Ingen succé – men ändå mycket att glädjas åt

FOTBOLL

GENÉVE.

Det första Zlatan Ibrahimovic frågade sin malmöitiska skyddsängel Hasse Borg, när de sågs efter 2–0-segern var:

– Tror du jag kommer med nästa gång?

Nästa gång är VM-kvalet på Råsunda 2 juni mot Slovakien – och det beror väl på det?

Ingen succé i ”debuten”, med knappast möjliga marginal godkänd i Sportbladets plusliga – men som Tommy Söderberg med ett handslag sa till Zlatan i halvtid:

– Nu är det här avklarat

?

Zlatans tid kommer, men än är 19-åringen kanske inte det bästa komplementet till den, trots alla häpnadsväckande målsumpningar, ändå givne Henrik Larsson.

Zlatans tid kommer, men om han kommer med i truppen mot Slovakien eller om han ska få nöja sig med att spela U21 i Enköping fredag 1 juni i stället avgör han sannolikt själv med sitt fortsatta spel i cupen (IFK Göteborg, fredag på Gamla Ullevi) och i allsvenskan (närmast IFK Norrköping hemma på måndag).

Någon huvudspelare är han inte trots sina 194 centimeter och alltså lyckades han inte heller styra in Niclas Alexanderssons perfekt avvägda inlägg efter fem minuter.

Nej, han ska inte vara nån ny Kennet...

En svaghet som också kom till synes när försvaret skickade upp höjdbollar mot honom. Fem luftdueller räknade jag till, alla förlorade mot Giuseppe Mazzarelli och Zlatan var inte ens i närheten av att vinna någon.

Men spelar roll då.

Det är ju inte som någon ny luftens härskare à la Kennet Andersson vi ser honom utan mer som en trollkarl utmed gräset.

Förmodligen spänd i vetskap om att han hade bara 45 minuter på sig, inte en enda Zlatan-dribbling och alldeles för blyg – utom den gången han tillrättavisade Teddy Lucic som inte passat honom – men så fick han heller inte de bollar att jobba med som han vill ha.

För övrigt var Sveriges första halvlek, om vi undantar första fem minuterna, inte alls lyckad.

Ett sävligt spel, en backlinje där var och en jobbade för sig istället för ihop, ett mittfält från början dömt att misslyckas med Daniel Andersson och Håkan Mild i centrala roller men där den största skulden nog ändå bär läggas på två andra – Anders Svensson och Fredrik Ljungberg – som knappt fanns på plan.

...men hur högst ska man värdera detta?

Bättre då i andra halvlek, och då är som alltid frågan hur högt man ska värdera detta, eftersom skärpan i ett lag under en träningslandskamp automatiskt avtar med kvadraten på varje byte.

Tobias Linderoth strålande med sitt sätt att hitta raka vägar för bollen mellan motståndare, att snabbt ”flytta boll” som tränarna säger.

Fredrik Ljungbergs förspel till 1–0 var världsklass, liksom både Anders Svenssons passning och Yksel Osmanovskis löpning som öppnade för Henrik Larssons friläge på slutet.

Trots frånvaron av Zlatan-succé fanns alltså en hel del att glädjas åt:

bara det att detta var tidernas andra bortavinst mot Schweiz på 13 matcher – den första kom i VM-kvalet 1976 i Basel, 2–1 sedan Thomas Sjöberg med den turkiske domaren Oks godkännande sparkat segerbollen ur händerna på målvakten;

att Sverige gör två mål samma kväll som ingen gruppmotståndare orkar med något: Turkiet 0–2 mot Albanien, Slovakien 0–0 mot Rumänien och Moldavien 0–0 mot Estland;

Olof Mellberg som av Tommy Söderberg fick betyget ”Grym!” för sitt mittbacksspel;

Anders Svenssons kyla och precision när han får en målchans. Han vet exakt vad han ska göra – och han gör det.

– Jämför det med när Fredrik Ljungberg får en chans, säger tv-sportens Glenn Strömberg, när vi träffas efteråt.

– Då börjar Fredrik fundera över vad han ska hitta på. Anders bara klappar dit bollen.

Apropå Arsenal: jag begriper fortfarande inte vad Thierry Henry hade på Arlanda att göra klockan sju i måndags?