Skandalerna vi aldrig glömmer

Arne Norlin listar VM:s största skandaler

FOTBOLL

Snart börjar VM-festen. Men inte ens den allra stoltaste av alla fotbollsturneringar har under sin 72-åriga historia klarat sig undan mutor, bråk och ond, bråd död. Sportbladets Arne Norlin har utsett de värsta VM-skandalerna.

Många var förvånade när Diego Maradona visade sig vara i så fin form i VM 1994. Men sen kom förklaringen. Superstjärnan hade proppat sig full med drogen efedrin.
Foto: Niclas Hammarström
Många var förvånade när Diego Maradona visade sig vara i så fin form i VM 1994. Men sen kom förklaringen. Superstjärnan hade proppat sig full med drogen efedrin.

1994: Maradona vrålade – fullpumpad med efedrin

Hela Diego Maradonas karriär är kantad av skandaler och drogrykten. Men det dröjde ända till proffsåren i Italien innan han åkte dit. Efter en match för Napoli mot Bari 1991 testades han positivt för kokain. Men då hade han redan flytt landet.

Många häpnade när den överviktige stjärnspelaren förklarade att han skulle vara i form för VM 1994.

Tittare över hela världen kunde se hans vansinniga utbrott mot tv-kameran efter ett av målen mot Grekland, 4–0.

Förklaringen kom efter 2–1-segern mot Nigeria. Med hjälp av en ökänd läkare hade Maradona pumpat sig full med efedrin, ett uppiggande medel som också ger en snabb viktminskning.

Väl hemma igen hävdade Maradona att allt var en komplott av CIA, som ville straffa honom för hans stöd för Fidel Castro.

Det blev ändå 15 månaders avstängning.

Men Maradona är inte den förste som missat ett drogtest i ett VM. Redan 1974 diskades Haitis rödhårige mittback Ernst Jean-Joseph sedan han tagit piller mot sin astma.

Men i motsats till Maradonas läkare vägrade lagets läkare att verifiera hans historia.

Och Jean-Joseph fick inte heller samma hjältemottagande som Maradona. I stället drog hans lags säkerhetsvakter ut honom från hotellet, spöade upp honom och såg till att han sattes på första plan hem.

1978: Gärna drottning-medalj, men först ett rejält fyllslag

Fotbollsspelare och alkohol hör tyvärr ihop. På den gamla goda tiden kunde det hända att VM-spelare festade även mellan matcherna. Men numera blir det kalas först när laget åkt ut.

Det finns många lag som supit till rejält – efteråt. England 1990. Polen 1978 (de hade med sig 380 flaskor vodka). Australien 1974. Skottarna, varje turnering de varit med i.

Men rekordet innehas nog av Hollands lag efter förlusten mot Argentina i VM-finalen 1978.

På väg hem blev spelarna så berusade och stökiga att piloten var tvungen att ta ner planet i Paris.

Vilket i och för sig var tur, för på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam, väntade drottning Juliana på att hylla silvermedaljörerna.

Den ofrivilliga rasten räckte för att Krol, Neeskens, Rep, Rensenbrink och de andra skulle bli presentabla vid avstigningen.

1994: Mördaren ropade ”mål” för varje kula han avlossade

Mitt under VM-turneringen i USA 1994 kom det tragiska beskedet: den colombianske mittbacken Andres Escobar hade hittats mördad; skjuten.

Escobar och hans flickvän hade besökt en restaurang i en förort till Medellin, känd som drogkungarnas stad. På gatan utanför träffades han av tolv revolverskott. Enligt fästmön ropade mördaren ”mål” för varje kula.

I matchen mot USA hade Escobar gjort ett olyckligt självmål.

Glidande på marken hade han kommit i vägen för en passning parallellt med mållinjen. Det visade sig bli segermålet. Colombia förlorade med 2–1 och var ute ur VM.

Mördaren, Humberto Munuz, greps strax efteråt och dömdes till 43 års fängelse.

Mordet var helt klart en bestraffning för självmålet.

Men inget vet säkert om mördaren agerade på eget initiativ eller om han var utskickad av något av de spelsyndikat som satsat stora pengar på att Colombia skulle vinna.

