Vad kan man säga annat än wow?

FOTBOLL

Förhoppningarna om en jättematch var legitima och den portugisiska slakten därför snudd på ofin.

Vi blev berövade på ett levande dubbelmöte och Atlético Madrid på chansen att äntligen skriva om historien.

Cristiano Ronaldo förstörde i vanlig ordning alltihop och vad ska man säga om det annat än wow?

Det har ju funnits ett gäng indikationer under säsongen om att ”el derbi madrileño” inte längre skulle bli den där nagelbitaren som vi vant oss vid i Champions League. Altético Madrid har förvisso, med hjälp av Diego Simeones envetna bootcamp, etablerat sig i den absolut fotbollstoppen av Spanien, Europa och världen på ett nästan oöverträffat sätt. Och med viss logik skulle man kunna hävda att det i år, efter tre säsongers minsta marginal-misär, borde vara dags.

Men det Atlético Madrid har vunnit i bittert förvärvad finalerfarenhet i Europa de senaste åren tycks de ha tappat i något annat. Den obarmhärtiga lagmaskinen som aldrig fuskar en millimeter har slagit av ett par uns på intensiteten i år. Omräknat i tabellplaceringar räcker det ”bara” till en tredjeplats i ligan och omvandlat till Europas hetaste huvudstadsderby innebar det i kväll en ursinnig förstakvart – från Real Madrids sida.

Atlético tilltufsat

Med 73 procents bollinnehav och ett ledningsmål av Cristiano Ronaldo efter bara tio minuter var Atlético både tilltufsade och tagna på sängen i matchens inledning. Inte för att de räknat med att styra bataljen på Santiago Bernabéu-stadion – sådana excesser överlåter Diego Simeone gärna på motståndaren – men de hade nog tänkt sig att ha hälsat på på offensiv planhalva. Nu hade i stället Jan Oblak slitit ut gummigreppet på sina målvaktshandskar innan Atlético hade haft en enda kvalificerad målchans.

När kontringarna kom saknades den där simeonska övertygelsen om att bara man springer fort som fan och har bollen vid fötterna så blir det mål förr eller senare också på Bernabéu.

När målen kom var de till Real Madrids fördel och de bar Cristiano Ronaldos högt värderade varumärke. 

Portugisen har haft sina ups and downs med Real Madrid, ingen kan påstå något annat. De första åren i klubben slet han ont i FC Barcelonas och Leo Messis skugga. Även om han turades om att ta hem skytteligan med argentinaren gick lagtitlarna nästan alltid till Katalonien.

På ett personligt plan har han sällan hållit igen och det mycket potenta portugisiska egot har inte alltid fått ens de närmaste med sig. Han har bråkat med klubbikoner som Iker Casillas, han har diagnosticerat sig själv med en ”depression” för att klubben inte uppskattat honom ordentligt och han har förklarat motståndet mot hans persona med att alla inte älskar någon som är ”snygg, rik och bra”.

”Akta frisyren!”

Jag har själv suttit på Santiago Bernabéu-stadion när delar av den normalt sett väluppfostrade publiken har buat ut honom.

”Spring inte för mycket, Cristiano, akta frisyren!” är inte en ovanlig läktarkommentar när Ronaldo och Real tillfälligt inte gått på vatten.

De senaste årens europeiska triumfer har tagit död på det mesta motståndet mot Cristiano Ronaldo, men även spanjorerna behöver kvällar som denna för att påminna sig om den exceptionella framgångssaga de ser från första parkett vecka efter vecka.

I år har han blandat dominanta insatser med anonyma prestationer, där det enda han gjort varit mål. För några år sedan ägde Cristiano Ronaldo ofta en hel match från början till slut och gjorde han inte det slutade det nästan alltid i tårar.

Med åldern har lärt sig att disponera krafterna, eller så har han bara blivit lite mer human, men den glödande ivern att avgöra matcher har aldrig ens slumrat.

I kväll förstörde Cristiano Ronaldo utsikterna till ett spännande möte i semifinal-returen om en vecka, men det är väldigt svårt att vara arg på honom för det.


Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se