Hotet mot allsvenskan är överdrivet

FOTBOLL

Det räcker att någon trycker på knappen så tvingas svensk fotboll in i den sköna nya världen.

Lex Malaja är här, och Sverige klarar sig nog.

Det är värre med världen.

Bara det att Sepp Blatter darrar och låter upprörd i Le Monde borde räcka för att tycka att något bra har hänt. Men den här gången har Blatter rätt, så rätt.

I lumpen var malaj någon utan vapen.

I idrottsvärlden är Malaja ett dödligt vapen.

Tanken som skiner igenom i Le Conseil d’États (Franska HD:s) dom är snarlik den som fanns i Bosman-domen. Det handlar om fri arbetskraftsrörelse mellan länder som har avtal om det. Det är en vacker tanke, men det finns två problem med den:

1. Världen är inte lika vacker som tanken.

2. Idrottsvärldens grund har andra ideal än affärsvärlden.

Sportvärldens främsta ideal är (än så länge) att med idealism som bränsle och drivkraft fostra goda människor, snarare än att göra vinst. Så ser inte resten av världen ut, den vill avskaffa hinder och skyddande lagar och maximera friheten att göra vinst. Men för en fotbollsledare för ett gäng 16-åriga talanger har inte ordet ”vinst” samma betydelse som för en företagsledare i ett multinationellt företag.

Om världen vore jämlik när det gäller löner, om en litauer tjänade lika bra som en italienare, så vore det inga problem – för då skulle det inte finnas några skäl för en italiensk ligaklubb att ge sig ut och handla tio balter på rea.

Nu finns det det.

De stora drakarna lever farligt

Jag är ingen jurist, men alla jag litar på menar att det bara är en formsak om Lex Malaja skulle tas upp för prövning i fler länder än Frankrike.

Om någon i Sverige skulle få för sig att prova frågan kommer utlänningstaket falla ihop som Gudrun Schymans självdeklaration. Det blir fritt fram att sätta billig arbetskraft i anfall, backlinje, mål och på mittfältet, istället för att utbilda och matcha fram unga, dyra, svenska talanger.

I Sverige tror jag att vinsten är för liten för att riskerna med Lex Malaja ska överdrivas.

Men så tror jag inte heller att Sepp Blatter darrar av skräck för att Gif Sundsvall riskerar att bli en karibisk koloni. Han darrar för de stora ländernas skull.

Arbetslösheten bland spelare i Tyskland och England, för att ta två exempel, är redan skyhög.

Den kommer inte bli lägre när hårt pressade klubbar kan välja att värva en östeuropé eller en afrikan för tio miljoner istället för att betala det tredubbla för en EU-medborgare av samma kvalité.

För den som vill göra snabba klipp har livet blivit lite enklare.

För den som vill vårda ett ideal har det blivit lite svårare.

Den nya sköna världen är här.

Tänk att en polsk basketspelare skulle vara den som delade ut biljetterna.