätter försöka.

Vi har nya tränare, nya mittfältare, nya sportchefer och väldigt nya förutsättningar.

Det är inte oproblematiskt att det är så, det är något att prata om. 

Men först går vi och ser på samma gamla serie som alltid.

FAKTA

Banks 16 frågor och svar inför omstarten

1. Malmö

Kvalar ni in?

NJA

Det är förstås omöjligt att gissa vilka chanser MFF har i Champions League-kvalet utan att veta hur lottningen ser ut. Intressantare är förutsättningarna de tar med sig dit. Lyckas Daniel Andersson balansera en trupp full av både klassmittfältare och utgående kontrakt, med spelare som kan vänta in i det längsta? Hur tänker han göra för att bota Rosenberg-beroendet på kort och lång sikt? Och hur klarar man dubblerandet i allsvenskan? En sportchef med mindre förtroendekapital hade haft tiotusen nervösa supportrar efter sig. I MFF är det lugnt. Än.

2. IFK Norrköping

Håller truppen för två fronter?

NEJ

Grundspelet och kompetensen finns, det visade Snoka redan i våras. Nu har Bärkroth flyttat till Polen – det löser de också – men det kan mycket väl bli så att IFK blivit för bra för sitt eget bästa. De hade ett gäng spelare iväg på U21, de kan mycket väl få sex-åtta matcher till i EL-kvalet, och då kommer det att bli jobbigt att hänga med i Malmö-tempot i allsvenskan. För jobbigt? Jag tror faktiskt det.

3. Östersund

Gör Jamie Hopcutt 50 mål?

NEJ

Fast… det är ju exakt det snitt han hållit sedan återkomsten efter skadan: ett mål vart 35:e minut. Håller han det säsongen ut så når han faktiskt 50. Vilket alltså ska användas som en illustration för sparkapitalet ÖFK har i sin offensiv, med en hel Hopcutt och en Saman Ghoddos som avslutade våren med att växla in lite mål på alla sina chanser. Säsongsavgörande blir hur ÖFK hanterar den närmaste månaden, med hårt schema och europaäventyr – och med en frisk avslutare ökar deras chanser enormt.

4. AIK

Kan Ivan Óbolo rädda Gnaget?

JA

AIK ligger på 1998-nivåer i sitt målskytte, men hänger med ändå. Missar i rekryteringen har satt dem i ett tufft läge – de måste hitta en målskytt, och har inte råd att misslyckas en gång till. Argentinaspåret är fullt av fallgropar, men upplägget med den på alla sätt kloke Óbolo som guide och dörröppnare känns väldigt bra. Bara en forward räcker inte för att ­lösa allt, men det är en väldigt bra början och tillräckligt för fortsatt toppstrid?

5. Sirius

Finns det liv efter Sarfo?

JA

I alla fall halva övergångssumman hamnar väl i klubbkistorna, och Sirius har värvat smart och snabbt (Elias Andersson). Andersson är verkligen ingen Sarfo, men grundspelet är så pass tryggt, så pass inarbetat att jag har svårt att se det här laget rasa ihop. Christer Gustafsson-Niklas Busch Thor ger ordning och reda där inne i mitten, det blir plats sju-tio?

6. Djurgården

Blir det toppstrid utan Engvall?

JA

På båda frågorna, förmodligen. Bristol City­ verkar vilja känna på Engvall en vända till, och därmed har Özcan Melkemichel ett jätteproblem att lösa. Magnus Eriksson som rak ersättare på topp? Visst, men han är som bäst när han får vandra fritt – och Dif behöver en tydligare referens i sitt anfallsspel. De har haft svårt att etablera anfallsspel under våren, jag har inte gillat allt jag sett, men tiden och ett fint spelprogram i juli talar för att de finns med i främre gruppen in på upploppet. ­Medaljkandidat.

7. Hammarby

Blir Jakob Michelsen årets spelare?

JA

Den väldigt, väldigt ärlige dansken har ­accepterat var Hammarby befinner sig, dragit upp en långsiktig plan, och samlat poäng med 1A-fotboll. Det har varit roligt att se Serge-­Junior Martinsson Ngouali dammsuga mittfält, Jiloan Hamad osar malplacerad klass, men hänger Bajen kvar där i mitten så är det en stor tränarprestation. Sportchefs-Jansson får göra sitt, men vi väntar med resultaten till nästa säsong. I år ska de vara nöjda med att undvika ångest.

8. Elfsborg

Är det färdiggnällt nu?

JA

Det interna missnöjet med Haglund och en obalanserad trupp hördes redan i vintras,­ och kulminerade under våren. Många bortskämda,­ begränsade spelare tog chansen att fly ansvar. Nu är bitarna bättre på plats, ­Samuel Holmén hemma med sina spetsegenskaper, och Elfsborg på väg uppåt. Finns ingen bättre medicin än resultat, och det blir en stark höst i Borås.

9. Häcken

Slutar Häcken sexa?

