Mysteriets lösning gömd – i Sverige

FOTBOLL

Det är fotbollshistoriens mest mytomspunna blåsning men vem var egentligen ansvarig för den?

Efter 20 år av legender kring Ali Dias debut i Premier League sökte Bleacher Report förgäves svaret i Senegal, Frankrike, USA och Qatar.

De borde ha letat i Sverige.

De borde ha letat i Degerfors.

Den 23 november 1996 blev Ali Dia brittisk fotbolls mest mytomspunne spelare genom tiderna. Efter ett telefonsamtal från världens då bäste spelare George Weah övertalades Southampton att ge den unge anfallaren från Senegal, med imponerande klubb- och landslagsmeriter, chansen i hemmamatchen mot Leeds. Efter bara 53 minuter på planen insåg tränaren Graeme Souness att han hade blivit lurad.

Ali Dia kunde inte på något sätt spela elitfotboll och har sedan den dagen blivit stämplad som ”världshistoriens sämste fotbollsspelare”.

Efter insatsen rullades skandalen upp när George Weah inte ens sade sig känna till Dia och hela anfallarens meritlista kom att ifrågasättas. Southampton bröt omedelbart kontraktet och Ali Dia fortsatte karriären i non-league-laget Gateshead innan han året efter, utskälld och utpekad som en lögnare, avslutade karriären för att spårlöst försvinna från kartan. Med sig tog han svaren på frågor Fotbollsengland sedan dess flitigt ställt sig.

Ali Dia.
Ali Dia.Foto: AP

Hur kunde en okänd kille från Senegal lura sig till spel i världens mest lukrativa fotbollsliga? Och var Dia själv ansvarig eller var även han ett offer i ett större spel?

20 år efter skandalen bestämde sig Bleacher Report för att ta reda på sanningen. De spårade upp Dias föräldrar i Senegal, ringde hans syster i Frankrike, besökte hans son utanför Paris och hittade till sist huvudperson själv, via spår i Qatar och USA, i en förort till London. Då gick Dia, i ett sista försök rentvå sitt namn efter att i 20 år ha blivit stämplad som en professionell bedragare, med på att tala.

Problemet var bara att han ljög igen. Dia påstod sig ha fått hjälp av en afrikansk agent vid namn Bachrir Souleman men sa även att han tränade med Southampton i 1,5 månad innan debuten.

– Alla har framställt mig som en lögnare men det är inte sant. Jag spelade för Paris Saint-Germain, i andradivisionen 1986-88 och hjälpte dem att vinna den lokala cupen antingen 1986 eller 87. Det är ett tag sen... Jag har ett rent samvete. Gud kommer döma oss alla, sa Dia innan han lade på luren.

Kvar stod Bleacher Report, efter att ha sökt över hela världen, med precis samma frågor som innan. De avslutar själva sitt reportage med dem:

”Var Dia bara en oskyldig kille som jagade sin dröm? Eller drev samma dröm honom att svika alla runt honom, som det spekulerats i sedan dess, och lura sig själv in på världens största arena för en Premier League-debut som världen aldrig kommer att glömma?”

Där slutade Bleacher Reports historia och där kunde även legenden om Ali Dia fått sitt slut. Men den här historien är faktiskt inte över där. Den fortsätter – och den gör det i Värmland.

”Det kom ett fax till kansliet”

Efter att Sportbladet publicerat en artikel om Bleacher Reports sökande i Ali Dias fotspår börjar det plinga i Peter Pedersens mobil. Det var länge sen kommunalrådet i Degerfors och fotbollsklubbens starke man senast ägnade en tanke åt George Weahs kusin men nu påminns han.

– Det började med frågor på Facebook. Någon kommenterade artikeln och sedan frågade någon om det var samma person som var hos oss. Men jag minns inte namnet. Utseendemässigt minns jag inte heller, det är så längesen. Jag minns bara att det kom någon typ av fax, en anmodan om att någon som utgav sig för att vara George Weahs kusin var möjlig för Degerfors. Det var stor skepsis kring det där men han kom faktiskt och presenterades för publiken på Stora Valla men sen åkte han härifrån och kom aldrig mer tillbaka. Han lämnade bara en kavaj på Mässen intill järnvägen där han bodde, sen såg vi aldrig röken av honom mer och det blev aldrig mer skrivet om det där.

