En eldfackla rakt in i världspolitiken

PRESSAT. Efter förlusten mot Bulgarien är det ett pressat Sverige som tar sig an Vitryssland på bortaplan i kväll. Du ser matchen på Kanal 5 och via Kanal 5:s sändning på aftonbladet.se
Foto: Peter Wixtröm / AFTONBLADET
PRESSAT. Efter förlusten mot Bulgarien är det ett pressat Sverige som tar sig an Vitryssland på bortaplan i kväll. Du ser matchen på Kanal 5 och via Kanal 5:s sändning på aftonbladet.se
FOTBOLL

MINSK. Leningatan och Marxgatan, röda fanor, KGB, hammare och skäror.

Sverige ska spela i ett speciellt land.

Tröga mittbackar, markeringsspel, strandade talanger och tre poäng som måste med hem.

Sverige ska spela en speciell match.

Vad är väl en kvalmatch i Borisov?

Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig och dötrist och tråkig och, och… en eldfackla rakt in i världspolitiken.

För tre år sedan var Ukraina här och kvalspelade, de jagade så klart kvalpoäng men de ville minsann också göra sin röst hörd. Och den gången fick de stöd. Fotbollsarenorna här är en av få platser där det fortfarande hörs alternativa röster, det är bland annat därför repressionen mot ultras – en del hårdföra nationalister, förstås – är hårdare här än nästan någon annanstans.

På ena sidan stod ukrainare, på andra sidan vitryssar, men den här gången hjälptes de åt i sångerna.

– Ära åt Ukraina! Länge leve Belarus!

Och så från båda håll – en väletablerad ukrainsk läktarsång:

– Putin chuilo! Putin är ett rövhål!

Efter matchen greps mer än hundra supportrar, flera av dem dömdes till fängelse för obscent språkbruk.

I Vitryssland är det staten som ska styra informationen, här balanserar man vidare på en smal lina med Putin på ena sidan och väst på den andra. President Lukasjenko – en hockey-man – sitter fortfarande ohotad kvar och oppositionen kippar alltjämt efter luft i det som för några år sedan kallades ”Europas sista diktatur”.

Maktarkitektur som krymper oss

De kämpar med sin fotboll också, i resterna av ett havererat sovjetsystem. Klubbarna lever till stor del på bidrag, nationalsymbolen Dinamo Minsk leder ligan men den mer modernt drivna talang- och traktorfabriken Bate Borisov har, med små medel, blivit mästare elva år i rad och spelat Champions League fem gånger på tio år.

Det är en upplevelse att vara här.

Minsk är inrutat av åttafiliga gator, döpta efter kommunistiska ikoner. Jag går från Självständighetstorgets till Segertorget, ser stalinistiskt klassicistiska teatrar, konserthus och myndighetsbyggnader som skymmer solen. Det är maktarkitektur som krymper människan och… slående vackert, för den som ser förbi funktionen. Nedanför nationalmuséet trängs lyftkranarna vid Dinamos arena, den renoveras inför europaspelen om två år, människorättsorganisationer har stått i kö för att protestera mot arrangemanget.

Här ska Sverige spela för en VM-dröm.

Landslaget kör sitt sista träningspass på en av tolv gräsplaner vid fotboll- och hockeyförbundens delade kontorslokaler, passet är kort men intensivt. Marcus Berg ser sylvasst konkret ut, Janne Andersson håller låda (det får han gärna göra, det är en tillgång så länge som alla andra bitar fungerar) och ledningen bestämmer sig för att inte göra fler ändringar än de två de tvingas till.

Därför får Nyman starta

Sebastian Larsson som innermittfältare? Det är inget man skrämmer toppnationer med, men i Borisov kan de ha nytta av hans frenesi och frisparksfot.

Christoffer Nyman som anfallare? Jag hade ju hellre sett form- och kreativitetsspelaren Viktor Claesson där, men jag förstår tanken.

Vitryssland gjorde en Hamrén-Andersson-växling i början av kvalet. Aleksandr Katjevitj dansade in med idéer om att modernisera spelidén, men kraschlandade och gav plats åt den gamle räven Igor Kriusjenko, som gick tillbaka till de tryggare grunderna.

Och det går verkligen inte undan i det där grundspelet.

Jag frågade landslagsspionen Jonas Thern (det är fortfarande en udda syn att se honom gå runt och flytta koner) om Vitrysslands tre mittbackar fortfarande är ”stationära”. Han log lite snett när han svarade.

– Om jag ska vara ärlig så är de… väldigt stationära. Tolkningen får ni göra själva.

Okej då. Det innebär att de är tröga. Det innebär – Janne Andersson bekräftade det mellan raderna – att Sverige gärna vill stressa och pressa, att de vill ha fart där framme.

Det är alltså därför han väljer Christoffer Nymans uppoffrande Braunschweig-spring före Viktor Claessons tekniska trixande.

Det får väl gå. Det måste gå.

Sverige sölade bort en direktdröm i Sofia, de har verkligen inte råd att dröna bort poäng mot ett demoraliserat Vitryssland.

Det tog förbundskaptenen mindre än ett år att bygga ett förtroende, det tog nittio minuter för dem att sätta det på spel igen.

I kväll åker till de till en speciell arena i ett speciellt land för att vinna det tillbaka.

Se Kanal 5:s kvalsändning Vitryssland–Sverige gratis på aftonbladet.se klockan 17.00.