1982: Tyskarna gjorde 1–0 och båda slutade anfalla

I sista matchen i gruppspelet i Spanien 1982 möttes Västtyskland och Österrike. Båda lagen skulle gå vidare om Västtyskland vann med 1–0. Blev det något annat resultat skulle Algeriet, som slagit tyskarna med 2–1, gå till andra omgången.

Redan i elfte minuten gjorde Horst Hrubesch 1–0 till Västtyskland. Sedan hände ingenting mer. Verkligen ingenting. Inget av lagen ville anfalla. De rullade bollen mellan sig i 79 minuter. Algeriet protesterade – men förgäves.

Frankrikes förbundskapten Mickeel Hidalgo, som fick Österrike i sin grupp i stället för Algeriet, föreslog att de båda lagen skulle nomineras för Nobels fredspris.

Algeriet hade några timmar tidigare besegrat Chile med 3–2. Ett resultat som alltså Västtyskland och Österrike kunde dra nytta av när de spelade sin match.

Efter den skandalen ändrades reglerna, så att båda matcherna i sista gruppspelsomgången spelas samtidigt, för att undvika att liknande scener skulle upprepas.

1978: Militärdiktatorn krävde VM-guld – till varje pris

Det var mer eller mindre bestämt på förhand att Argentina skulle vinna sitt VM på hemmaplan 1978.

Alla, inklusive militärdiktaturens ledare Jorge Videla, krävde seger. Men laget behövde all tänkbar hjälp...

I den andra matchen, mot Frankrike, gav domaren Argentina en mycket tvivelaktig straff: 2–1.

Kampen om den ena finalplatsen stod sedan mellan Brasilien och Argentina. Brasilien krävde att de avslutande matcherna skulle gå samtidigt. Men protesten avslogs och Argentina fick möjlighet att spela på resultatet.

Brasilien besegrade Polen med 3–1, vilket innebar att Argentina måste slå Peru med minst fyra mål. Det blev 6–0, sedan Peru satsat på fyra reserver, bränt otaliga chanser och släppt in enkla mål. Varför? Ingen vet säkert, men efteråt skickades 35 000 ton vete gratis till Peru och Argentina beviljade Peru ett lån på 400 miljoner kronor.

Inte ens finalen blev problemfri. Först tvingades Holland vänta i fem minuter på den fullsatta River Plate-arenan (över 100 000 åskådare) innan motståndarna dök upp. Sedan protesterade argentinarna mot René Van De Kerkhoffs bandage på armen – och han måste ut och byta medan matchen körde igång.

Men det mest belysande för alla Argentinas fördelar var statistiken över frisparkarna i finalen: domaren Sergio Gonelli från Italien blåste 46 för Argentina, bara 20 för Holland.

Argentina vann i förlängningen med 3–1 och jublet kunde börja.

1954: Brassarna slog ut lyset och försökte hämnas i mörkret

Det har spelats många tuffa, hårda och ojusta matcher i VM:s historia. Men rekordet tas nog av Ungern-Brasilien i kvartsfinalen 1954. Och framför allt för det som hände efteråt.

Själva matchen vann Ungern med 4-2. Domaren Arthur Ellis visade ut två brasilianare och en ungrare och dömde två straffsparkar.

Men det stora bråket, kallat "Slaget i Bern", utspelade sig i omklädningsrummet efter matchen. De brasilianska spelarna krossade ungrarnas dörr, slog sönder lamporna och anföll i mörkret med vad som fanns till hands: skor, flaskor och knytnävar.

Slagsmålet pågick i tio minuter.

Den ungerske yttern Toth bars ut medvetslös, den brasilianske mittbacken Pinherio fick ett sju centimeter djupt sår i ansiktet. Så gott som varje spelare var skadad.

Matchen i omklädningsrummet slutade oavgjort.

1982: Vad sa shejken egentligen till spelarna?

Kuwait vann första matchen i grundspelet 1982, men var chanslösa mot Frankrike. Vid ställningen 3–1 sprang anfallaren Alain Giresse fri och pricksköt 4–1. Men det kuwaitiska försvaret hade stannat upp. De menade att domaren blåst för offside. Eller var det en visselpipa bland åskådarna?