Det är klart man blir nyfiken. Var Ali Dia i Sverige före debuten i Premier League? Eller finns det fler ”Ali Dias” i fotbollsvärlden?

Vet du vem som kan veta något mer?

– Börje Ågren var marknadschef på den tiden men han lever inte längre. Men jag kommer ihåg att det stod en del i lokalpressen. Det får ses som en liten anekdot i Degerfors IF:s historia. Så det borde finnas kvar i några gamla rullar. Annars vet jag inte vem du skulle kunna prata med. De som var med då finns ju inte längre.

Det gör inte tidningarna heller. Titlarna Karlskoga Kuriren och Karlskoga Tidning är numera förenade under NWT:s koncern. Jag har inget val än att försöka med de som fortfarande rör på sig.

Jag ringer dåvarande tränaren Sören Cratz.

– Ja, jag kommer ihåg. Kan han ha hetat Sylla? Jag har det långt bort i huvudet någonstans. Det var någon, 1995 eller 1996, som ringde till Degerfors och sa att han var George Weah och frågade om hans kusin kunde komma och provträna med oss. Vad jag fattade det som skrev han på och skulle sen bara hem och hämta lite kläder, han hade ju bara grejer för en vecka. Men sen kom han aldrig tillbaka. Han lämnade bara en kavaj.

Min kollega Emil K Lagnelius träffar 1990-talets stora stjärna i Degerfors Milenko Vukcevic på ett öde café i Torsby.

– Sylla! Oj, oj, oj, säger ”Mille” och skakar på huvudet. Han var bara och provspelade, jag kommer inte ihåg om han var bra eller dålig. Men namnet Sylla kommer jag ihåg, det var mycket snack om honom. Många sa att han var George Weahs kusin, men jag vet inte om det bara var snack eller om någon utnyttjade det.

Ingen minns mer än så och såväl Vukcevic som Pedersen och Cratz tror sig veta att mannen vid namn ”Sylla” kom ensam till Degerfors. Men agerade han på egen hand? Och var det samme man som på hösten 1996 skulle blåsa Southampton?

En sökning på Sylla och Degerfors ger en enda träff på internet. Det är en artikel från Dagens Nyheter men informationen är knapphändig. Det enda som framgår är att en man vid namn Sylla Bennady Nmamoud och som är kusin till George Weah varit på besök i Värmland för att provträna med Degerfors. Men artikeln ger oss i alla fall en viktig sak. Datumet: Den 15 maj 1996.

Längst ner står en guldgruva

Det skulle inte vara några större svårigheter att bryta benet på Kungliga Bibliotekets glashala trappa. Trots att det bara är tidig eftermiddag har mörkret börjat sänka sig över Humlegården i centrala Stockholm men inne i de tysta lokalerna lyser flitets lampa.

Längst ner i källaren står en guldgruva för alla svenska nostalgiker. I mikrofilmsläsesalen på plan ett finns alla svenska dagstidningar från 1979 till 2013 avfotograferade sida för sida. Även de insomnade upplagorna. I vita boxar ligger de uppradade år för år, månad för månad, dag för dag. Jag får hjälp att rulla fram de gigantiska hyllorna till bokstaven K, året 1996 och månaden maj. Sedan matar jag i filmen.

Karlskoga Tidning nr 111 Onsdag 15 maj 1996. Hasse Bergh och Johan Smedberg jagar en mörk kille i en två storlekar för stor lånad tröja och svarta Reebok-skor. Bilden täcker hela framsidan med rubriken i tydlig trycksvärta: ”Från Milan till Degerfors...” Det räcker att studera näsan för att komma fram till att mannen på fotot inte är Ali Dia. Men vem är han?

Ali Dia och Sylla
Ali Dia och SyllaFoto: AP/Bibbi Johansson

I en faktaruta i konkurrenten Karlskoga Kuriren samma dag presenteras spelaren som ”Sylla Ben Mady Mamoud”. Han är 21 år gammal, född i Guinea och kommer med en fantastisk meritlista. 17 junior-, 5 b- och 29 A-landskamper för Guineas landslag. Dessutom lagkapten för det lag som just då kvalar till OS i Atlanta och guineansk mästare säsongen innan med klubblaget AS Kaloum. Han kommer dessutom direkt från en provspelsmånad i italienska jätten AC Milan. Men vad gör han i Degerfors?