JA

Micke Stahre skulle staga upp defensiven, och lyckades fint med det. Problemet? Offensivt extremkapabla Häcken går mållöst från hälften av matcherna, trots en uppställning som borde kunna så mycket mer. De slår lagen under sig, förlorar mot topplagen, och lär hamna precis där de förtjänar: sexa. En besvikelse i så fall, det finns så mycket större potential.

10. Örebro

Klarar ÖSK en bottenstrid?

NEJ

ÖSK har kvalat in som seriens mest frustrerande lag så här långt, det är något självbildsmärkligt över ett gäng där så många vill så mycket men får ut så lite. Urviktige Nordin Gerzic har fel sorts säsong, Ferhad Ayaz (som man är SÅ nyfiken på) är bara trasig, Nahir Besara är likblek, fine Divine Naah är mest avbytare och Victor Skiöld… går på Coldplay-konsert. Det är ett lag som är byggt för att spela anfallsfotboll och ha vind i seglen, inte för att kriga sig igenom höstkriser. De borde förstås inte hamna där, de s k a inte göra det, min ­poäng är bara att OM det skiter sig så kan det skita sig ordentligt.

11. IFK Göteborg

Blir Jörgen Lennartsson kvar?

NEJ

Hela frågan är märkligt skött, från ettårsförlängning till avsiktsförklaringen att förlänga till de uteblivna förhandlingarna. Lennartsson är verkligen inget av Blåvitts huvudproblem – tvärtom – men klubben är i enormt behov av en nystart. Om ett brandskattat, svajigt Blåvitt misslyckas med att göra en kanonhöst lär klubben vilja signalera en ny tid med en ny tränare 2018.  Inte för att det nödvändigtvis är rätt, men för att det är lätt.

12. Jönköpings Södra

Har Jimmy Thelin dansat färdigt?

NEJ

De har ingen ekonomi, de har en vinst på åtta matcher, de har inga muskler till att säga­ nej om spelare (låt säga Dzenis Kozica) vill ­säljas… så hur högt går krismätaren i Jönnet?

Äh, det är lugnt. De vet var de varit, de vet var de är och de vet vart de ska. Jimmy Thelin­­ är en långsiktig byggare, och med en förstärkning eller två i sommar (MFF-lån?) kan de ­knöla sig kvar. Om inte? Då är ödesfrågan för J-Södra hur Thelin ser på sin framtid. De gör bäst i att inte hamna där.

13. Gif Sundsvall

Batanero?

NJA

Jo, det snackas mycket om giffarnas spanska supermittfältare, som äntligen får chansen att spela A-lagsfotboll. Jag högaktar ju Gif Sundsvall och Joel Cedergren för deras katalanska fotbollsvision, och hoppas verkligen att de håller i den hela vägen, alldeles oavsett hur illa det kan se ut. Revolutioner kräver sitt tålamod, att ge upp vore att underkänna sig själva i grunden. Men om det räcker till ett lyft rakt upp på dundertrygg mark, om David Batanero blir en allsvensk Pirlo? Nja. Det kan nog bli kval i höst också.

14. Kalmar FF

Är Marcus Svensson årets besvikelse?

JA

Marcus vem…? Ja, alltså allsvenskans förmodligen mest meriterade ledare. Svensson gjorde fem år som fystränare i Arsenals A-trupp och har ett fenomenalt cv. Men i KFF har muskler brustit och spelare inte orkat mycket mer än en halvlek. ”Över tid har vi inte haft konditionen i 90 minuter” sa Viktor Elm efter veckans träningsmatch på undersköna Viskavallen i Kinna. Hur är det ens möjligt? 

Revanschläge för både fys-avdelning och spelartrupp i KFF under Nanne Bergstrand. De hänger kvar.

15. Halmstad BK

Kan Igor Krulj rädda Bollklubben?

NEJ

Visst är det roligt att HBK vågar satsa ungt och friskt? Med en 28-årig, ambitiös HBK-­kille som tar över seriens yngsta trupp? Jodå, absolut. Men spåren avskräcker. Ville de ha ungt och intressant? De hade det i Pep Clotet, som fick sparken direkt och hamnade i Premier League. De hade det i Jens Gustafsson, som fick sparken och tog över IFK Norrköping. Tänka sig att det fanns en tid när HBK:s långsiktighet och know-how gjorde hela Sverige avundsjukt. Nu är det upp till Krulj att försöka trolla med en ung, fin trupp. Jag håller tummarna, men inte andan.

16. AFC Eskilstuna

Blir det bättre nu?

JA

Av den enda anledningen att det inte kan bli sämre. AFC har plockat in en utåtblickande,­ oprövad engelsk tränare som borde lärt sig en del av Sean Dyche hur man 4-4-2-försvarar sig till nya kontrakt (ja, det där som Pelle Olsson också kan). Men det är en klubb utan identitet, en ledning utan tålamod, en spelartrupp som inte hänger ihop – och det finns väldigt ­lite som talar för att Michael Jolley ska lyckas med det som Pelle Olsson misslyckades med. Vad skulle det vara: att han pratar engelska?