Afonso - helt i en klass för sig

FOTBOLL

Jag tycker att det är lätt att slå fast att Örgryte spelar den överlägset bästa fotbollen i allsvenskan.

Sen kommer Djurgården. Sen kommer ingenting.

Och Afonso är den överlägset bästa spelaren.

Sen kommer ingenting.

Och ingenting.

Efter en stund kommer väl sen Andreas Andersson. Och möjligen Kim Källström. Men Afonso är i särklass.

Det sägs att han inte har så sensationell teknik. Dålig på tillslag. Dålig på träning. Men i match har han ju ett steg som är sensationellt. Och såna där märkliga skott som är omöjliga att försvara sig mot. Undanvikningen mot Djurgården som gav 2-1 och det osannolika skottet som gav 3-2. En stenhård båge över målvakten från ganska kort håll. Andreas Isaksson såg chockad ut. Det borde han göra. Det gjorde vi alla.

En sak Afonso möjligen kan fundera över om han kunde läsa svenska tidningar är att Alvaro Santos kom till Sverige och gjorde ungefär samma succésäsong första året. Sen har det gått sämre. Det talades om att proffsklubbarna stod på kö men det gjorde de sannolikt inte.

De kanske vet hur dålig allsvenskan är...

Och svenska försvarare lärde sig hur Santos spelar. I år är det de leriga skyttegravsklubbarna som kunnat plocka ner brassarna och Örgryte. Mot Hammarby och Sundsvall kom de ingenvart.

Spelande lag har haft enorma problem mot Örgryte. Djurgården som försöker spela ett eget spel har sett Afonso förödmjuka dem. Tre mål på Stadion. Tre mål på Ullevi.

Frun hemma - då nätade Afonso igen

Det märkliga nu senast var att två av Afonsos mål kom på långa uppspel. Visst är kortpassningsspelet bra men variationen skapar målen.

När jag var på Nya Ullevi för derbyt mot IFK Göteborg pratade alla om att brassarna slutat göra mål när fruarna kom till stan. Sen visade Afonso direkt att det inte stämde. Nu är fruarna hemma igen och åtminstone Afonso fortsätter göra mål.

Örgryte vore värdiga SM-vinnare.

Örebros kvittering i går talar för Djurgården. Men framför allt för Örgryte.

Det vore en seger för fotbollen om laget som spelar en fotboll som är en skönhetsupplevelse fick vinna.

Var inte Thomas Ravelli lite tunn i Fotbollskväll när han skyllde ifrån sig om IFK Göteborgs flopp? Är man styrelsemedlem tar man ansvaret. Alltid. Fegisar skyller ifrån sig.

Måste ändå säga att Dick Lasts trötta himlande med ögonen om landslagsplatsen var ett tecken på att han är rätt man. Man ska inte vilja för mycket. Inte om man är målvakt.

Hittade några talande siffror på Öis hemsida:

Öster 1981: 11 530. Malmö 1985: 10 720. Kalmar i semifinal 1985: 13 523. Djurgården 2002: 10 300.

Detta är alla icke derby-matcher som Öis spelat sedan återkomsten i allsvenskan 1981 där publiksiffran varit över 10 000. Det är inte mycket...

Johan Elmander i SvD: Erik Hamrén är faktiskt den bästa tränaren jag haft. Oops. Där fick Lukic och Åkeby. Och Bert van Marwiijk.

Det mest intressanta är ju ändå att Djurgården och Malmö som slåss om guldet spelade i superettan för två år sen. Det krävs total förnedring ibland för att kunna resa sig. Nåt för Blåvitt att tänka på kanske.

När de behöver tröst.

Veckans 11:a