”Det är lugnt, om jag dör så dör jag...”

Sportbladet på plats i Ungern när Zlatan Ibrahimovic testkörde formel 3000-bil: Wohoo, vad häftigt – vilken känsla!

1 av 2 | Foto: JONAS BILBERG
Zlatan fick sin dröm uppfylld. En testkörning med en formel 3000-bil. Före loppet var fotbollsstjärnan nervös. Efteråt uppspelt som ett barn...
FOTBOLL

SÁVÁR

Zlatan, vad det går!

I full fart kör Zlatan Ibrahimovic längs raksträckan innan han styr in i kurvan.

Ögonen tindrar bakom visiret, på läpparna leker ett leende.

Sportbladet var som enda tidning med när Zlatan blev Formel 3000-förare för en dag.

Två saker har alltid lockat Zlatan Ibrahimovic: fart och nya utmaningar. Den fartfylla utmaningen att köra Formel 3000 kunde han såklart inte stå emot.

Zlatan, som har semester från proffslivet i Ajax, kom förväntansfull – och inte så lite nervös – till banan Pannonia Ring i Ungern.

Han tittar med respekt på bilen som väntar på honom; 480 hästkrafter, skönt inpackade bakom smäckra linjer.

– Ja, något sånt här har man ju aldrig kört förut..., säger Zlatan långsamt.

Innan det blir hans tur på banan kör Mattias Ekström, 24-årig svensk DTM-förare, några varv. Alla håller för öronen när Mattias dundrar i väg.

– När jag kör kan ni ta ut öronpropparna och vara lugna, skojar Zlatan och går för att byta om.

”Klart man är lite nervös”

För en dag är Ajax-dressen bytt mot förardräkt och när Zlatan får hjälmen på huvudet börjar han känna allvaret.

– Ja, det är klart att man är lite nervös, erkänner han.

Med viss möda pressar han ner sig i bilen, mekanikerna får byta till ett lite större säte. Zlatan ler, river ner skratt när han säger:

– Jag är en stor kille – överallt!

Skämtet följs snart av frågor när Zlatan studerar instrumentpanelen. Med sina känsliga fotbollsfötter konstaterar han också snabbt att pedalerna inte sitter som på en vanlig bil och undrar:

– Vilken är bromsen?

Mekanikern Gustl Auinger förklarar, böjer sig fram och säger:

– Var inte rädd, bara ta det lugnt och känn dig för, lär känna bilen.

Zlatan greppar ratten, säger:

– Det är lugnt, om jag dör så dör jag...

En obarhärmtig sol steker banan när Zlatan rullar ut för start, han mumlar ”fan, jag svettas redan nu”, svarar ”det vill du inte veta” på frågan hur hög pulsen är.

En sömnig, lomhörd schäfer och några ungerska barn är enda publiken när Zlatan gör sin förardebut, och de verkar inte förstå stundens storhet.

Barnen går och köper glass. Schäfern somnar.

Men för Zlatan finns det ingen återvändo. Motorerna mullrar igång, han är i väg. Han kör. Några meter. Sen dör motorn.

Medan Zlatan gör sig klar för omstart säger Mattias Ekström:

– Skratta inte, jag tror inte att en enda av er här klarat det på första försöket. Allt är helt annorlunda på en sån här bil.

På försök nummer två har Zlatan redan fått bättre koll och försvinner bortom krönet, om än under vissa protestljud från motorn. Efter något varv bjuder han på en syn som skulle gett Ajaxs ledning skrämselhicka när han kör av banan och blir stående i gräset. Men Zlatan gör tummen upp och kan snart köra vidare. Han blir säkrare och säkrare, kör fortare och fortare.

”Jag har fortfarande ont i ljumsken”

– Nytt varvrekord, konstaterar Gustl och håller upp tidsskylten så att Zlatan ska se, berömmer hans föraregenskaper:

– Han är duktig, han lär sig fort.

Zlatan kommer in för ett stopp, får av hjälmen, ropar:

– Wohoo, vad häftigt!

Håret är fuktigt, han har glitterögon och kan inte sluta le.

– Vilken känsla, det liknar inte någon bil jag kört!

Vad hände när du körde av, blev du stressad av de två bilarna bakom?

– Skojar du? Två Renault Clio, skulle de köra om mig? Nej, nej. Bilen stannade så jag körde åt sidan.

Zlatan fortsätter att driva med sin egen påstådda kaxighet med stor självironi och lockar nya skratt när han får höra sin bästa varvtid: 2.41 minuter. Mattias Ekström är en hel minut snabbare.

– Nej, det är väl tvärtom, att jag var en minut snabbare, ni har tagit fel...

Vid lunchpausen är han småtrött, men nöjd.

– Jag var lite försiktig när jag körde, men det var kul, jättekul.

Zlatan spetsar en mozzarellabit i sin sallad, ber om vatten till maten, ”jag dricker inte alkohol”.

Han är lugn och avslappnad, berättar om sin semester, pratar om barndomens Rosengård, om att det är skönt att komma hem till Sverige ibland. Den 3 juli börjar träningen med Ajax igen.

– Men jag har fortfarande ont i min ljumske, jag måste bli bra.

Var är din närmaste fotbollsframtid, vill du stanna i Ajax?

– Ja, det vill jag. Jag trivs bra och vill spela i Ajax just nu. Du såg ju i Champions League hur bra vi var också. Milan hade tur bara, vi var värda att gå vidare.

Zlatan ler, gestikulerar ivrigt.

– Det var stort att spela de här matcherna, jättestort. Som mot Roma på Olympiastadion.

”Kul med konkurrens i landslaget”

Han pratar vidare om Roma, bekräftar det Sportbladet avslöjade redan i våras: att Roma ville köpa honom.

– Jag vet att Roma var intresserade. Men jag vet inte om de är det nu längre.

– Är det sant att Totti ska säljas förresten?

Zlatan frågar på om Roma och italiensk fotboll, han är insatt och intresserad. Från Italien glider samtalet så in på svenska landslaget.

– Det var viktigt att vinna mot Polen, men polackerna imponerade inte, de spelade ju inte.

Vad säger du om att Mattias Jonson spelat så bra i anfallet nu när du varit skadad?

– Det är bara kul, det ska vara konkurrens i landslaget, hela tiden. Ingen ska vara säker på sin plats.

Zlatan hugger in på sin pasta, börjar prata om medaljens baksida – alla falska rykten kring hans privatperson.

– Det senaste var i ”Se&Hör”, de skrev om en tjej som skulle ha dumpat mig.

Men jag känner inte ens personen! ”Vem är det som dumpat mig?” liksom. De kunde ha ringt mig så hade jag sagt det...

Känns alla falska rykten jobbiga?

– Jag bryr mig inte så mycket, men familj och kompisar undrar ju, ”vem är den här tjejen?” eller ”varför skriver de om något påhittat bråk i Amsterdam?”. Men så är det , vissa vill få uppmärksamhet och bli kända på din bekostnad. Eller kanske sänka dig. Man måste tycka synd om såna människor.

Nytt leende, en snabb hand genom den mörka, långa luggen som envisas med att falla fram.

– Jag vet själv vem jag är och vad jag gör och det är det viktiga, säger Zlatan.

Restaurangägaren ber om en autograf och påminner om Zlatans mål i fjol mot Ungern.

Zlatan skrattar.

– Er målvakt knockade mig. Men jag sträckte upp armen mot publiken från båren när de bar ut mig. En skön känsla...

En skön känsla – och en gest så helt igenom Zlatan.

Hastigheten: Knappt 300 km/h

Jennifer Wegerup