Bank: Nu vet MFF det vi redan visste om Bajen

Foto: BILDBYRÅN
FOTBOLL

Ett begränsat men begåvat Bajen har chansen mot alla lag.

Det visste vi redan.

Malmö FF kom till Stockholm, promenerade runt en sväng, och nu vet de det också.

Foto: BILDBYRÅN

Jakob Michelsen har vunnit ett AIK-derby på Friends Arena, han har coachat hem poäng utan röst mot IFK Göteborg borta, och han har på det hela taget hamnat väldigt rätt i sin inventering av vad hans Hammarby kan och inte kan.

Eller, om man ska vara ärlig känns det väl mest som att han varit medveten om bristerna.

I väntan på att få skulptera ihop en trupp som han vill ha dem har han sett till att Bajen blivit den här seriens bästa lackmuspapper.

– Det här är en bonusmatch, sa han inför avspark här.

Bästa publiklaget mot bästa fotbollslaget

Mästarna på besök, en skenande skadekris i laget, lika bra att signalera att det inte fanns några andra krav än de vanliga:

Stå rätt, gör jobbet, hitta de raka, defensiva 4-1-4-1-linjerna, täck upp för varandra, se till att andas med boll när ni kan – och om ni inte kan så sparka bollen i riktning Björn Paulsens pannband.

Det var grått söder om Söder, 22 000 på läktarna, allsvenskans bästa publiklag mot allsvenskans bästa fotbollslag.

Men så bra fotboll blev det inte till en början, så mycket för publiken var det inte.

Magnus Pehrsson roterade där han borde i offensiven (Rosenberg och Christiansen på bänken), och där han måste i defensiven (nu gick Carvalho sönder också, mittbackarna är slut).

Det var alltså ett utmärkt tillfälle för, låt säga, Magnus Wolff Eikrem och Alexander Jeremejeff att skicka in lite argument för sig själva inför fortsättningen.

Det gjorde de inte, det gjorde ingen annan heller. Malmö fick gott om tid av Bajen, och de tog tiden på sig, blev bekväma med bollen, bortskämda och reaktiva.

Fick slut på idéer framåt

En typsituation från första halvlek: efter en halvtimme tog Eikrem emot ett utkast från Wiland, vände upp, och såg Pawel Cibicki diagonallöpa perfekt bakom ryggen på Hammarbys mittbackar. Men Eikrem höll i en sekund, och så var ögonblicket borta, han spelade bollen till Jeremejeff på ytteryta istället.

Det var ingen dåligt slagen passning. Bara fel passning, för sent.

Så där såg det ut länge.

Malmö FF med bollövertag och ouppfyllda ambitioner, av ideliga hörnor och en känsla av att allt de skapade var bollar in i straffområdet som accentuerade hur mycket Markus Rosenberg saknades där.

Hammarby? I avsaknad av Pa Dibba hade de inte ens något riktigt att kontra med när de väl fick lägena. De var så inställda på försvarsjobbet att de fick slut på idéer framåt.

Före paus hade vi faktiskt inte gått miste om så mycket om målvakterna Ögmundur Kristinsson och Johan Wiland gått och satt sig i baren istället. Det skulle möjligen vara ett par brasilianska uppspel från islänningen, som satte mittbackarna i klistret. De var lite festliga.

Usel kväll – tog ändå en poäng

Inte ett skott på mål i första halvlek, och det var förstås ett överbetyg till Hammarby – som möjligen bjöd Malmö på tid, men inte på några lägen, och där en spelare som Marcus Degerlund, 19, spelade jämnt och mer därtill.

Och sen small det bara till.

Det skulle ju vara MFF som skruvade upp fart och direkthet efter paus, det var så det stod i manus. Men det var Hammarby som bara lade till det där lilla som fattades före paus: att spela framåt, ta djupledslöpningarna, vända blicken mot MFF:s osynkade mittbackar, testa dem.

Arnór Smárasson fick en fint släppt boll av Romulo, och tryckte in bollen i höger hörn från distans.

Retroaktivt började de förtjäna det där ledningsmålet även genom vad de själva gjorde, och inte bara genom vad Malmö inte gjorde.

Hammarbys hela match var solid, deras andra halvlek riktigt fin, och de hade inte behövt skämmas allt för mycket för tre bonuspoäng.

Nu blev det en. Magnus Pehrsson bytte in Rosenberg och Anders Christiansen sista trettio, Anton Tinnerholm skiftade över till högerkanten och böjde in  bollen genom Kristinssons rätt slappa händer.

Hammarby kommer att ha många fler dagar som den här, dagar då de gör sitt jobb bra, är stabila och samlar poäng på lägena som kommer. Malmö? De hade en usel kväll, men tog ändå en poäng.

Det kunde varit värre.

FAKTA

Matchens fem bästa:

Marcus Degerlund, b, Hammarby

Vilken insats av ynglingen! Lugn med bollen, förståndig i defensiven – på en helt ny position

Arnor Smarason, m, Hammarby

Sliter alltid som en häst – väl värd ett få till ett kanonskott

Anton Tinnerholm, b, Malmö FF

Påpassligt mål. Gedigen i övrigt

Markus Rosenberg, a, Malmö FF

Går in och visar att han fortfarande är klasser bättre än Cibicki och Jeremejeff

Richard Magyar, b, Hammarby

Gör tillsammans med Joseph Aidoo en helgjuten insats i försvarslåset

Domare: Johan Hamlin

Matchen

Jury: Per Bohman, Tele2 Arena