Har huliganerna tagit över igen?

Dartpilar, biljardbollar och upplopp - efter några lugna år har fotbolls-terroristerna på nytt visat sina fula ansikten

1 av 4 | Foto: ap
FULLT KRIG Biljardbollar, dartpilar och upplopp. Har huliganerna tagit över igen och är detta i så fall något att bli riktigt bekymrad över? Knappast, de där dårarna är ändå bara droppar i det sagolika fotbollshavet, tycker Sportbladets Lars Nylin.
FOTBOLL

En man misshandlas till döds inför matchen mellan AIK och IFK Göteborg, en biljardboll missar Djurgårdens målvakt Andreas Isaksson med en hårsmån, ett AIK-fan slåss halvt ihjäl utanför en pub, Millwalls ökända svans är på krigsstigen igen och skadar 50 poliser, Lazios fans överfaller sitt eget favoritlag på träningsanläggningen , Roland Nilsson får värja sig på hemmaplan mot en Coventry-supporter, i Aten skriver tidningarna att det är krig på läktaren.

2002 är året med de bästa allsvenska publiksiffrorna på evigheter. Men vi har

också nåtts av allt dystrare huligan-rubriker.

Har huliganerna tagit över igen och är detta i så fall något att bli riktigt bekymrad över? Knappast, de där dårarna är ändå bara droppar i det sagolika fotbollshavet, tycker Sportbladets Lars Nylin.

Sedan en tid går det att flyga mycket billigt på rutten Cardiff Airport till staden Xian i Kina. Priserna är nästan på Ryanairs asketiska nivåer. Möjligen innebär det att Dai Thomas, 27 år, har råd att flyga till Xian när han om några veckor släpps fri från ett 60 dagars fängelsestraff i just Cardiff.

Han skulle troligen trivas utmärkt där i norra Kina. Thomas, en överviktig och nu arbetslös Walesare, tillhör nämligen arten vanemässiga fotbollshuliganer. Och såna finns det ett antal i såväl Cardiff som i Xian.

Dessa väsenskilda städer, med en glob emellan sig, har under de senaste månaderna varit skådeplatser för två internationellt uppmärksammade utbrott av den ständigt smittande sjukdomen huliganism.

I Cardiff attackerades Leedsfans av Thomas och hans vänner, allt fångades av tv-kameror och bevakningsvideor. I Xian råkade en domare ut för en lokal "Terror-Tommy" och överfölls på planen efter att han gett det gästande laget en straff på stopptid. Incidenten följdes av brända polisbilar och gatuscener man tror bara inträffar i Belfast. Eller i Athen, där brann läktare och gränder efter derbyt Panathinaikos-Olympiakos i mars.

Men det räcker inte med detta. Kroatien, Stettin, Argentina, Aberdeen, Helsingborgs hamn, Högalid, Wien, plötsligt haglar rubrikerna om huligandåd från lite varsomhelst.

Isaksson nära att träffas av biljardboll

Som för att understryka ett möjligt mönster sargades som bekant eftermälet av matchen AIK-IFK Göteborg i måndags av en serie incidenter av ett slag man naivt trodde hade försvunnit i takt med att allsvenskan återigen blivit bred folklig underhållning.

Men vi var troligen förvarnade. Derbyt Djurgården-AIK i våras var t ex en av de värre sjöslagen på flera år.

29 000 hade kommit till Råsunda för att få uppleva årets första festderby. Men den solstinna aprillördagen skitades ner av kanske några hundra med grumligare avsikter.

Djurgårdens målvakt Andreas Isaksson var ytterst nära att träffas av en biljardboll. Bara tanken på att någon tar med sig en biljardboll på fotboll får vissa att slå 118 118 och fråga efter Säters slutna.

Men det räckte inte ens med det. Isaksson och hans lagkamrat Kim Källström bombarderades med flaskor, cigaretttändare, bananer. Liksom med mynt i en sån mängd att AIK kunnat köpa tillbaka Mattias Asper om pengarna i stället lagts i Stefan Söderbergs spargris.

