Kung och drottning Ljungberg

Hanna: Fredrik är väldigt duktig

FOTBOLL

I natt firade en kung och en drottning tillsammans – Sveriges bäste fotbollsspelare heter Ljungberg.

Båda två.

– Fredrik är en oerhört duktig fotbollsspelare, säger Hanna.

Det blev dubbelt Ljungberg på fotbollsgalan i går kväll. guldbollen till Fredrik, diamantbollen till Hanna.
Foto: ULF HÖJER
Det blev dubbelt Ljungberg på fotbollsgalan i går kväll. guldbollen till Fredrik, diamantbollen till Hanna.

Tro nu inte att Hanna från Umeå och Fredrik från London dansade på borden tillsammans natten lång. Båda tog sig till Tomas Brolins krog Undici, väl där tog de det rätt lugnt på varsitt håll.

Ytligt sett har de ju inte så mycket gemensamt.

Mer än namnet.

Och att de är bäst.

– För mig är det här ett jättefint pris, det känns otroligt stort, sa Hanna Ljungberg när hon fått diamantbollen under armen.

Trivs inte i centrum

– Jag är väldigt stolt, det är ett gäng väldigt bra fotbollsspelare som fått det förut och när man var liten trodde man aldrig att man ens skulle nämnas i samma mening som dem, sa Fredrik Ljungberg när han fått guldbollen under armen.

Tillsammans var de två självklara, glittrande epicentra mitt i kaoset på Cirkus i Stockholm. De njöt av det – men inte bara.

Varken Ljungberg eller Ljungberg trivs nämligen med att stå i mitten medan alla tittar på.

– Jag tycker inte om när folk pratar om mig, eller vad man ska säga. Det är en sak som jag har svårt att vänja mig vid, säger Fredrik.

– Egentligen trivs jag inte så mycket med att stå i centrum. Jag var hypernervös innan jag gick ut och föll i koma när jag höll talet, säger Hanna.

”Kostymaktig sak...”

Hon kom till galan i sparsmakad svart elegans, medan Fredrik Ljungberg – den modeintresserade – var kvällens postmoderna clou. Kavajen var halvlång och trendigt sliten, skjortan var uppknäppt och den löst knutna slipsen var lika delar slips, scarf och koppel.

– Det är väl en kostymaktig sak. Vem som gjort den? Det står väl någonstans? äh, jag tyckte den var snygg bara, säger Fredrik.

Han var den ende som fick dubbla pris, både guldbollen och priset till årets mittfältare. Försiktige Fredrik fick plötsligt stå och dra av tal inför en fotbollsfamilj med flera hundra huvuden.

– Jag har väl aldrig hållit ett tal inför ett sånt här gäng. Vad ska man säga? Det var kul. Jag hade inte skrivit något tal, jag tänkte att jag bara skulle glömma eller staka mig om jag hade skrivit något. Det var bättre att bara komma på något.

Fritt spel?

– Ja, det var det. Jag hoppas att det inte lät för illa i alla fall.

Talen följde en och samma taktik – ingen nämnd, ingen glömd.

– Lite så var det. Jag hade nog stått där hela kvällen om jag skulle räkna upp alla som har en del i det här.

Känslosamt tal

Hanna Ljungberg fick bara ett pris, men hon fick det från både höger och vänster. De förra statsministrarna Ingvar Carlsson (s) och Carl Bildt (m) var prisutdelare tillsammans.

– Och de höll sams. Fantastiskt?, säger Hanna.

Hennes tal var kanske nervöst, men mest var det känslosamt. Hon tackade lagkompisar, moderklubb, familjen, pojkvännen och naturligtvis Umeå IK. Det såg ut ungefär som när hon gör mål; enklare än det förmodligen var.

– Jag vet inte vad jag sa. Om någon hade frågat mig nu så skulle jag inte veta det, säger Hanna.

För tredje året i rad gick diamantbollen till en tjej från Umeå, och även om Hanna Ljungberg glittrade så glömde hon inte vinnaren från 2000. Tina Nordlunds kamp mot anorexia var en av få svarta punkter under Hanna Ljungbergs 2002.

– Det är klart att det har hänt en del mindre roliga saker. Jag tänker närmast på Tina då, för min egen del var det väl att jag missade champions league-finalen.

Priser i källaren

I går missade hon inget.

Det var Ljungbergs kväll.

Två gånger om.

– Jag är väldigt stolt över mina priser, men vill inte visa dem. De hamnar hemma hos mina föräldrar, en del i bankfack och andra har de nog i källaren. Det är inget att skylta med. Man har dem i minnet, det räcker, säger Fredrik Ljungberg.

Måndagen den 18 november 2002 blev en dag som vissa väldigt speciella fotbollsspelare kommer att minnas livet ut.

Minns den som Ljungbergdagen.

Det räcker.

Simon Bank