Hela det kuwaitiska laget gjorde sig berett att gå av planen.

In från läktaren stormade då överledaren, prins Fahid.

Åsikterna går isär om ifall han försökte lugna ner sitt lag eller om han också krävde att kuwaitierna skulle åka hem om målet inte underkändes.

Efter en lång palaver ändrade sig den ryske domaren Miroslav Supar.

Vilket i och för sig inte har så stor betydelse. Frankrike gjorde ändå 4–1 i slutminuterna och vann lätt.

1970: Tusentals dog när VM-kvalet blev

till blodigt krig

Det så kallade ”fotbollskriget” bröt ut två veckor efter att El Salvador slagit Honduras med 3–2 i den avgörande matchen på neutral plan och därigenom kvalificerat sig till VM i Mexiko 1970.

Länderna hade länge varit bittra fiender. Framför allt bråkade de om några landområden längs gränsen. Och ända från den första av de tre matcherna hade stämningen mellan de båda grannländerna piskats upp till kokpunkten.

Den 14 juli 1969 gick soldater från El Salvador över Honduras gräns. För att tala fotbollsspråk tog deras bättre utrustade styrkor en tidig ledning. Men Honduras kom tillbaka i andra halvlek, då landets bombplan slog ut El Salvadors oljeraffinaderier.

När Mexiko lyckades förhandla fram eld upphör efter fem dagar hade 3 000 dött och över 100 000 förlorat sina hem.

Fotbollskriget slutade oavgjort – eller mer korrekt: båda förlorade.

Och i VM förlorade El Salvador alla matcher, utan att göra ett enda mål.

1970: VM-bucklan förvarades i en skokartong

VM-bucklan är egentligen två. Den första, en gudinna som håller en skål, även kallad Jules Rimet-trofén, fick Brasilien behålla för alltid efter tredje segern 1970.

Italien vann den sista VM-turneringen före kriget 1938. Därför skulle det italienska fotbollsförbundet förvara trofén till nästa VM. Risken att bucklan skulle försvinna var stor. Därför tog förbundets ordförande Ottonio Barassi ett eget initiativ. Han gömde den i en skokartong under sin säng och tog inte fram den förrän kriget var slut.

1966 stals den verkligen, från en utställning inför VM i England. Men den hittades fyra månader senare, just före finalen, gömd i en häck i en skog i södra London. Upphittaren, hjälten, var en hund, Pickles.

1983 stals trofén för gott, från det brasilianska förbundet. Tre män greps, men släpptes i brist på bevis. Förmodligen lät tjuvarna smälta ner den. Metallerna, brons och guld, var redan då värda hundratusentals kronor.

Den nya trofén, atleter som bär upp ett jordklot, har haft det fridfullare. Det nära fem kilo tunga originalet, rent guld, förvaras av Fifa i Bern. Den som segrarna får är bara en guldbelagd kopia.

1998: Ronaldo fick kramp bara timmarna före VM-finalen

Bara timmar före VM-finalen mot Frankrike 1998 fick den brasilianska stjärnan Ronaldo ett anfall.

Hans rumskamrat Roberto Carlos hittade honom på golvet, tuggande fradga och skakande av kramper.

Han fördes till sjukhus, undersöktes och förklarades i sista stund frisk.

Men Brasilien förlorade finalen med 0–3.

Misstankarna gick mot förgiftning – och påtryckningar från sponsorn Nike, som krävde att deras största affischnamn ändå skulle spela.

Händelsen blev föremål för en regeringsundersökning i Brasilien, med hundratals timmar förhör och en rapport på 1 129 sidor.

Resultat: Nike var faktiskt oskyldiga.

Både förbundskaptenen Zagallo och lagets två läkare vittnade om att de var fast i en fälla. Vare sig Ronaldo spelade eller inte så skulle de få kritik. Och Ronaldo sa själv i förhören att vid matchstart kände han sig pigg igen.

Vad var det då som orsakade anfallet?

Ingen vet säkert, men en gissning är att den spruta med bedövningsmedlet xylocain som Ronaldo fick i sitt skadade knä tio minuter innan anfallet ofrivilligt träffade en ven och gick direkt ut i blodet.

Arne Norlin