Norling: ”Det är min stora sorg”

Norling och Lennartsson vill se fler storspelare bli tränare

Norling i AIK
Norling i AIKFoto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
FOTBOLL

Rikard Norling och Jörgen Lennartsson vill se fler gamla, svenska storspelare som tränare.

AIK-tränarens ”stora sorg” är att han inte blev en framgångsrik spelare själv.

– Det smärtar mig när jag känner hur mycket bättre det skulle göra mig som tränare, säger han och ser Kim Källström som nästa stora tränare.

Ingen av tränarna i årets allsvenska har spelat en endaste landskamp och bara fyra nådde allsvenskan som spelare.

Men det finns förstås gamla storspelare som nått framgångar som tränare de senaste tio åren. Roland Nilsson och Stefan Rehn är två exempel, kanske Jonas Thern i viss mån också medan Henrik Larsson haft det tyngre.

Niclas Alexandersson och Tobias Linderoth är två andra gamla landslagsprofiler som inlett tränarkarriärer sedan flera år men som ännu så länge jobbar med talangutveckling i Göteborg respektive Elfsborg.

I England tränade Fredrik Ljungberg med ett pojklag i Arsenal innan han i våras blev assisterande tränare i tyska Wolfsburg. Sedan har vi förstås Olof Mellberg i Brommapojkarna.

Jämför med Bengan Boys

De hyllas nu av Jörgen Lennartsson.

– Den mentaliteten hade man önskat att fler gamla storspelare hade haft, inte minst för att betala tillbaka till svensk fotboll och jobba med talangutveckling. Det är väldigt viktigt för svensk fotboll att den typen av spelare gör sådana insatser.

Blåvittränaren jämför med handbollens Bengan Boys. De var samtliga med VM-laget 1994, där bara fem spelare på allvar satsade på en tränarkarriär och blott två är elittränare i dag: Roland Nilsson och Stefan Rehn. I stället har 94-gänget blivit agenter, tv-experter, krogägare, affärsmän och föreläsare.
I Bengan Boys blev nästan allihop förbundskaptener eller klubbtränare på högsta nivå.

Vranjes har vunnit tränarpriser för framgången i Tyskland
Vranjes har vunnit tränarpriser för framgången i TysklandFoto: MATHIAS BERGELD / BILDBYRÅN

– Svensk handboll är exemplarisk på hur världsspelare fortsätter sätta otroliga avtryck som tränare. Om det beror på att de som aktiva inte tjänade lika mycket som de stora fotbollsspelarna vet jag inte. Det finns ju heller inte samma möjligheter inom handbollen att bli agent eller tv-expert. Men jag är full av beundran för vad Bengan Boys-generationen har gjort för arbetsinsatser för att betala tillbaka till svensk handboll, säger Lennartsson.

”Det smärtar mig”

AIK:s Rikard Norling:

– Det hade varit bättre om det varit fler tränare med en stor spelarkarriär bakom sig. Det är min stora sorg att jag inte med spelarens ögon fick uppleva allt det jag har fått göra nu.

Norling var en stor talang men tvingades lägga av i 20-årsåldern på grund av skador.

– Jag begåvades med ett huvud men inte med en kropp. Jag blev skadad bara jag ställde mig på löpbandet. Det smärtar mig när jag känner hur mycket bättre det skulle göra mig som tränare.

Han tror och hoppas mycket på Kim Källström som tränare i framtiden.

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN

– Jag pratade lite med Kim på tu man hand. Det är en spelare som varit med om en lång och framgångsrik spelarkarriär, som är reflekterande och intelligent och förstår vad svensk fotboll innebär. Man märker vilken enorm tillgång det är för svensk fotboll. Jag hoppas att Kim hoppar på tränarjobbet kvickt som attan. Olof Mellberg är på gång nu och jag hoppas att Henrik Larsson hoppar upp på hästen igen för han behövs, säger Norling.

Vill se ex-spelarna hos talangerna

Niclas Alexandersson håller med om att mixen där en stor spelare har en tränartalang är den allra bästa.

Men kanske viktigast för svensk fotboll, menar Alexandersson, är att gamla spelare jobbar med talangerna.

– Det är i ungdomsfotbollen bristerna finns och där det finns mycket att göra. Där läggs grunden för att ta fram nya spelare, säger 45-åringen som jobbat många år på Änglagården i Göteborg.

– Det är väl en resursfråga men när jag besökte min gamla klubb Everton märkte jag hur många gamla spelare jobbar inom deras akademi. I Holland är de också väldigt bra på det.

Alexandersson behöver inte jobba som tränare för att försörja sig men kan ändå tänka sig att satsa fullt ut på en tränarkarriär när yngsta dottern, i dag åtta år, blir äldre.

– Anledningen till att jag inte tagit nästa steg är att jag hade en lång elitkarriär på 20 år och det är ett speciellt liv för familjen.