AIK var inte bra - men går vidare

FOTBOLL

Som det isländska ordspråket lyder: "Rör sakta vid glädjens dörr".

Efter Kwame Quansahs stolpe-in-mål i 89:e minuten är AIK i praktiken klart för nästa omgång av Uefa-cup-kvalet.

Kan inte tänka mej annat än att returen 28 augusti i Reykjavik blir en ren formalitet.

Inte för att AIK var så bra.

Utan för att Ídróttafélagi Fylkir var så dåligt.

Det förlösande målet dröjde länge, men när det äntligen kom, så var det frukten av hårt AIK-arbete under andra halvleks alla 45 minuter.

Till slut kom det ögonblick som måste komma: Jimmy Tamandi fick övertagmot en back på efterkälken, drog honom iskallt och rullade in bollen för Quansah att prickskjuta stolpe-in.

Tjusigt!

Siffrorna från matchen talar också sitt tydliga språk: 20-3 i avslut, 8-0 i skott på mål, 8-1 i hörnor.

När AIK efter den usla första halvan drog upp bolltempot, så kom också chanserna mot de tungrodda men kämpande islänningana.

Per Nilsson nickade mot stolproten, Krister Nordin fick drömläge för sin högervolley men totalmissade målet, och Daniel Hochs bröstnedtagning med följande volleyskott rakt på målvakten var matchens prestation.

Isländskt mål? Nja, först skott

Martin Åslund var tillbaka efter fem månaders knäskadeproblem, i lagomtempo för en matchotränad spelare, och väl frisk kanske Martin är lösningen på mr Moneys centrala mittfältsproblem.

Om två veckor möts lagen igen på Laugardalsvöllur, nationalarenan där Fylkir spelat sex matcher och vunnit samtliga.

Det är nu tredje året i rad som Fylkir, egentligen från förorten Arbær, spelar i Uefa-cup-kvalet. Därför intressant att titta på de tidigare hemmamatcherna: 2-1 mot polska Pogon Szczecin och 1-3 mot holländska Roda JC 2001, 1-1 mot belgiska Excelsior Mouscron 2002.

Alltså: alltid minst ett mål hemma, men nog har jag svårt att se hur ett lag utan skott på mål ska kunna göra mål.

Till AIK-supportrar på isländsk resa ett visdomsord på vägen ur Eddans Hávamál (Den Höges sång):

"Skifta aldrig

ord i världen

med en ovis apa."

Till sist ett fång rosor - eller vad man nu brukar ge närmast perfekta domare... - till den historiska schweiziskan Nicole Petignat. Matchen var lättdömd, javisst, men detta kan ju faktiskt bero på att där fanns en domare, som inte blåste sönder den.

Lasse Sandlin