– Min kusin George Weah är kompis med Kennet Andersson i Bari och det var Kennet som tipsade om Degerfors IF. Han menade ett Degerfors var en perfekt klubb för en ung lovande fotbollsspelare, säger 21-åringen.

Tre veckor tidigare har George Weah personligen ringt till Degerfors kansli. Efter att telefonisten, som varken är särskilt intresserad eller imponerad av internationell fotboll, tryckt bort det första samtalet tar ordföranden Yngve Hjärpe luren och ser omedelbart en unik möjlighet för den lilla bruksklubben. Degerfors hade börjat den allsvenska säsongen uselt och en värvning av George Weahs kusin skulle kunna ge ett fantastisk lyft både på och vid sidan av planen.

Därför checkar den 178 centimeter långe Sylla tisdagen den 14 maj 1996 in på det anspråkslösa Bruksmässen hotell intill tågstationen i Degerfors. Planen är att 21-åringen ska träna med klubben en vecka för att sedan resa till Guinea för att mot Nigeria försöka spela sitt land till OS.

– Här är det lugnt och skönt. I Milan är det inte sällan 5000 åskådare på träningarna. Här kan jag spela utan press. Det känns bra, säger Sylla.

Ser det som en lottovinst

Degerfors ordförande Yngve Hjärpe ser omedelbart Weahs kusin som den lottovinst han så länge gått och väntat på. Med drömmar om ett samarbete med AC Milan pressar Hjärpe igenom affären och skickar in handlingarna till Svenska fotbollförbundet. Redan på fredagen, tre dagar efter att 21-åringen kom till Degerfors, skriver anfallaren på ett avtal med DIF. Planen är en debut borta mot Örgryte tio dagar senare.

Ordförande Yngve Hjärpe studerar Sylla.
Ordförande Yngve Hjärpe studerar Sylla.Foto: Bengt Björk

– Sylla har skött de här avslutande förhandlingarna själv och han är verkligen en mogen och skärpt 21-åring. Och visst kan Sylla vara början på ett samarbete med Milan. Men det är alldeles för tidigt att säga något om detta. Men det verkar som om Milan vill att deras unga talanger ska ”lufta” sig utomlands under deras lågsäsong. Och varför inte då i Degerfors IF. Går Sylla-affären i hamn har vi faktiskt en fot inne. Men vem vet, kanske blir drömmarna verklighet i framtiden. Omöjligt är det i varje fall inte, säger Hjärpe.

Men det här är inte början på en ny storhetstid för Degerfors. Det är början på en av de stormigaste perioderna i klubbens historia.

När Degerfors förlorar hemmamatchen mot Djurgården den 19 maj med 2-0 hånas laget av tv-profilen Gert Fylking som i slutet av matchen ”i lågskor, kostym och vansinnigt ful hatt” börjar värma upp i närheten av Degerfors bänk och direkt efter slutsignalen ställer tränaren Sören Cratz sitt jobb till förfogande. Rubrikerna i lokalpressen är lika svarta gällande händelserna utanför planen då Karlskoga Tidning med fasa skriver att ”det här var kvällen när det planerade, oprovocerade våldet kom till Degerfors” då bygden samma kväll tvingas konstatera att Degerfors fått sin första fotbollshuligan.

Karlskoga Tidning ser bara två ljuspunkter med tillställningen mot Djurgården: Debutanten Olof Mellbergs imponerande backspel och killen som i gråsvart rock, svarta byxor, bruna skor och en stor värmande halsduk innan matchen blev presenterad för den segertörstande hemmapubliken.

– No problem, säger Sylla efter att ha sett sin första allsvenska match från läktarplats:

– Jag måste bara till Milano först och packa väskorna.

”Vi är några tusen som väntar. Otåligt”, sammanfattar reportern Torbjörn Karlgren hela bygdens känslor i Karlskoga Tidning. Det är mot bakgrund av allt det här kanske inte så svårt att förstå ledningens blinda hopp att talangen från Milan ska vara en frälsare.

