David Marek håller ihop sjukstugan

FOTBOLL

Örgrytes ytterback David Marek har spelat alla matcher i årets allsvenska.

Han och Magnus Källander.

Bara de två.

De är lagets hjärta, hjärna och ryggrad.

Alla talar om Djurgården.

Örgryte är laget alla borde prata om.

Malmö satsar, Djurgården satsar. Nästan alla jublar.

Eller också är det som ungefär 127 mejl sa i måndags:

Så fort Djurgården lyckades vinna en match mot allsvenskans formsvagaste lag efter två raka förluster så jublade hela Mediasverige och talade om att det luktade guld. Det är som om alla bara VILL det. Stockholmsmedia har fått solsting när det gäller Djurgården. Elmander är ingen frälsare förrän han bevisat det. Det f i n n s faktiskt de som anser att han stagnerat i drygt ett år nu.

Jag håller delvis med.

Örgryte ÄR allsvenskans bästa lag så här långt.

De har ju hjärtat, hjärnan och ryggraden. Och ett eget spel.

Det är förklaringen. Inga brassar. Inget hokus pokus. Inga miljonköp. Hjärta, hjärna och ryggrad.

Magnus Källander gör sitt arbete och nu vet väl alla i Fotbollssverige att han är den dominante; den gode, den onde och den fule i en person.

Men det är en annan spelare som är den som gått mest framåt i år. Det är David Marek. Hjärnan David Marek. Ryggraden.

En 23-årig ytterback som jag minns från när han hette Drobzelac och jag undrade hur hans bakgrund såg ut. Han har polska rötter men bytte namn. Mammans flicknamn. Marek är alltså ett artistnamn. Men Drobzelac ligger ju självklart inte så himla bra i munnen på en hejaklack. Det får man förstå.

I den mån nu Örgryte har en hejaklack.

David Mareks pappa var polsk landslagsboxare. En ovärderlig genetisk bakgrund för en ytterback.

Svenska landslaget skriker efter ytterbackar.

Men att David Marek inte bör bli aktuell för landslaget just nu är dock rätt uppenbart. På en direkt fråga om vilket lag han håller på när Sverige möter Polen svarar han... Polen.

Men det kommer ju ett liv efter EM-kvalet.

David Marek är allsvenskans bästa fotbollsspelare just nu. Örgrytes försvarare har varit långtidssjukskrivna de senaste omgångarna. Marek har hållit ihop sjukstugan.

I det tysta.

Jag såg tre matcher i senaste omgången; AIK-Örgryte, IFK Göteborg-Djurgården och Halmstad-Norrköping. Ett lag hade ett eget spel; Örgryte. Djurgården har tappat en stor del av sitt spel sen ytterbackarna slutat gå upp i banan. Men efter sju insläppta mål på två halvlekar är det kanske begripligt att tränarna gör så.

Matchen mot Blåvitt var klassiskt svensk skyttegravskrig. Utan finess och elegans.

Ett lag har ett eget spel och ett eget bra spel.

Ett enda lag just nu.

Talet om Djurgårdens fina fotboll börjar halta. De slår numera långbollar och gör alltmer som de andra. Örgryte däremot vårdar mittfältet. Örgryte anstränger sig verkligen. Örgryte KAN dessutom. Så här långt är de det mest värdiga guldlaget.

Kan efter diverse reprisvevande inte se att någon domare gjorde särskilt mycket fel den här omgången. Trots gnäll i flera tidningar.

Däremot är det ju patetiskt att se hur många spelare som tror att filmningar hör hemma i fotbollen. Klubbarna borde själva stänga av dem.

Mejl från Kjell-Tommy:

Man kan knappast kalla Malmö FF:s tre influenser från andra sidan sundet för dansk dynamit; Brian Steen Nielsen - gnällig och petad, Peter Sörensen - bänkad, Jeppe Vestergaard - dunderpetad (hur många vet vem han är...?) utanför a-laget.

Nä, avslagen danskt mineralvatten utan kork är vad de tre danskarna är.

Veckans 11:a

På bänken