Mjällbys fruktade hemmaarena – en Åshöjdenidyll

FOTBOLL

HÄLLEVIK.

Körde till Strandvallen för att lyssna på publiken.

Efter Mjällbys förra hemmamatch tyckte Assyriskas tränare Peter Antoine att fiskarna och minkfarmarna på läktarna var så taskiga att han ville flytta ifrån sitt hus i Hällevik.

Okej, tysken var inte helt allvarlig men faktum är att Mjällbys publik varit ökänd i ett halvt sekel – men den här gången hör jag bara tränaren Hasse Larssons hesa stämma vräka ur sig sarkasmer mot ena linjemannen.

Boris Stenberg, en gammal vän som spelade 33 allsvenska matcher för Råå säsongerna 1950–52, brukar berätta om hur Helsingborgsspelarna fick ha knytnävarna uppe när de passerade väntande åskådare på väg till bussen efter matcherna – och då handlade det ändå bara om träningsmatcher.

Mot IFK Malmö är Strandvallen rena Åshöjdenidyllen. Strålande sol, band som underhåller, sillstånd, asiatiska wokstånd, vanliga korvstånd, lotterier och en hygglig superettamatch som slutar 1–1 utan att någon varken kan vara nöjd eller missnöjd med det som matchen utvecklade sig.

Det enda som får en att haja till är en skylt där det står: ”Bilkö? Ta en öl i stället. Stor stark: 35 kr.” De timslånga bilköerna ut från Strandvallen är verkligen ökända – men vem ska köra efter 35-kronorsölen?

Asper säkrade klubbkassan

Mjällby var en straffmiss ifrån att ta sig upp i allsvenskan på Häckens bekostnad. Även om Djurgården, som vann superettan i suverän stil, sladdar i allsvenskan och det finns all anledning att tvivla om Malmö FF:s standard tror jag inte att Mjällby skulle ha blivit en given strykpojke om man gått upp.

Laget innehåller stora kvaliteter. Föreningen har en stabil ekonomi efter AIK:s vidareförsäljning av Mattias Asper. Och snart har man lyckats med konsstycket att billigt hyra tillbaka anfallsesset Marcus Ekenberg som man sålde till Helsingborg för 2,5 miljoner kronor.

Det är ett tryggt bondförnuft som styr i Mjällby och förmågan att hitta och utveckla talanger har man i många år bevisat att man har.

För IFK Malmö kunde comebacken till elitfotbollen egentligen ha startat sensationellt bra.

I samtliga fem matcher som man spelat har IFK tagit ledningen. Faktum är att man bara legat under i tre minuter, de tre sista i förlustmatchen mot Café Opera. Poängförlusten mot Mjällby var extra grym eftersom den kom till på ett självmål på övertid men samtidigt har ”di gule” redan visat att man knappast blir ett stryklag i superettan.

Stefan Alfelt