”Jag längtar efter frihet”

Patrik Andersson om livet utan fotboll, familjen & drömmarna

FOTBOLL

BARCELONA

Några timmar före Barcelonas onsdagsträning.

Trots ihärdiga vindpustar är tillvaron mer än bekväm på den privata tennisklubben Can Melich, bara några minuter från Patrik Anderssons hus i Sant Just Desvern.

Solen skiner och medan paellan tillagas smakar ett glas lokal champagne, cava, alldeles lagom bubbligt. Lugnet råder.

Det är då han släpper bomben.

- Jag kommer sluta med fotbollen sommaren 2004.

Patrik Anderssons kontrakt med Barcelona går ut nästa sommar. För Sportbladet berättar han nu att det blir slutpunkten på hans fantastiska karriär.
Foto: CECILIA JARDEMAR
Patrik Anderssons kontrakt med Barcelona går ut nästa sommar. För Sportbladet berättar han nu att det blir slutpunkten på hans fantastiska karriär.

Patrik Andersson har några tuffa år bakom sig. I maj 2001 ledde han Bayern München till seger i Bundesliga och i Champions League 2001.

För att ställas inför nya utmaningar, efter åtta år i Tyskland, bar det av till Spanien och den nya klubben Barcelona. Det var där skadeproblemen började.

Och höll i sig.

I januari friskförklarades han men först nu är Bjärred tillbaka på riktigt. För Sportbladet berättar en harmonisk Andersson om livet i Katalonien.

Hur tog du dig igenom din långa skadeperiod?

- Min filosofi är att ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt. Det är meningen att man ska lära sig av allt och ta med sig så mycket som möjligt hela tiden för att utvecklas. För att nå dit jag är i dag har det krävts att jag har stött på problem och gått vidare.

Hur motiverade du dig?

- Här är det rätt enkelt. Jag fick ett fantastiskt mottagande när jag kom hit till Barcelona - från klubben, spelare och folket. Jag kände att jag fick visa vad jag gick för i början men att jag har så mycket mer att ge. Det är det som har drivit mig - att få visa att jag kan bidra med mer.

Hur har alla skador förändrat dig som människa?

- (Lång paus) Man får perspektiv på vad livet handlar om egentligen. Visst är detta viktigt, för många, men det finns andra saker som är ännu viktigare.

Föräldrarna har flyttat ner

Anderssons privata situation har förändrats det senaste åren efter en skilsmässa. Hans föräldrar har flyttat ner till Barcelona och ser efter barnen Alexandra, 10, och Jesper, 7, när han spelar och tränar.

På det professionella planet går det inte heller riktigt som planerat. Laget ligger på tolfte plats i ligan och får svårt att nå upp till platserna som betyder spel i Europa nästa säsong.

Managern Louis van Gaal och presidenten Joan Gaspart som inledde säsongen, byttes ut under våren.

Ny tränare blev Radomir Antic och presidentvalet ska hållas så fort Barcelonas säsong i Champions League är över.

Hur berörs ni spelare av tränarbyten och presidentkampanjer?

- Jag tycker att man väljer själv hur mycket man ska beröras av allt runt omkring. Man lär sig sin roll i klubben - min är att spela och det försöker jag göra så bra som möjligt, det andra befattar jag mig inte med.

- Tränarbyten för ju med sig frisk luft, och alla spelare känner att de får en ny chans, vilket gör att det blir en annan intensitet på träningen.

Har bytet medfört förändringar spelmässigt?

- Med Antic spelar man på den positionen som man kan. van Gaal kunde placera spelare på platser där de inte passade.

- Den stora skillnaden i system är att vi spelar med två anfallare centralt. Innan var Saviola lite till höger och kom lite för långt från händelsernas centrum.

Hur ser du på din roll i laget?

- Jag kände direkt ett stort förtroende från Antics sida. Men konkurrensen är stor - se bara på Puyol och Frank de Boer. Laget hade en serie fram till Villareal-matchen (5 april) då vi inte hade förlorat sen Antic kom. Hela försvaret spelade bra och antalet grodor minimerades. Det ska till något extremt för att man byter spelare då.

Ni spelar kvartsfinal mot Juventus hemma på tisdag. Hur ser du på era chanser i Europa?

- Det blir tufft. Jag tror att laget var bättre i fjol. Då blev vi fyra i ligan och gick till semi i Champions League. I år har vi haft en otrolig kvalitet individuellt, men vi fungerar inte som grupp. Vi saknar ett lag där man jobbar tillsammans och är kompakta.

Vill vinna en titel till

Finns det någon förklaring till att det går så dåligt i ligan och bra i Europa?

- En sak är att standarden i Spanien är väldigt hög och man möter alltid bra motstånd. De vet hur de ska spela mot oss. I Europa bjuder båda lagen upp till spel och det passar oss bra. Det handlar också om att i Champions League kan vi vinna någonting. Det kan vi inte i ligan, bara klättra.

Andersson, vars solbränna avslöjar en och annan timmes pressande i trädgården, berättar att det vore pricken över i:et att få vinna en titel med Barcelona. Om inte i år så nästa säsong.

För sen tänker han lägga skorna på hyllan.

- Jag har lärt mig att ingenting är förutsägbart och att det gäller att planera i det korta. Jag har kontrakt fram till 2004 och som det känns i dag så kommer jag nog sluta med fotbollen då.

Och flytta hem till Malmö FF?

- Nej, det blir aldrig aktuellt. Jag tänker inte spela någonstans i Sverige, inte ens i lägre divisioner.

- Men planen är att flytta hem till Sverige så att barnen ska kunna gå i svensk skola. Det viktigaste för mig är att kunna koncentrera mig på deras liv, sen får jag se vilket utrymmer det ges för mig.

- Sedan 1988 så har jag haft folk som har sagt att jag ska vara där och där då och då för att göra det och det. Känslan av frihet, att kunna få bestämma själv är någonting jag längtar efter.

Fram tills dess, hur ser du på fortsatt landslagsspel?

- Jag väljer att inte kommentera det nu. Men jag har kontinuerlig kontakt med förbundskaptenerna.

- Det finns saker som är viktigare i mitt liv just nu. Landslaget kommer trea på prioriteringslistan efter familjen och klubblaget. Men, samtidigt känns det tungt att avsluta karriären på det sätt jag lämnade VM.

Ögonen, som den 13 juni 2002 var fyllda av tårar, är nu gömda bakom ett par mörka och exklusiva Kenzoglas. Minnet av hur han tvingades lämna VM är bittert men den Patrik Andersson som nu sitter och sippar på sin "cava" har rest sig.

Han ser slutet på en fantastisk karriär.

Men han är inte mätt än.

Patrik Anderssons livslinje

Johanna Garå