Favoriterna in - stofilerna ut

... men tiden är för kort för att reparera alla misstag de fega förbunds- kaptenerna gjort

FOTBOLL

Beskedet kom sent i går eftermiddag: Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck avgår som förbundskaptener.

Betänketiden var noll, när regeringens man i Växjö ringde och haffade mej i Kungsträdgården mitt under de skallande slagorden "Sharon mördare - Persson lögnare".

Naturligtvis tog jag jobbet, när nationen nu krävde detta.

Egentligen skulle VM-truppen ha presenterats i morgon på en restaurang med det lustiga namnet Grodan, jag bjuder redan här på min 23-mannatrupp.

AVSATTA Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck avsatta från sina tjänster som förbundskaptener. Och där med slut på alla 0-0-matcher. Men bara i Lasse Sandlins dröm vill säga.
Foto: ANDERS DEROS
AVSATTA Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck avsatta från sina tjänster som förbundskaptener. Och där med slut på alla 0-0-matcher. Men bara i Lasse Sandlins dröm vill säga.

Ut med gamla stofiler som Niclas Alexandersson, Håkan Mild, Pontus Kåmark, Teddy Lucic och Daniel Andersson (en mittfältare som på 37 landskamper inte gjort ett enda mål, kan det verkligen vara nån att satsa på?), och inte heller plats för de än så länge alltför oprövade Christoffer Andersson, Erik Edman, Michael Svensson och Kim Källström.

I stället åter plats i manegen för gamla favoriter som Jocke Björklund, Jesper Blomqvist och Pär Zetterberg, samtidigt som jag bjuder på tre allsvenska favoriter som ännu inte ens landslagsdebuterat: Tommy Jönsson, Halmstad (en vänsterfotad mittback som också kan spela till vänster, allsvenskans bäste), Abgar Barsom, Djurgården (allvenskans störste artist) och Lasse Nilsson, Elfsborg (Mr Joker!).

Markstedt - nej då blir det för mycket av det goda

Jag skulle också gärna velat ha med allsvenskans bäste mittfältare (Norrköpings Thomas Olsson) och allsvenskans bäste bollmottagare i anfallsväg (Hammarbys Peter Markstedt), men eftersom inte heller de testats internationellt skulle det bli lite för mycket av det goda; lite för mycket nytt.

Tiden är naturligtvis alldeles för kort för att hinna reparera alla de misstag som det fega paret Söderberg-Lagerbäck gjort under senare år, men jag hann i alla fall via några snabba telefonsamtal förbättra de tidigare frostiga relationerna med ett antal proffs som det annars varit tyst om i detta sammanhang.

Trygghet - men då blir det så slätstruket

Både såna som tidigt själva tackat nej och såna som spolats - dels såna som aldrig fått chansen att visa vad de verkligen går för idag, dels såna som fått chansen men som inte fallit herrarna på läppen.

Trygghetens apostlar, som jag gärna vill kalla mina företrädare, satsade på just trygghet, att ingenting fick störa gruppens gemenskap, och därför har det också i mångt och mycket blivit ett slätstruket landslag - dock, det måste erkännas, med goda tävlingsresultat mot Moldavien, Azerbajdzjan, Makedonien och ytterligare några nationer.

Ett svenskt 0-0-landslag utan att jag för den skull vill kalla de båda för dubbelnollor.

Alltså, det jag nu gör till skillnad från Lars och Tommy, är att jag:

satsar på Olof Mellberg som mittback, inte ytterback, med Patrik Andersson som komplement om han blir spelklar i tid, annars Johan Mjällby, däremot inte Bjärred-Mjällby tillsammans - som Ralf Edström sa: "Hur fan ska dom hinna med Michael Owen?";

satsar på Fredrik Ljungberg i en direkt Arsenal-roll i landslaget där han kommer instickande vid straffpunkten bakom mittbackarna och gör mål - inte i den överarbetade misshushållningsroll han tidigare haft i landslaget och inte heller i någon "Brolin-roll" som antytts; under USA-VM hade Brolin visserligen en fri roll men så många mål blev det inte (en straff mot Ryssland och en nick mot Bulgarien, det var allt);

satsar därför på en kreativ offensiv mittfältare som, liksom Bergkamp i Arsenal, kan ge Freddie Ljungberg de rätta passningarna - där finns i dag ett enda alternativ, Anders Svensson, men Pär Zetterberg skulle vara ett ännu bättre, och faktiskt är Henrik Larsson också ett namn för den platsen.

Behandlingen av Jesper Blomqvist, som efter en rad matcher med toppbetyg i Everton (8 mot Middlesbrough, 6 mot Ipswich, 8 mot Leeds och 8 mot Bolton och ständigt bland de högst noterade i sitt lag på de matcher jag kollar) kallades hem för att spela 45 minuter mot Schweiz och som då på ett ypperligt sätt passade till matchens enda svenska mål, är bara en av Söderberg/Lagerbäcks underligheter.

Den märkliga principen - och undantagen från denna - om att vara, eller icke vara, ordinarie i sina klubblag, är en annan underlighet.

I verkligheten presenteras truppen på Grodan

Undfallenheten att direkt acceptera "jag-vill-inte-vara-med-längre"-besked från ett proffs som Kennet Andersson - en spelartyp som saknas i dagens trupp och som skulle vara perfekt att kasta in sista kvarten om allting annat misslyckats - är en tredje underlighet.

Fegheten att låta samma trötta spelare vara med på landslagssamlingarna i stället för att ingjuta nytt friskt blod - ja, du har båda uppräkningarna direkt efter ingressen - är en fjärde underlighet.

Ur min 23-mannatrupp går det att vaska fram flera stycken intressanta startuppställningar.

Jag hade tänkt mej denna mot England 2 juni: Hedman, Björklund-Bjärred-Mellberg-Blomqvist, Mjällby, Magnus Svensson-Zetterberg-Ljungberg, Henke-Allbäck.

Men nån sån drömelva får vi aldrig uppleva i VM. Jag vaknade nämligen nyss ur min dröm.

Verkligheten visar fram SIN trupp till VM på Restaurang Grodan i morgon eftermiddag.

Som Per Rosendahl skriver i ett mejl: "Folkhemmet lärde oss på gott och ont att gå i takt och göra allt samtidigt. Lättast är därför att tycka som de speciellt GODA människorna. Men KEJSAREN är alltid NAKEN och han blir alltid ertappad."

Stor risk för det i Japan.

Väck mej när VM börjar!

Sandlins VM-trupp

Lasse Sandlin