På hemsidan Gnagarforum skrev någon: "När saker började flyga ner mot Källström som låg ner, var min första tanke inte "Sluta kasta saker, idioter". Utan "die scum, die". Så jag kan sätta mig in i hur de som kastade kände. Men jag tycker inte att det är rätt."

Men djurgårdsläktaren kunde den också. Någon där inledde till exempel föreställningen med att slänga en tårgasgranat. "Min sexåring kommer bara att minnas en sak från den här matchen, känslan av panik" mailade någon dagen därpå till en av klubbens supportersidor på nätet.

Redan före matchen hade djurgårdare slagit till mot en AIK:are vid puben Dick Turpin i Solna. "Med facit i hand är jag glad att jag lever. Det känns som en del av mitt liv försvunnit" sa offret till Sportbladets Erik Thulin några dagar efteråt.

Fredspriset till fotbollen

Häromåret föreslog en svensk riksdagsman att sporten fotboll borde få Nobels fredspris. Han fick hånskratt till svar i dussintals krönikor i världens sportmedia. Så här långt in på 2002 funderar nog den kristdemokratiske fotbollsentusiasten knappast på att upprepa sin kandidat till kommitén i Oslo.

Men är då huliganismen tillbaka på allvar. Ska vi behöva återkomma till de rysliga scenerna från 80-talet. Om de nu någonsin försvann? Supporterklubbar har jobbat stenhårt för att hindra detta, ofta med hjälp av supporterpolis, ibland med stöd av klubbarna. Har dessa och därmed fotbollen misslyckats? Har samhället misslyckats?

Många tycker inte ens att frågorna behöver ställas. "Nu är det krig igen" skrev grekiska tidningar efter att Olympaikos sena straffmål i mars gjort Panathinaikos huliganer så bindgalna att de halvt brände ner sin arena.

Bryan Drew, talesman för den engelska polismaktens jakt på huliganer, är lika upprörd. "Det är värre än någonsin, och huliganerna har lierat sig med den organiserade brottsligheten", har Drew sagt til BBC:s "Panorama".

Det var också Drew som sattes att lära den japanska och koreanska polisen att stävja eventuella huliganinvasioner under fotbolls-VM. När arrangörerna tvekade om man behövde Drews tjänster tog han med dem på matchen Chelsea-Manchester United. Efter den upplevelsen fick Drew och kollegor på stående fot en inbjudan att föreläsa i Tokyo och Söul.

Alkohol och testosteron

Men det går också att se annorlunda på situationen. Fotbollen är populärare än kanske någonsin. Kombinerar man antalet som ser fotboll live respektive på tv är sporten troligen den manliga världsbefolkningens livselixir nummer två eller tre efter mat och sex. Där män samlas stiger halter av alkohol och testosteron.

I synnerhet sker detta när samhällets våldsposörer, huliganer och andra kalkylerande ligister, söker sina catwalks. I det här fallet fotbollen.

Ingen annanstans är det så lätt att märkas. Bara i det här sammanhanget finns 10, 30 kanske 80 tusen andra MÄN att spänna muskler och egon inför. 25 miljoner såg fotboll i England förra året. Det skedde i samband med fotboll drygt 3 000 arresteringar, många av dessa gällde samma personer.

I relation till det övriga våldet i det engelska samhället - under helgnätter, i hemmen - är det direkt fotbollsrelaterade våldet försvinnande. Det har dessutom ständigt sjunkit de senaste fem-sex åren.

De svenska siffrorna är ännu lägre. Det är mycket större risk att man kommer i vägen för en bomb apterad av en skånsk motorcyklist än att man får skallen spräckt av en huligan. Dårarna från AIK:s och Göteborgs ”firmor” skrämde slag på oskyldiga närvarande men de gick bara på varandra med sina tillhyggen. Busschauffören som misshandlades av AIK-svansen i tisdags var det olyckliga undantaget.

