Frändén: Road av Zlatans ”flört”? Jag är inte så säker på det

FOTBOLL

Landslagets nye ledare skriver på för Manchester United samtidigt som hans företrädare på posten tvingas bort.

Det vore löjligt att prata symbolik om det inte vore för Zlatan Ibrahimovics fredagsflört med sina gamla lagkamrater.

Frågan är hur mottaglig Janne Andersson är för den typen av inviter.

Foto: INSTAGRAM, BILDBYRÅN

Det är kvällen efter kvällen och fortfarande lite svårt att samla ihop alla intryck från lördagen. De ligger kvar utspridda all over the place på Friends Arena, som det heter i kungliga kretsar, och inte ens ett kraftigt lördagsregn över Stockholm kan ändra på det.

Det är full aktivitet i den svenska proffsfotbollsfabriken också. Emil Forsberg öppnade Red Bull-dörren mot Milano på vid gavel i lördags kväll och nästan på minuten ett dygn efter slutsignalen på Friends Arena kritade Victor Nilsson Lindelöf på för Manchester United.

Checkar in – när en annan checkat ut

Sverige har återigen representation på yttersta internationella klubbnivå – låt vara att Uniteds gångna säsong var av mellankaraktär – och den erfarenhet och kunnande som det medför till en svensk landslagstrupp går nästan inte att överdriva.

Det faktum att det svenska herrlandslagets nye ledargestalt checkar in i världens största klubb samtidigt som världens störste svensk checkar ut är förstås inget annat än slumpartad symbolik.  Men nu lämnade ju Zlatan Ibrahimovic ett kryptiskt meddelande i sina sociala mediekanaler innan Ola Toivonen ens kommit ner i vilopuls efter bragdmatchen mot Frankrike.

Zlatan opportunistisk

”Plösflörten” – den har man aldrig konfronterats med! – var inte något ”grattis grabbar!”. Zlatan och hans PR-avdelning vet för mycket om kommunikation för att vara ofrivilligt otydliga här. Den var ett regelrätt ”hej, minns du mig?”-sms – några sådana har man väl tagit emot en fredagkväll – med svenska folket och Svenska fotbollförbundet som adressat.

Tajmingen var både opportunistisk och lite olycklig, för just i lördags saknade ju ingen Zlatan Ibrahimovic på Friends Arena.

2–0-segern mot Spanien i EM-kvalet 2006 då Ibrahimovic, Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson hade skickats hem av disciplinära skäl, väckte en pseudodebatt om Zlatans vara eller inte vara i landslaget.

Den återkom med jämna mellanrum också efter hans comeback året därpå, men var aldrig något annat än ett undermåligt tankeexperiment.

Ett landslag tömt på energi

Att en av världens bästa anfallare hör hemma i ett ett halvdant landslag är en självklarhet alldeles oavsett hur bra Allbäckar och Rosenbergare löst sina tillfälliga vikariat. Under Erik Hamréns sex år som förbundskapten växte Zlatan Ibrahimovic ut till en fullskalig avgörare med play off-mötena mot Danmark hösten 2015 som klimax. Visst andades Zlatan upp mer än sin beskärda del av den svenska syrereserven under ganska många år, men utdelningen var på det stora hela alltid större än insatsen.

När han tackade för sig förra sommaren och tog Kim Källström och Andreas Isaksson med sig in i pensionsåldern, tog Sveriges största landslagskarriär någonsin slut. Det räckte inte i EM i Frankrike, men det korset är förbundskaptenens att bära mer än någon annan. Landslaget var tömt på energi och idéer, Erik Hamrén lyckades aldrig växla in sin management-klyschor om mod och drömmar i reda resultat.

Någon uttalad taktik utöver ”passa Zlatan” fanns inte heller, det har båda gårdagens målgörare Ola Toivonen och Jimmy Durmaz vittnat om förbluffande öppet när jag träffat dem i Frankrike under det gångna året. 

När berättelsen om det nya landslaget påbörjades förra hösten behövde Janne Andersson aldrig ta ställning till Zlatan Ibrahimovics roll i omklädningsrummet. I går sattes någon form av punkt för det rafflande inledningskapitlet.

Henke Larsson-comeback?

Efter den sagolika segern mot Frankrike i går har svenska supportrar en VM-destination att drömma om och stjärnorna i det nya landslaget flera drömdestinationer att fortsätta klubbkarriären på.

Att Zlatan Ibrahimovic la ut en liten trevare i går kväll kan man förstås ta med ro. Kanske ville han bara påminna oss om att det är han som kommer att stå staty utanför Friends Arena nästa sommar. 

Men tanken på att han kan vara rehabfärdig om ett halvår och frestad att göra en Henke Larsson-comeback i Ryssland nästa sommar måste ha slagit Janne Andersson. Jag är inte säker på att han roas av tanken.