Zlatans mohikan är oroande

FOTBOLL

Varför har inte forwards skägg?

Varför ingen back med mohikanfrisyr??

Det kanske inte hänger på håret. Men frisyren har fått status i det svenska fotbollslandslaget.

Medan fotbollens utveckling rör sig nästan obemärkt framåt så har spelarens roll dubblats under 2000-talet. Nu handlar det om image och att kunna leverera även utanför arenan.

Därför finslipar svenskarna inte bara fotbollsformen utan även looken inför Asienresan.

Detta är läget.

I mål vaktar familjefadern Hedman. Han har skaffat mohikanfrisyr och därmed också utökat sitt varumärke. Nu är han både trygg och farlig. Hela Sverige litar på honom.

Hedman bor i England, där regerar familjefadern Beckham.

Dessa bägge pappor har fler gemensamma beröringspunkter. Dock är Hedmans version aningen mer svensk, lite mer division 1. Skillnaden ligger mellan att klämma lillfingret i en träningsmatch och bryta foten i en Champions League-semi. Stenhus - stenslott. Även mohikanfrisyren är lite mer lagom jämfört med den Beckham lanserade. Om det nu är fråga om smak eller brist på frisyralternativ får vara vara osagt. Den forne AIK-talangen fyller 30 nästa år.

En back ska vara hård, rå och orättvis

Backarnas frisyrer däremot ska bara uppfylla ett kriterie; praktisk. Man ska kunna nicka bort bollar, motståndare och enkelt skölja bort blod. En back ska vara hård, rå och grymt orättvis. Den argentinska devisen "Har du skägg kan du behandla din nästa som du aldrig skulle vilja bli behandlad själv" gäller än. Lucic jobbar på skägg. Mellberg har tagit steget fullt ut som den

"Machoman" Village People sjunger om, vilket snabbt gav utdelning. Han toppar listan över sexiga män i homotidningen QX.

Mjällby är undantaget i backlinjen. Skriver man på proffskontrakt i Ivan Drago-stubb menar man allvar med nåt. Han kommer att klippa sig till VM.

Bröderna Andersson är old school. Har man en farsa från MFF vet man att frillan inte gör dig till en bättre spelare. Sparka hårdare och spring fortare istället.

På mittfältet gäller diplomati - kompromisser. Det syns. Mittfältare ska vara överallt hela tiden och hjälpa alla samtidigt som dom styr spelet. Det är omöjligt. Vissa prioriteringar måste göras. Man får fixa lite grann, men inte för mycket. "Färga slingor känns OK, det har ju mamma och hennes polare också". I dagsläget riskerar Sverige att ställa upp med en startelva mot England i VM-premiären där hela mittfältet har färgat håret. Ljusa slingor är tongivande.

I anfallet ska vi ha primadonnor

Den mest intitativrike och mest individuella på mitten är Ljungberg. Han är också ensam om en röd mohikan. Beckhams son, Brooklyn, hade lika dan för två år sedan, men det är OK för Freddie följer upp med fetare tatueringar.

Ljungberg är engelsk champ.

I anfallet vill vi ha stjärnor. Primadonnor med oförklarliga talanger. Det räcker med en bollberöring per match och du är hjälte. Här krävs självförtroende för kraftiga uttryck. Henke Larssons dreadlocks blev Henke-Frillan. Sen rakade han skallen samtidigt som Beckham. Allbäck kanske åker ner på mittfältet om han inte kammar sig.

Zlatan är inte Zlatan om han anpassar sig

Fast Zlatans begynnande mohikan är oroande. Är detta ett första steg mot att vilja vara en i gänget?

Zlatan, som likt en amerikansk talkshowvärd, spritt stöddiga one-liners runt omkring sig bör inte anpassa sig. Skulle Zlatan sätta sitt efternamn på tröjan och bli ödmjuk skulle Zlatan inte längre vara Zlatan. Kanske skulle han kunna fokusera mer på fotbollen och sin roll i kollektivet är därmed bli en bättre spelare.

Men det skulle kännas väldigt mycket 1900-tal.

Henrik Johnsson