Så övertalades Henke till Blågult

FOTBOLL

Båda beskeden har kommit lika överraskande.

Den 16 juni 2002, på Big Eye Arena i japanska Oita, i en bisats: "Jag är färdig nu."

Nio månader senare på en telefonlinje från Glasgow: "Jag kör nu."

Mycket kan hända på nio månader: en människa blir till, en hockeysäsong avverkas... och en fotbollsspelare tar sitt förnuft till fånga.

Sportbladet berättar hur det gick till när Henrik Larsson bestämde sig för att göra en comeback i klass med Bobby Ewing och bibelns Lazarus.

17 mars 2003

Det är strax efter lunch. Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg sitter i sina respektive kontor på Svenska fotbollförbundets kansli i Solna.

Förmiddagen har gått åt till att finslipa de sista detaljerna i EM-kvaltruppen som ska möta Ungern den 2 april.

Allt är i princip klart - med ett stort undantag.

Det är Lagerbäck som i huvudsak skött kontakten med Henrik Larsson under de nio månader han varit borta från landslaget, och nu lyfter han luren för ett avgörande samtal.

0044 för Storbritannien.

Sen siffrorna som leder fram till Larsson i Glasgow.

Signalerna går fram.

Larsson svarar som alltid:

- Ja, hallå...

Lagerbäck inleder samtalet med att prata om gårdagens skotska ligacupfinal som Celtic, med Henrik Larsson som målskytt, förlorade mot ärkerivalen Rangers.

Efter tre, fyra minuters kallprat närmar han sig huvudfrågan.

Lagerbäck: - Har du bestämt dig?

Larsson: - Jag är med...

Söderberg sitter några meter bort, i sin del av det nu öppna kontoret, och lyssnar på samtalet.

Lagerbäck ler mot sin kollega och visar tummen upp.

Henrik Larsson är tillbaka.

16 juni 2002

I ett dystert omklädningsrum under läktaren på Big Eye Arena i Oita i Japan går Henke Larsson fram till Lasse Lagerbäck.

- Tack för den här tiden. Det här var min sista match.

Sverige har just slagits ut ur VM av Senegal. Efter duschen går han ut till den väntande journalisthorden i arenans mixed zone.

Det blir de vanliga klyschorna:

- Jag menar... Senegal är svåra... Dom har snabba killar... Det är svårt.

Så plötsligt, i en bisats, när reportrarna börjat röra sig från Henke och bort mot de andra, utsläntrande spelarna:

- Jag är färdig nu. Men jag måste kanske lägga till en klyscha: man ska aldrig säga aldrig.

Av alla klyschor Henrik Larsson kläckt ur sig genom åren är detta den, ska det visa sig, skönaste och viktigaste.

Under middagen efter matchen tar Tommy Söderberg till orda. Han tackar alla för en fantastisk insats och vänder sig sedan till Henke:

- Jag accepterar uttalandet att du ska sluta i landslaget, men dörren är aldrig stängd och jag hoppas du kommer tillbaka. Du är alltid välkommen...

Förbundskaptensparet tänker inte försöka övertala Henke men vill ha kvar en kontinuerlig kontakt med honom. Det vill Henke också.

Nästa dag drar Sportbladet igång "Operation övertala Henke".

58 405 fotbollsälskare skriver på uppropet - förgäves. Henke är principfast.

21 augusti 2002

Svenska landslaget gör sin första landskamp efter VM när man i ett riktigt sömnpiller spelar 1-1 mot Ryssland i Moskva.

Hemma i Glasgow sitter Henke och grillar med familjen. En fin grillglöd är viktigare än ett landskampsresultat.

- Hur gick det? Vem gjorde målet? frågar Henke när Sportbladet ringer upp honom efter matchen.

Men han erkänner också:

- Självklart saknar jag det. Både Johan (Mjällby) och Magnus (Hedman) är på landslagsuppdrag. Dessutom ytterligare några spelare i Celtic, säger Henke.

Kan du tänka dig ompröva ditt beslut?

- Inte för tillfället. Nu är det som det är.

18 november 2002

Larsson kommer hem till Fotbollsgalan och träffar alla de gamla landslagspolarna för första gången sedan VM.

- Vi försöker lura tillbaka honom i landslaget. Men han är en envis rackare. Trakasserier fungerar inte så snart får vi väl gå ner på våra bara knän, skrattar Johan Mjällby.

Efter gårdagens besked berättar Hedman:

- Jag har flera gånger försökt övertala Henke. Mest på ett skämtsamt sätt. Det har märkts att han saknat landslaget.

Förbundskaptenerna går inte ner på sina bara knän, men vill mer än bara prata med Henke på telefon och träffa honom en gång om året på fotbollsgalor. Några dagar senare ber de honom om ett möte i Glasgow.

