Ett mästerskap med flera vinnare

Sportbladets Michael Wagner om afrikanska mästerskapen

FOTBOLL

Vinnare i Afrikanska mästerskapen?

Sverige, England, Argentina, Japan, Belgien och Ryssland.

Och Kamerun, förstås.

Jubel i Kamerun.
Foto: AP
Jubel i Kamerun.

Finalen mellan Kamerun och Senegal blev ganska välspelad. Men slutade 0-0, precis som åtta andra matcher i Afrikanska mästerskapen.

Orsaken?

De afrikanska lagen har helt klart insett vikten av att också försvara sig. Årets genombrott i mästerskapen fick det defensiva tänkandet.

Samtidigt har det inte varit lätt att spela ett effektivt anfalls- och passsningsspel på hårda planer.

Färgstark folkfest trots fattigdomen

Arrangörsnationen Mali gjorde turneringen till en färgstark folkfest, men samtidigt hade inte ett av världens fattigaste länder resurserna som krävdes för att skapa de bästa förutsättningarna för spelarna.

Jämna gräsplaner.

Kamerun vann finalen, men allra mest var det Senegal som förlorade den.

I 120 minuter slet mitt nya favoritlag kopiöst mot Kameruns lejon. Målvakten Mario Sylva räddade Senegal under ordinarie matchtid, förlängning och såg ut att göra det också vid straffarna.

Men när Senegal missade sina tre avslutande straffar var det Kamerun som blev välförtjänta mästare. På två år har de oövervinnliga lejonen vunnit två afrikamästerskap och ett OS-guld där emellan. Det kan bli Kameruns VM också.

Värre är det med afrikanska kollegerna Tunisien, Sydafrika och Nigeria som alla gjorde fiasko i Mali.

Grattis där till blivande gruppmotståndare i VM, bland annat Sverige och några av lagen i inledningen av den här artikeln.

Risken är stor att Nigeria till VM både har sparkat förbundskaptenen Shaibu Amodu och pensionerat flera av spelarna som varit med sedan VM 1994.

Målvakten Ike Shoronmu, Sunday Oliseh, Finidi George och Jay-Jay Okocha skrämde inte.

Men med en ny förbundskapten och fyra, fem nya unga spelare med speedkulan Julius Aghahowa i spetsen, blir Nigeria inte lika förutsägbart.

Tårarna från Senegals spelare efter straffdramatiken ger också hopp. För efter tårarna ser jag till och med en svensk öppning i VM i sommar tack vare Senegals lottning ihop med Frankrike, Danmark och Uruguay i grupp A.

Långsökt? Kanske.

Men det här unga senegalesiska laget (som också kallas för Lejonen...) har hungern som krävs i ett VM. Dessutom har de lirare som El-Hadji Diouf, en spelare som fintar som Zlatan, men som dessutom jobbar defensivt för laget.

Därför tror jag på en skräll i VM:s öppningsmatch.

Senegal, där 18 av 22 spelare är proffs i Frankrike, besegrar de regerande världsmästarna 31 maj i Seoul.

Det ger möjlighet till fantastiska teorier eftersom tvåan i Sveriges grupp möter ettan från grupp A i åttondelsfinal.

För det är ju VM som gäller nu när ett fotbollsmässigt mediokert afrikanskt mästerskap läggs till handlingarna.

Drömmer om ett liv som proffs i Europa

Själv kommer jag bära med mig ljudet av afrikanska poprytmer och enormt engagerade Malisupportrar på 26 Marsstadion i Bamako resten av livet.

Och bilderna av småkillarna på huvudstadens dammiga bakgator som bland får och getter spelade fotboll och drömde om en framtid som proffs i Europa.

Michael Wagner