Nya Ullevi - här förlorar vi aldrig

FOTBOLL

GÖTEBORG

Det var i Klacksparksrummet på Söderstadion i Stockholm förra veckan, som Tommy Söderberg anförtrodde oss hur mycket bättre han trivs med sitt landslag i Stockholm än i Göteborg:

- Kan inte minnas när vi gjorde en bra match i Göteborg"

Tommy hade även konsulterat Tommy Svensson och Tord Grip i ämnet, och dom kände tydligen likadant.

Fakta: Sverige har ALDRIG förlorat en tävlingsmatch i Göteborg.

Men så kan det vara ibland med känslor.

Dom styr iväg åt eget håll och man får ett förhållande till, i detta fall, en stad utan hänsyn till fakta.

Själv var jag 17 år den gången jag kom snett på staden Göteborg.

Juniorlaget hemifrån hade rest hit för att se Sverige mot Danmarks olympiska silvermedaljörer. 2-0 blev det, Lennart Backmans stormatch med 50 878 på läktarna.

Utkastad och genomskådad

Vi hade köpt smuggelkonjak, Fundador, från en båt i Gävle hamn. Min tilldelning hade jag i en läskedrycksflaska med plastkork i innerfickan, och efter uppvärmning på Zum Gemütlichen Alfred kom vi till Rondo, dansstället på Liseberg.

Innan jag ens hunnit ta av mej överrocken, var jag både genomskådad och utslängd, och riktigt har jag nog ännu inte förlåtit denna stad.

Inte för att jag är långsint, men det är ju bara 41 år sen"

Nya Ullevi är i alla fall en landslagets lyckoarena, och man utklassar till exempel Fotbollstadion i Solna: av elva matcher i VM-slutspel och kval på Nya Ullevi har Sverige vunnit åtta och spelat tre oavgjorda.

Ändå har Tommy Söderberg rätt: att inte förlora en match är nämligen inte detsamma som att göra en bra match"

Denna annandag pingst, när landslaget genomför sitt förmiddagspass, visar Göteborg upp sin allra bästa sida.

En utmärkt gräsmatta, en nästan klar himmel, inte för varmt, bra drag i flaggorna, och när jag passerar Stampens kyrkogård hörs en koltrast sjunga ut sin vidunderliga eviga glädje.

Detta är så långt bort man kan komma från Anderz Harnings benämning på denna stad, "Västkustens slagregnsdrottning".

Träningen är inte hård, men en sliten Patrik Andersson kliver av tidigt av säkerhetsskäl, och man får tillfälle att fundera när Sverige senast var värda överbetyg på Ullevi.

Till slut hittar jag två. De spelades med mindre än en månads mellanrum för 18 år sen:

2-0 mot Italien, EM-kval, 29 maj 1983, då Dan Corneliusson skojade med Gentile, då Håkan Sandberg och Glenn Strömberg gjorde svenska målen, då Thomas Ravelli inte hade ett enda skott, och då Nic Åslund i Aftonbladet om Glenn Hysén skrev att "ingen mittback i Europa är bättre";

3-3 mot Brasilien, vänskap, 22 juni 1983, då Putte Ramberg gång på gång i första halvlek visade hur man slår tunnlar på

brassar och Dan Corneliusson (2) och Glenn Hysén gjorde målen.

Två matcher att vårda i minnet.

Söderbergs och Lasse Lagerbäcks tre tävlingsmatcher i Göteborg har visserligen givit två segrar och en oavgjord, men spelmässigt har de varit bedrövliga.

Bättring nu, publiken?

Luxemburg mars -99 (Bua-på-Gary"), Turkiet oktober förra året (Kalle Kulas tröjdragning), Makedonien senast i mars (en uppvisning i krampaktighet) - ja, ni ser ju själva"

Det är ett skamfilat rykte Sverige har att reparera mot Moldavien i morgon.

Ett Moldavien som inte vunnit en EM- eller VM-kvalmatch sen 15 november 1995, Georgien, 3-2 hemma.

Ett Moldavien som gått mållösa från fem matcher i detta kval, innan Sergej Pogreban och Ruslan Barburos nätade mot Makedonien (2-2) i lördags.

Ett Moldavien där sjumannaförsvaret inte i onödan kommer att tåga uppåt mittlinjen.

Det här blir ett helt annat försvar att dyrka upp än Slovakiens.