Henke säger okej.

7 december 2002

Både Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg är på plats i Glasgow när Celtic spelar derby på Rangers hemmaarena Ibrox.

Larsson spelar fram till John Hartsons 2-3 med en halvtimme kvar, men närmare än så kommer aldrig Celtic.

Det är en rejält besviken Larsson som träffar förbundskaptenerna efter matchen.

- Vi snackade inte bara om landslaget utan även mycket allmänt. Det handlade inte bara om fotboll, berättar Larsson senare.

Lagerbäck:

- Vi har under hela tiden pratat med Henke per telefon med jämna mellanrum. Men vi tyckte det var bra att komma över och träffa honom personligen.

Under mötet med förbundskaptenerna förklarar Larsson att när det gäller landslaget står hans beslut fast, men att han dörren fortfarande inte är stängd

Lagerbäck och Söderberg återvänder till Sverige utan något definitivt besked.

Men - med en liten strimma hopp.

9 februari 2003

13 minuter in i ligamatchen mot Livingston knockas Henke i en nickduell med motståndarbacken Gustave Bahoken.

Det tar inte lång tid för Lagerbäck och Söderberg att få beskedet där de sitter i en buss i Tunis med övriga landslaget: Henke har brutit käken på två ställen.

Förbundskaptenerna har landat i den tunisiska huvudstaden för att Sverige ska spela årets första landskamp där tre dagar senare.

- Vi började direkt räkna på rehabtiden; om han skulle hinna, berättar Söderberg senare.

Landslagsläkaren Magnus Forssblad tippar på sex-åtta veckor. Det är nu 7,5 veckor kvar till EM-kvalmatchen mot Ungern.

Lars och Tommy har innan skadan anat att det funnits en chans att få med Henke i landslaget igen.

- Jag märkte på Henke att han blev mer och mer nyfiken på situationen i landslaget. Han frågade mycket om de spelare som han inte hade koll på, berättar Lagerbäck senare.

Sverige gör en usel match mot Tunisien och skapar inte en enda kvalificerad målchans under matchen.

Dagen efter landskampen består Sportbladets förstasida av en enda stor kontaktannons. Under rubriken "Målmedveten kille sökes" letar man efter en kreativ och målfarlig forward.

14 mars 2003

Det börjar dra ihop sig.

Om fyra dagar ska Lagerbäck och Söderberg presentera EM-kvaltruppen som ska möta Ungern.

Backar finns det gått om, till viss del även mittfältare, men framåt ser det tunt ut.

Förbundskaptenerna står inför ett nytt dilemma då stora delar av de aktuella spelarna är i akut brist av matchträning.

För att få struktur i arbetet delas denna grupp in i tre kategorier - de som spelar reservlagsfotboll (Marcus Allbäck, Niclas Alexandersson...), de som är mitt uppe i försäsongsträning (Andreas Andersson, Kim Källström...), och de som precis inlett säsongen (Mattias Jonson, Jörgen Pettersson...).

Argument vägs för och emot.

Det finns ett trumfkort som förbundskaptenerna hoppas kunna spela ut.

Dagen innan har Henrik Larsson gjort comeback i Celtic. Efter 104 sekunder i Uefacupens kvartsfinal mot Liverpool har Henke gjort 1-0.

I Sportbladet kan Lagerbäck läsa:

- Nej, min inställning till landslaget har inte förändrats.

Ett uttalande Lagerbäck inte bryr sig så mycket om. Nu ska det läggas fram en direkt förfrågan till skyttekungen i Glasgow.

- Låt mig fundera över helgen...

Senare säger Lagerbäck:

- Jag hade verkligen ingen aning om vad svaret skulle bli. Men jag var väldigt nyfiken. Henrik har stor integritet.

Helgen ägnar Lagerbäck till stor del framför TV:n där han följer alla TV-sända matcher.

De som sändes parallellt bandar han och ser senare.

Det blir söndag kväll och i Sportspegeln ser Lagerbäck Henke nicka in ett mål i ligacupfinalen mot Rangers.

Det är ett betydelselöst mål, Celtic förlorar med 1-2.

Men Henke har tagit ett inte lika betydelselöst beslut.

- Jag kör nu, säger han till Lagerbäck nästa dag och en tumme åker upp.

Det är en tumme upp för hela fotbollssverige.

- Man blir väldigt glad. Alla blir glada. Alla som gillar fotboll blir väl glada åt ett sånt här besked, säger Tommy Söderberg.

Anders Svensson gillar fotboll:

- Jag är oerhört lycklig, säger "den lille".

Det är sisådär 58 405 fotbollsälskare till.

Christoffer Bjäreborn, Johan Flinck