Bank: Bulgarien – ett fotbollsland som försöker resa sig ur gyttjan

Foto: Peter Wixtröm / AFTONBLADET
FOTBOLL

SOFIA. Solbrända, serieledare, så hur var semestern?

Jotack, vårt landslag trippar fortfarande runt på franska moln.

När de landar sätter de fötterna i ett fotbollsland som försöker resa sig ur gyttjan.

Foto: Robin Lorentz-Allard / AFTONBLADET

Det var inte bara det att vi flög från svala Svedala till ett kokhett Sofia. Vi flög rakt in i solskenet i den här landslagstruppen.

– Då var då, nu är nu, sa Janne Andersson, men det räckte med att trycka på Frankrike-knappen för att han skulle upprepa det där om att det var svårt att misslyckas med sitt sommarlov efter att Ola Toivonen vänt upp och ner på både tyngdlag och världsranking i juni.

Det var likadant med hela gänget.

Jimmy Durmaz? Två mål i helgen, matchens bäste spelare, guldstänk i skägget.

Robin Olsen, mitt i FCK-krisen? Närå, han meddelar att han är i bättre form än någonsin.

Och Toivonen själv? Han log det där Degerfors-leendet under nyklippt lugg och erkände att jo, det där målet hade nog ökat hans status hemma i Frankrike rätt rejält.

Riskerar bli en värdelös ruta i ett fotoalbum

Sverige har sju raka vinster mot Bulgarien, 20–0 i mål, de leder gruppen, har återknutit kärleksband med sin publik och har en förbundskapten som blåst upp en drömballong med halländska diftonger och hederliga, gulblå fotbollsdygder.

Då var då, nu är nu.

Och nu går det knappt en dag utan att medarbetare i och kring landslagsorganisationen vittnar om en glädje som återvänt, ett arbetsklimat med studs i stegen.

Landslagsfotbollen har rundat ett hörn, de förtjänar så klart att njuta av det, men här kommer ett hörn till. Bulgarien här, Vitryssland sedan. Den som blir bekväm har redan förlorat, gör de inte jobbet i Östeuropa kommer den där franska festen att tyna bort och bli en värdelös ruta i ett fotoalbum.

Sofia är som jag minns det från senast, för tolv år sedan, bara varmare. Vägarna genom stan har inte renoverats, det har byggt en del på höjden, men taxichaufförerna försöker fortfarande ta femhundra kronors betalt för en tjugokronors resa.

Den som inte passar sig blir bestulen, i Bulgarien ligger mer än taxikvitton i potten.

Kriminella tog över storklubbar

Det här är ett land som sladdar i botten av alla globala transparensindex, där korruptionen slår i taket och förtroendet för det allmänna stampar i botten.

Fotbollen har inte varit någon paus från det.

Fotbollen har varit värre.

För sju år sedan läckte en CIA-rapport om Bulgarien ut i samband med Wikileaks, det unika med den var att den handlade om fotboll. Den kallade fjärdeplatsen i VM 1994 för ”den största bulgariska framgången sedan kommunismens fall”, men satte också förstoringsglaset på vad som egentligen hänt sedan dess. Under kommunistregimen styrdes storklubbarna av militären eller polisen, när muren fallit tog kriminella affärsmän över.

Ett stort, stolt fotbollsland spelade plötsligt sina matcher till tonerna av skottsalvor. Klubbpresidenter avrättades på löpande band, uppgjorda matcher avlöste varandra, publiken flydde, storklubbar som Levski och CSKA gick under och återuppstod.

När det internationella spelarfacket Fifpro publicerade en granskning av fotbollen i Östeuropa häromåret larmade de intervjuade bulgariska spelarna om gravt misskötta föreningar och löner som kom för sent eller inte alls. I snitt en av sju spelare erkände att han någon gång blivit utsatt för påtryckningar om att rigga resultat.

Fotbollen som tillflyktsort?

Inte en chans.

Starka i Sofia

I CIA-rapporten kom de till slutsatsen att korruptionen inom fotbollen istället var en faktor som undergrävde folkets förtroende för samhället. I valet i våras gick en före detta Lokomotiv Plovdiv-president (en av få som inte mördats) till val med nationalistisk, Trump-inspirerad retorik och löften om att göra upp med korruptionen en gång för alla. Han såg ett tag ut att välta hela det politiska etablissemanget över ända.

Men jo, det finns positiva tecken för den som tittar efter. Flera fotbollsklubbar har börjat drivas mer professionellt, främlingslegionen Ludogorets är något av en mönsterklubb, men det är en klubb med åtta brasilianska spelare och bara en enda i förbundskapten Petar Hubtjevs bulgariska landslagstrupp.

Det kommer inte att bli fullsatt här på torsdag heller, men Hubtjev har i alla fall fått ordning på haveriet till lag som vek ner sig i Solna (de är bättre organiserade nu, enligt landslagsspionen Jonas Thern). Bulgarien har vunnit fjorton av sina femton senaste VM-kvalmatcher i Sofia, det är ingen lätt match att spela, ingen lätt match att vinna.

Men än så länge skiner solen, än så länge ler Ola Toivonen, än så länge lever landslaget vidare i en lyckobubbla.

Då var Frankrike-festen, nu mår de bra – och sen ska de bara se till att inte bli bekväma också.

Bulgarien väntar, de må vara bättre än senast, men de är alltjämt ett lag som står på svajig grund i ett land där alla tror på ingen.

Det går ojämna vägar genom Sofia, men jag väljer att lita på att de går åt rätt håll.