’Gör många mål – då får jag vara mig själv’

Marija Banusic har gjort elva mål hittills för Linköping i allsvenskan.
Foto: BILDBYRÅN
Marija Banusic har gjort elva mål hittills för Linköping i allsvenskan.
FOTBOLL

ROVINJ. Petningen från landslaget inför EM blev uppmärksammad.

Men Marija Banusic har lämnat det bakom sig.

Nu är anfallaren – med kreativa förebilder som Messi, den ’riktiga’ Ronaldo och Ronaldinho – redo att glänsa även i Blågult.

– Det är sån jag eftersträvar att bli och jag känner att jag är på god väg, säger 21-åringen.

Marija Banusic känner att hon i Linköping för första gången i karriären får vara sig själv på och utanför planen. Hur det har påverkat henne att aldrig ha känt som hon gör tidigare reflekterar hon inte så mycket över. Det viktigaste är känslan av att det är bra just nu. Det är högt i tak, spelidén passar alla och tränaren Kim Björkegren tror mycket på henne, berättar hon.

Och hur får du vara dig själv nu?

– Jag gör många mål. Det är så jag får vara mig själv.

Marija Banusic fyller 22 år på söndag, och är efter två och ett halvt års frånvaro tillbaka i A-landslaget. Fyra landskamper har det blivit för den vassa Linköpingsanfallaren som var med i EM-diskussionerna redan 2013, reserv i VM 2015, men som nu satsar på mästerskapsdebut i VM 2019.

I årets allsvenska toppar hon skytteligan bland de svenska spelarna med sina elva mål på 15 matcher och vid Peter Gerhardssons första trupputtagning benämndes hon som ’den kanske bästa målskytten av alla’.

Så spelas VM-kvalet 00:39

Petad inför EM

Nya bud för Banusic som fick ett, numera väldigt uppmärksammat, nej av den tidigare ledningen inför sommarens EM. 

Banusic tackade nej till en samling inför mästerskapet då förbundskaptenerna ville se henne på den helt nya rollen som yttermittfältare, och Lilie Persson beskrev det senare med: ”I ett svenskt landslag måste man kunna spela på flera positioner och underordna sig laget.”

– Jag har aldrig spelat yttermittfältare i hela mitt liv så då kände jag att jag skulle lägga mitt ego åt sidan och i stället ge någon annan chansen. Det kändes inte som att jag skulle kunna bidra med mina egenskaper där, sa Banusic i en intervju med DN förra veckan.

I samma intervju beskrev hon också en känsla av att Lilie Persson försökt främmandegöra henne och understryka att hon inte är svensk.

När Marija Banusic nu befinner sig i sina rötters Kroatien, tillbaka i den svenska landslagströjan, vill hon inte alls kommentera det som varit.

– Det är långt bak, i Sverige. Jag tänker inte på vad som hänt. Målen är där (hon pekar framåt). Inte bakåt.

Marija Banusic inför VM 2015 då hon var reserv. Nu är hon tillbaka i A-landslaget.
Foto: Anna Tärnhuvud
Marija Banusic inför VM 2015 då hon var reserv. Nu är hon tillbaka i A-landslaget.

Heter också Maredinho

Hur har de beskrivit din roll i landslaget nu?

– Det är en central position i alla fall, det känns kul! Det är väldigt kul att det är så tydliga roller oavsett om man spelar eller sitter på bänken. Så fort man kommer in på planen så vet man vad man ska göra och det är spännande. Jag ska försöka lära mig så mycket jag kan och bidra med mina kvaliteter och ha kul! Jag vet inte hur många gånger jag sagt att det här är kul… Men det är kul, haha.

Banusic har alltid tyckt att fotboll varit väldigt roligt. Hon har inspirerats av flera tekniskt skickliga spelare och fick redan som liten ett fotbollsnamn när hennes pappa uppfann ”Maredinho” från läktarplats – ett namn som också finns som mellannamn i passet.

Under sin tid i Chelsea hade hon dessutom namnet på ryggen.

– Det var väldigt coolt faktiskt. Det är egentligen bara ett fotbollsnamn som jag haft sedan jag var liten, men det betyder väldigt mycket för mig. 

Glad att din pappa kom på det?

– Ja, jag kommer aldrig att glömma det.

Kommer det att hamna på landslagströjan någon gång?

– Jag vet inte, jag har inte bestämt mig än. Det är ett stort steg att ha det på landslagströjan, så vi får se. Jag tror inte att jag kommer att ändra det.

Marija Banusic är en spelare som sticker ut, och ser fotboll på ett lite annat sätt än flera andra svenska spelare. Hon vill att det ska vara roligt att se henne spela fotboll.

– Jag inspireras mycket av kreativiteten och fantasin som Messi, Ronaldo – den riktiga Ronaldo – och Ronaldinho och alla de där utstrålar med sitt spel. På så sätt har jag inspirerats väldigt mycket av att göra de sakerna, att efterlikna dem och att utveckla det kreativa tankesättet man har ute på planen, så att det blir en underhållande fotboll. Det är sån jag eftersträvar att bli och jag känner att jag är på god väg.

”Vissa finter tog veckor”

På vilket sätt har du tagit inspiration från dina förebilder?

– Jag var hemma på morgonen och kollade klipp på youtube eller var det nu var och sen gick jag ut direkt och försökte göra det de gjorde. Vissa finter tog kanske flera veckor att klara och vissa kanske man tog direkt. Man får en belöning när man klarar det och vill lära sig mer och mer och mer… Så det tycker jag är en kul utmaning även om det är en fint, nån freestylegrej, skott eller vad som. 

Har din ungdom sett ut på det sättet, att du varit ute och lirat på egen hand?

– Ja. Tyvärr… Det fanns inte så många flicklag där (Stenhagen, Uppsala), utan var bara killar som spelade. Men det har hjälpt mig mycket. Man brukade spela five-a-side, man brukade skjuta, och den som sköt hårdast var coolast.

Vem var det då? Var det du?

– Ja, ja, ja! Det var så jag kom in i grabbgänget. Men man måste komma vidare från det där också. Det handlar inte bara om att showa utan om att ha mål och att klara av dem.

Är du mindre av en showare i dag?

– Ja, gud ja. Förr släppte jag aldrig bollen, nu gör jag det.

När skedde den förändringen? Var det någon som sa till dig, eller du insåg själv?

– Jag insåg att fotbollen är mycket större än individen och det var ganska längesedan, när jag kom till ett damlag när jag var 13.

”Kan mer än förut”

I dag är Banusic själv engagerad i laget Bollihop i Linköping, där unga flickor med utländsk bakgrund får möjlighet att spela fotboll och futsal ihop. 21-åringen ser sig själv som en förebild.

– Det är jättekul och inspirerande att se hur glada de blir bara av att spela fotboll. Den är den glädjen som gjorde så att jag började med fotboll och man påminns om varför man jobbar så hårt för att bli så bra som möjligt. Jag har en lillasyster också som verkligen satsar på fotboll och även om hon är så ung så känner jag igen mig mycket i henne och det är värt alla jävla intervaller och sånt tråkigt du vet.

Du var inne i landslaget redan för flera år sedan. Känner du dig mer redo den här gången?

– Ja, jag är fortfarande väldigt ung men har varit med på högsta nivån sedan jag var 17, varit utomlands och spelat och fått väldigt mycket erfarenhet de här åren. Jag tror ändå att jag kan mer än jag kunde förutom och att jag bara ska gå ut och bevisa det och att jag ska vara kvar här och spela bra fotboll.