En publikfest - men glöm att den kan rädda cupen

FOTBOLL

Äntligen en cupfinal som blir en publikfest. En fest som förhoppningsvis inte förtas av idiotiskt våld på stan och inkastade bomber eller bengaliska eldar från läktarna.

Låt cupfinalen bli en värdig avslutning på en fantastisk svensk fotbollssäsong. Men glöm att det skulle vara räddningen för cupen.

Publikrekordet för en cupfinal i Sverige är från 1944 då Malmö FF-IFK Norrköping lockade 35 087 åskådare till Råsunda.

Den siffran slås förmodligen i dag. I så fall av en enda anledning - att cupfinalen är ett laddat prestigemöte mellan nyblivna svenska mästarna Djurgården och ett för en misslyckad säsong revanschsuget AIK.

Veliga experiment

Om dagens cupfinal hade spelats mellan MFF och Norrköping hade åskådarantalet kommit upp till max en tiondel av kvällens publiksiffra på Råsunda.

Svenska cupen blir fest för en dag och lever vidare ett tag till på konstgjord andning.

Åratal av veligt experimenterade med olika spelformer, som bland annat har inneburit cupsäsonger som löpt över två år och som dessutom har gått in i varandra, har degraderat svenska cupen till en B- eller rentav C-turnering. Vilket är väldigt synd. Därför att cupformen är oerhört kittlande. Vinna eller försvinna begriper alla sig på.

Men det tar tid att bygga upp en tradition som så effektivt raserats under de negativa år då man trodde att publikminskning var något vi var tvingade att leva med och efter i all framtid. Ska intresset öka igen måste publiken vänjas på lång sikt i första hand med fastställda cupdagar som ska vara heliga.

Högre status

Det måste också finnas en tydlig status i att vinna cupen.

Supercup med match mellan svenska mästarna och cupmästarna som inledning på den efterföljande säsongen är ett mycket bra steg på vägen.

Ännu bättre hade varit om Uefa tänkte om och införde cupvinnarcupen igen. Varför en cup för segrare försvann till förmån för förlorarnas Uefacup kommer jag aldrig att begripa.

Däremot tror jag inte på Råsunda som fast finalarena.

Vi kan inte jämföra med Wembley och den långa cuptradition som engelsmännen levt med.

Inte heller går det att jämföra med Danmark eller Norge som också finalspelar på sina nationalarenor. Drygt hälften av Danmarks befolkning bor i Köpenhamn och landet är litet. Sannolikheten för att någon av Köpenhamnsklubbarna är med i cupfinalen är alltid stor och är dem det inte är det aldrig särskilt långt för fansen till huvudstaden.

Liknande situation

Förhållandet är liknande, även om det inte är lika tydligt i Norge, medan Sverige är stort till ytan och det inte är särskilt billigt att resa här.

Hemma-borta-final är värdelöst så en hundraprocentigt sportslig lösning existerar inte. Jag tror man får jämka och göra upp från fall till fall och dela på intäkterna mellan finalklubbarna. Största arenan, största publikintresset, lottning, arena mitt mellan klubbarnas hemstäder, eller vad man kan komma fram till innan cupen återigen har blivit en levande tradition.

Stefan Alfelt