Reklamen styr oss – mer än vi anar...

FOTBOLL

Jag vet att det är parodi.

Alla vet att det är parodi.

Zoran och Åkeby vet verkligen att det är parodi.

Vem kunde anat att Sportbladets reklamspot skulle bli så blodigt allvar...

Ni har säkert sett den.

Zoran Lukic och Sören Åkeby i den magnifika reklamfilmen där de säger att "En match är 90 minuter, två halvlekar på 45 minuter, ibland några minuters tillägg."

Det är roligt. Det är en spark i häcken på rikets sportjournalistik med betoning på tv; Kalle Anka-frågor som besvaras med Kalle Anka-svar.

Tyvärr behövs det tydligen vara så tydligt.

För Zoran och Åkeby hade det här varit grundlig och nödvändig basinformation i måndags. En match är 90 min, två halvlekar på 45 min, ibland några minuters tillägg.

Hade deras lag vetat det hade de sluppit hamna i det katatoniska tillstånd de gjorde.

Reklamen styr oss mer än vi anar i dag.

Reklamen är vår tids folksagor.

Reklamen kan säga mer än vi anar om hur vi mår. Det vet Zoran och Lukic nu. Det går att rycka på axlarna åt det här nu men mycket talar ju för att det är de här omfördelade tre poängen som avgör allsvenskan framåt hösten.

Fick ett mejl i går från Ola Medelberg som gav en annan vinkel på saken:

Det här med företag som sponsrar idrottsevenemang och matcher är ju inget nytt. Men gick det inte lite för långt på derbyt i måndags. Vem som var matchsponsor? 3 så klart...

Tre var ordet. Väldigt mycket tre...

För övrigt - alla tiders sponsor och reklamtönteri måste väl ändå vara Enköping där Nordea sponsrar bortalagets hörnor (!).

Scener ur en allsvenska:

15 Sundsvallsfans på läktaren i Örebro - bevakades av fyra vakter.

Två Enköpingsfans i Helsingborg - bevakades av fem (!) vakter.

Bosse Johansson är unik. Kommer in på presskonferens efter förlust och skämtar med Anders Grönhagen.

Svarar begripligt på frågor.

Varför bytte du ut Big Mama?

"Han var för dålig."

Varför förlorade ni?

"Vi hade bollen mest, Elfsborg hade bollen bäst."

Vad tyckte du om straffen?

"Tveksam i högsta grad. Men det är bra om man får såna straffar. Och jag menar verkligen det", säger han med ögon som dryper av ironi och allvar i en märklig blandning.

Bosse Johansson är avvikande i tränarkåren. Kanske för att han har sin stora karriär bakom sig. Men ändå, de andra ser mest ut som ihopskrynklade nervvrak medan Bosse ler och skrattar och klappar om kollegor.

Elfsborg är Sveriges bästa lag, var en ramsa på Ryavallen. Är inte det att ta i?

28 oktober 2002: Hammarby-IFK Göteborg 0-1.

Sen dess är ramsan ändrad. Hammarby kan inte vinna lyder numera tydligen Hammarby kan inte förlora.

Var kanske onödigt mjuk mot Enköping i Sportbladet i går: bättre än Billingsfors är väl egentligen att ta i. Det är matematiken som förändrats. En oavgjord och en seger gav tre poäng när det begav sig. Nu är inflationen sån att det ger fyra poäng. Enköping är LIKA BRA som Billingsfors. Inget annat.

Sverige tog in ytterligare en poäng på Stockholm senaste omgången. Snart är de ifatt.

Hammarby leder. Örebro stormar mot toppen. Det säger något om allsvenskan. Jag vet ännu inte riktigt vad, men något betyder det onekligen.

Veckans 11

På bänken