Foto: Bibbi Johansson

Nyheten slår ner som en bomb

På måndagen sätter sig Sylla Bennady Nmamoud på ett flygplan till Bryssel för att träffa landslagstränaren, diskutera OS-kvalmatchen mot Nigeria och färdigställa de sista övergångshandlingarna. Samma eftermiddag får den svenska ambassaden besök av en mister Masla som utger sig för att vara agent till Sylla och på ambassaden ska söka uppehållstillstånd i Sverige åt sin spelare. Men mister Masla har fyllt i fel blankett och blir ombedd att återkomma med rätt papper. Det ska bli det sista den svenska ambassaden ser av agenten.

För två dagar senare når oroande rapporter Degerfors kansli. Det är George Weah som hör av sig till klubben och frågar om det är något strul kring övergången, rykten han då själv tagit del av. Efter egna efterforskningar får DIF-ledningen veta att Sportnytt har ett avslöjande kring Sylla planerat till onsdagens kvällssändning.

Det är en som vanligt välkammad Bosse Hansson som möter Sportnytts tittare på pricken 21:40. Det är inte alltid Degerfors IF är ledande nyhet i SVT:s sportsändningar men hade det inte varit för att höjdhopparen Patrik Sjöberg bojkottat landslaget och kallat Svenska friidrottsförbundets nye ordförande Bengt Westerberg för ”kärring” så hade bruksklubben fått inleda sändningen. Nu kommer de som andra nyhet.

Foto: SVT

SVT har då gjort det Degerfors aldrig bemödade sig med. De har frågat Kennet Andersson om han verkligen rekommenderat George Weahs kusin till Degerfors.

– Nej, jag är ingen agent. Jag har inte pratat om något sådant. Men jag blev uppringd av Hammarby som frågade samma sak...

Det framkommer att en man som utgett sig för att vara George Weah redan den 21 april ringt till Hammarbys kansli i Stockholm med erbjudandet om att värva Sylla. Fotbollschefen Tomas Eriksson får av Weah ett nummer till en Bryssel-baserad agent vid namn mister Masla som vill höra sig för om de ekonomiska villkoren i allsvenskan. Men Hammarby kollar med Kennet Andersson och vet dessutom redan att tre andra klubbar, Degerfors och två danska, också fått erbjudandet om att värva Sylla. Det här är efterforskningar Degerfors aldrig bemödar sig att göra.

”Är en väldigt skicklig bluff”

Sportnytt har utöver intervjun med Andersson också kontrollerat Syllas meritlista med Fifa och inte hittat 21-åringens namn i någon av Guineas senaste landskamper. Dessutom slår TV-sporten fast att anfallaren inte ens är George Weahs kusin. Avslöjandet slår ner som en bomb i Fotbollssverige.

Lokalpressen uttrycker i sina texter fortfarande hopp om att det är en annorlunda stavning på Syllas namn som ställt till det och klubbordföranden Yngve Hjärpe säger sig tro att 21-åringens historia ändå kan vara sann. Men för varje sten som klubben lyfter på höjs tvivlen.

– Är det en bluff så är det en väldigt skicklig sådan, citeras Peter Pedersen i lokalpressen.

Den 27 maj, fem dagar efter Sportnytts avslöjande, spelar Degerfors 0-0 borta mot Örgryte i matchen som var tänkt att bli Syllas debut. Men av 21-åringen syns ingenting till och Degerfors ledning vägrar nu att svara på frågor. Dagen efter ringer Tobjörn Karlgren på Karlskoga Tidning istället numret till Syllas påstådda agent, mister Masla, i Bryssel för att fråga var nyförvärvet egentligen håller till. Agenten lovar att ringa tillbaka men inget samtal kommer.

13 dagar efter Sportnytts avslöjande får Karlskoga Tidning den 4 juni till sist tag på huvudpersonen själv. Ben Mady Mamoud Sylla säger över telefon att han med sitt Guinea dagen innan förlorat den avgörande OS-kvalmatchen mot Nigeria med 2-3. Nu befinner han sig i huvudstaden Conakry och är klockan tio på förmiddagen i full fart med att packa sina väskor. Sylla är sedan en vecka tillbaka inskriven i Degerfors matchtrupp och är själv inställd på spel.