En av världens mest respekterade fotbollsjournalister, Simon Kuper, som är kolumnist i bland annat The Guardian och författare av den hyllade boken "Football Against The Enemy", tar fasta på den här aspekten i en krönika i tidningen World Soccer.

Holländaren Kuper driver tesen om att det här våldet egentligen borde tigas ihjäl av media. Att media borde fokusera på det verkligt dominanta våldet i samhället.

Men att det inte kommer att bli så eftersom vi i media av två skäl, journalistiska OCH kommersiella, har intresse i att sätta strålkastaren på vad som händer på en så spektakulär plats som en fotbollsarena.

Kuper skriver: "De få som sysslar med våld ska inte få njuta det smicker det innebär att de uppmärksammas av media, det är ju det de är ute efter".

Sofistikerat fotbollsvåld?

Han ifrågasätter också Drews teser om att fotbollsvåldet skulle bli alltmer sofistikerat och organiserat. Motsvarande åsikter framfördes av Stockholmskommisarien Lars Byström i Sportbladet. Den som vill kan enkelt applicera Kupers tankar på alla länders huliganer:

- Att man man hetsar till krig på internet betyder inte att man går ut och slåss. Att man säger att man ska såga huvudet av någon med en cirkelsåg innebär sällan att man verkligen gör detta. Det beryktade arrangerade slagsmålet mellan tyska och engelska fans vid EM 2000, det inträffade exempelvis aldrig. Det är mycket som blir "sanningar" bara för att ryktet går.

Huliganer slåss faktiskt ganska sällan. Dom snackar hellre om det.

Och NÄR dom gör det är det för att deras alkohol- och testosteronhalt stigit. Inte för att deras Palmpilots säger att de har ett slagsmål bokat till kl 11.45.

Ingen kan påstå att Kuper är helt fel ute. Och vi talar INTE om någon som idealiserar huliganerna.

Tvärtom är Kuper en av de som varit minst rädd att kalla dårarna vid sina rätta namn. Hans ambition är snarare att sätta saker i perspektiv. För det är ju lyckligtvis så att dårarna är en försvinnande droppe i det ljuvliga fotbollshavet.

Men frågan är vad Simon Kuper skulle säga till exempelvis Hammarbysupportern som slogs halvt ihjäl av några ljusskygga Göteborgsfans i augusti förra året.

Större risk för spelarna

Eller vad säger han till Gif Sundsvalls målvakt Fredrik Sundfors som förra året träffades av dartpilar vid en match på Olympia i Helsingborg. Kuper skulle nog också ha problem att argumentera så med busschauffören som lämnade Klarabergsviadukten i ambulans i stället för i sin Swebus.

Däremot så kan man ana vad Kuper skulle säga till de SPELARE som sysslar med liknande saker. Och därmed för vissa legaliserar i värsta fall stegrar vansinnet.

Han skulle kalla dem för idioter.

Jonathan Woodgate, Lee Bowyer, Jamie Carragher, Jody Miller, Gabriel Batistuta, Richard Lima, det är bara några överbetalda killar som under senare tid gett ansikten till begreppet "tveksamma föredömen".

Som någon skrev: "Det är betydligt större risk att man blir överfallen av en Premier League-spelare än av en huligan".

Några av dem har testat huliganism ute på stan. Andra har valt läktarkulvertar. Ingen av övningarna ligger särskilt långt från det som Dai Thomas sysslade med efter cupmatchen Cardiff-Leeds.

Och varför skulle det? Dai Thomas är nämligen själv före detta proffs. Så sent som i fjol var han yrkesspelare i division två.

Trots att han redan vid EM 2000 arresterades efter ett upplopp i Bryssel inför BBC:s kameror. Efter Leeds-historien sprack bubblan.

Thomas åkte in i fängelse och ut ur laget. Det var så dags då. Och strax är han ute igen. Då lär han KNAPPAST sätta sig på planet till Xian.

Det finns mer lockande övningar på fotbollsarenor i hans omedelbara närhet. Att han avstängts från fotboll i sex år lär knappast hindra en sån kille.

Lars Nylin