Rom är redo för segerjublet

Nisse Liedholm inför rysaren: En chock om vi inte tar guld

1 av 2 | Foto: AP
FOTBOLL

TRIGORIA, ROM

Romas färger är gult och rött.

Det råder ingen tvekan om detta. Hela stan är klädd med gulröda flaggor och baner.

Vid Romas superlyxiga träningsanläggning är hysterin som störst. Tusentals tifosi har dykt upp för att få se en skymt av sina idoler.

- Undra på det, i stället för blöjor får de Romatröjor på sig redan i vaggan, säger Nisse Liedholm.

Italienlegendaren Liedholm vet vad han talar om. Han har vunnit ligan både i Milano och i Rom. Det var han som ledde Roma till senaste ligasuccén - men det var 18 år sedan.

Han tittar ut mot supporterskaran som klänger på murarna och suckar:

- Det är ju underbart att få stöd från hela södra kurvan på Olympiastadion men när de försöker bestämma vem som skall spela och hur - då får man försöka dämpa ned dem emellanåt.

Hårdbevakade - av sina egna fans

Det är 32 grader där ute i det glödande solskenet. Men det gäller inte för Romafans. Många har åkt buss hit ut, promenerat någon kilometer från närmaste hållplats och nu försöker få se en skymt av idolerna många hundra meter bort.

Sergio Foticini, 19, står mitt framför huvudingången:

- Vi ska sova här i natt. Nu släpper vi inte kontrollen över laget, vrålar han.

När jag berättar det här för mister Liedholm skrattar han:

- Det här är Roma och Rom, säger han.

- Det skulle aldrig hända något sådant i Milano. Där kan jag promenera längs gatorna utan att någonting händer. Kanske någon hejar men ingen tänker på att gå fram och prata. Alla jagar vidare mot sitt arbete.

- Rom är något helt annat. Här är det omöjligt för en spelare att passera obehindrat. De tvingas leva isolerade. Enda kontakten blir här när de kommer eller lämnar området.

Coachen utskälld av måltjuven

Alla talar fortfarande om Vincenzo Montellas vredesutbrott i Neapel i söndags då han bad tränaren Fabio Capello flyga och fara och mer därtill.

- Den saken är ur världen nu. De har talat ut med varandra som intelligenta personer och nu är saken glömd. Men det är klart: en mer intelligent hade aldrig låtit det gå så långt.

Nisse Liedholms sidorepliker är obetalbara. Som när jag frågar om vilken roll han egentligen spelar i laget nu.

- Nej, jag platsar inte längre, säger han med ett skratt.

Men så förklarar han:

- Jag pratar med grabbarna. Jag lyssnar på dem och jag går emellan med Capello. Det är svårt att säga vad det egentligen handlar om.

Eller när han ironiskt påpekar:

- På min tid hade vi inte ork att slösa bort så mycket energi som man gör i dag vid glädjescenerna efter ett mål. I dag måste de springa fram till läktarna och tacka för stödet. Det är ju nästan som om det var publiken som gjort målet.

- Nej, förr sprang vi ju så oerhört mycket mer över större ytor. Då försökte man spara på krafterna så mycket det gick. I dag springer man ju först när bollen hamnat i den egna zonen. När Gunnar Nordahl eller jag hade gjort ett mål blev det möjligtvis en dunk i ryggen.

Vad tror du är den största skillnaden mellan det Roma du vann scudetton med och dagens?

- Då hade jag Falcao och Prohaska. Falcao var som min andra son, han spelade som jag gjorde och han var oerhört intelligent med att leda laget. Prohaska var en av Österrikes största spelare genom tiderna.

- I dag har vi större delen av både Brasiliens och Argentinas landslag. Vi har Candela som var en av VM:s bästa spelare och vi har hela italienska landslagets anfall.

- Vi borde ha vunnit den här ligan för länge sen.

"Det skulle ta år att bygga upp känslan"

Vad tror du händer om ni skulle förlora på söndag?

- En stor besvikelse förstås - en chock. Det skulle ta åratal att bygga upp samma känsla av entusiasm och styrka igen. Och tänk bara vilka ekonomiska förluster det skulle innebära.

De orden hörs inte ut över stenmuren.

Där har 50 man med livet som insats klättrat upp på muren för att stå och vifta med Romas flagga. Den gulröda.

Åke Malm