– Berätta för alla i Degerfors att allt är okej. Allt är ett missförstånd. Det är en namnförväxling det beror på. Dessutom finns det ytterligare en Sylla i landslaget. Men det där lägger jag bakom mig nu.

När får vi se dig i Degerfors?

– På onsdag om det bara finns plats på flyget.

Det är match då.

– Jaså? Hemma?

Ja. Mot Öster.

– Då hoppas jag att jag hinner i tid till matchen.

Det är det sista någon i Sverige hör av Ben Mady Mamoud Sylla.

Ger oss svaret på frågorna

20 år senare är minnena av Sylla glömda och begravda. Marknadschefen Börje Ågren gick bort i mars 2006 och ordföranden Yngve Hjärpe fyra år senare. Ingen jag talar med säger sig ha hört av Ben Mady Mamoud Sylla sedan den 4 juni 1996 och ingen vet var anfallaren egentligen tog vägen.

– Jag hörde någonstans att han dragit till Danmark och spelat i någon lägre division men det har varit lite skämskudde på det här i Degerfors. Man gick på en blåsning och det var tydligen en strategi någon använde sig av, säger Peter Pedersen.

I Jyllands-Posten från januari 1997 står också om en kusin till George Weah vid namn ”Sylla Ben Mady Mahmoud” som tränat med Herfölge för att sedan avslöjas och spårlöst försvinna. Precis som i Degerfors. Men även om vi inte blir klokare på Ben Mady Mamoud Syllas fotbollsöde kan hans historia ändå ge oss svar på andra frågor. Frågor som inte minst Fotbollsengland funderat på de senaste 20 år.

När Sylla kom till Degerfors återstod ännu ett halvår innan Ali Dia skulle visa sitt ansikte hos Southampton. Sex månader innan han skulle lyckas med precis samma blåsning om Sylla försökte men avslöjades med i Degerfors.

Vi minns Bleacher Reports ännu hängande frågor: ”Var Dia bara en oskyldig kille som jagade sin dröm? Eller drev samma dröm honom att svika alla runt honom, som det spekulerats i sedan dess, och lura sig själv in på världens största arena för en Premier League-debut som världen aldrig kommer att glömma?”

Tack vare rullarna i källaren på Kungliga biblioteket i Stockholm vet vi att Ali Dia inte var en ensam galning, som Dias egen son Simon fortfarande tror, och själv iscensatte blåsningen för att få en chans i Premier League. Det fanns minst en till.

Vi vet också att Ben Mady Mamoud Sylla hade hjälp av en agent. I hans fall kallades han ”mister Masla” – i Ali Dias ”Bachrir Souleman” – men då ingen hört av en fotbollsagent med något av de namnen varken före eller efter 1996 kan det inte uteslutas att det handlade om samma person. Klart är i alla fall att Ali Dia inte ljög om den delen av sin historia.

Vi vet också att Ali Dia och Ben Mady Mamoud Sylla knappast var några oskyldiga duvungar heller. För ingen i PSG har till dags datum sett en Ali Dia i klubbens dress – precis som ingen i Milan noterat en Sylla passera genom deras verksamhet. Vi vet att de ljög men de var inte ensamma om att iscensätta lögnen.

Med hjälp av minst en person till gav de sig på att blåsa hela Fotbollseuropa med det naiva hoppet om att de när de väl släppts in också skulle få chansen att stanna. Sylla stoppades i dörren – Ali Dia sprang rakt igenom den och ut på andra sidan. Någonstans kan jag ändå inte låta bli att beundra deras fräckhet. För den riktige George Weah har varken hört talas om någon Dia eller någon Sylla.

Och ni minns den där OS-kvalmatchen i maj 1996 mellan Guinea och Nigeria som Sylla åkte hem för att spela? Nigeria skulle komma att vinna hela den OS-turneringen men säkrade sin plats redan i mars 1996 – två månader innan Ben Mady Mamoud Sylla checkade in på Bruksmässens hotell intill järnvägen i Degerfors.

Där hans kavaj, om legenden stämmer, fortfarande hänger kvar.