Niva: Blir en stor möjlighet för Blågult

Blågult har laddat i Marbella, men förberedde sig i Paris igår.
Foto: Robin Lorentz Allard
Blågult har laddat i Marbella, men förberedde sig i Paris igår.
FOTBOLL

PARIS. Ju sämre odds, desto bättre läge.

Svensk landslagsfotboll längtar efter ett avstamp. Känslor måste väckas, band knytas, bragder utföras.

Just nu behöver vi tämja Paul Pogba, inte städa undan Bozhidar Chorbadzhiyski.

Frankrike borta? En möjlighet.

I vanliga fall har jag svårt att hålla med när det pratas om fotbollsmatcher där det inte ska finnas något att förlora. Det finns tamejfan alltid något att förlora. Om inte annat finns den där risken att bli hopknycklad och söndersmulad, att åka på en stjärnsmäll som kan paralysera ett lag under lång tid framöver.

Och jo, det här kan absolut bli en fyramålsförlust, och det här svenska landslaget är precis så skört och bräckligt som man är under de tidiga faserna av en uppbyggnadsperiod.

Likafullt ändå en möjlighet.

Visst finns något att förlora här, men ännu mer finns att vinna – och just nu behövs matcher där insatserna är höga.

Landslaget sjunker allt längre ner

Det skär i mig när Blågult spelar VM-kval inför 30 000 tomma stolar på Friends, och det smärtar att vi inte säljer mycket mer än en fjärdedel av biljetterna vi tilldelats hit till Stade de France.

Totalt sett sjunker landslagsfotbollen allt längre ner i likgiltigheten, och just nu klarar vi själva inte av att vara ett av undantagen.

Det är ju inte så att det är oväntat eller ologiskt. Än så länge har det svenska fotbollsfolket inte haft några möjligheter att verkligen känna med Janne Anderssons nybygge, att skrika och svettas och sörja och segra tillsammans med det.

Den genomsnittsintresserade har helt enkelt ingen stark relation till Emil Krafth, Marcus Rohdén, Jakob Johansson, Alexander Fransson, Viktor Claesson, ”Totte” Nyman eller Linus Wahlqvist. Inte ens lagets största profiler har den där grundmurade kopplingen till den svenska vardagsfotbollen; John Guidetti, Albin Ekdal och Victor Nilsson Lindelöf har spelat färre än 25 allsvenska matcher sammanlagt.

Och det är såklart där möjligheten finns, den som överhuvudtaget inte existerar när vi spelar mot Luxemburg eller Bulgarien.

Det blir ryggarna mot väggen

I kväll ska det här skadedrabbade färskinggänget ut på Stade de France, mer nederlagstippat än något svenskt landslag jag överhuvudtaget kan minnas. De har Griezmann, Pogba och Payet – vi har tre 22-åringar i backlinjen.

Det kommer att bli ryggarna mot väggen, hängande mot repen och slag ur under­läge. Och finns det något som fortfarande
engagerar och entusiasmerar en svensk landslagspublik tror jag verkligen att det är kampen mot övermakten, omkullvältandet av smått omöjliga odds.

En gång i tiden brukade det ju vara vår specialitet, men jag tror att en av anledningarna till att relationen successivt svalnat mellan representationslag och folk är att vi blivit allt mer benägna att gömma oss bakom litet-land-planket på senare år.

Så små är vi inte. Så svagt är inte detta lag.

Om man vill vända ut och in på oerfarenheten och anonymiteten så finns ju faktiskt en rätt välmeriterad sida också. Där finns en startelva med tre spelare på tröskeln till Champions League-slutspelet. Där finns två ordinarie bundesliga-kuggar, två killar från Ligue 1, en från La Liga och en från serie A. Där finns den ordinarie lagkaptenen från ett ryskt topplag, och den vikarierande lagkaptenen från en grekisk storklubb.

Nu tar vi avstamp igen

Bara det senaste halvåret har Albanien, Rumänien och Vitryssland lyckats bromsa ner Frankrike till nära stillastående. På pappret har vi ett starkare lag än alla dem.

Varje landslagsera har sina nyckelmatcher, och ofta är den första riktigt tuffa bortamatchen det tonsättande testet. Erik Hamrén hämtade sig aldrig riktigt efter den dumnaiva självmordsfotbollen i Amsterdam, medan Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck skapade förtroendekapital med den barnförbjudna holmgången på Wembley, 1999.

Nu tar vi avstamp igen.

Det här är inte matchen som avgör om vi spelar VM eller inte – men det här kan vara matchen då det verkligen börjar knytas band och känslosträngar mellan ett oskrivet landslag och deras ganska avmätta anhängare.

Frankrike är ett av världens bästa landslag. Gott så. Det är inte ett hot, det är en möjlighet.

  • Matchen startar 20.45 och sänds i Kanal 5