Money hade rätt att vara stolt - men det här vänder AIK aldrig

FOTBOLL

Ännu en hedersam förlust för ett svenskt lag i Europa...

AIK:s 0-1 mot Valencia kan låta som ett bra utgångsläge inför returen på den spanska ostkusten, och rent siffermässigt är det naturligtvis så.

Annat blir det om vi kollar fotbollshistorien.

Ett svenskt klubblag har nämligen aldrig besegrat ett spanskt på spansk mark i någon av europacuperna.

Med riktiga fullblodsproffs är det oftast så, att man inte gör mer än vad som krävs.

Av fullblodsproffsen från Valencia krävdes denna dag egentligen bara, att man inte förlorade. En vinst med ett eller annat mål var ren bonus inför returen.

Därför - och med lördagens hemmamatch mot Real Madrid i tankarna - ställde Rafael Benitez nu upp med en A-B-kombination.

Av de elva som fått speltid i samtliga fyra seriematcher fanns bara fem på plan från start: backarna Marchena och Carboni, mittfältarna Baraja och Canobbio plus De Oliveira på topp.

Båda målskyttarna på bänken

På avbytarbänken hade han placerat senaste omgångens båda målskyttar Vicente och Mista, trollkarlen Aimar som ändå fick tjusa oss några minuter på slutet plus förre landslagsmålvakten Canizares.

Istället reserver på plan. Inte alls dåliga och Andrés Palops tre svettiga räddningar var det ren Canizares-klass på: Stefan Ishizakis närstyrning Pa-Modou Kahs frispark, Kahs eget luriga välplacerade skott och till sist Ishizakis vänsterkanon från 30 meter.

Tre hörnor blev det av dessa de tre hetaste målchanserna, AIK "vann" till slut hörnorna med 6-5, och det var vänsterbacken Daniel Tjernström som direkt angav tonen, när han efter 1.50 tvingade fram den första hörnan.

"Tjerna" var dagens bäste AIK-are. Inte en enda gång lät han sig passeras och jag räknade till totalt två felpass.

AIK började bäst, dominerade första 20 och fick oss att fundera över om detta AIK kanske passar bättre internationellt än i serielunken här hemma.

Med tiden blev det sen som vanligt...

Valencia hade trots allt några världsklasspelare: mittbacken Carlos Marchena och mittfältets Rubén Baraja, en sorts dubbel garanti för att man inte kunde förlora.

Valencia kan det här med att göra precis vad som behövs.

Gör vad som behövs

Säsongen 2001-02 mötte man i Uefa-cupen tre lag jämförbara med AIK - ryska Tjernomorets, polska Legia Warszawa och schweiziska Servette.

Borta blev det en vinst, två oavgjorda och 4-3 i målskillnad, men hemma körde man över dom: 5-0, 6-1 och 3-0.

På tio försök har ett svenskt klubblag aldrig besegrat ett spanskt i Spanien.

Bäst, förstås, har det gått för IFK Göteborg som två gånger nått oavgjort: 2-2 just mot Valencia i Uefa-cupens kvartsfinal 1982 (mål av Ruben Svensson och Torbjörn Nilsson) och 1-1 i Champions League 1994 (mål av Stefan Rehn).

AIK bra hemma

Apropå cuphistorien så har AIK en sensationellt fin hemmastatistik.

På 30 hemmamatcher sen 0-0-starten mot belgiska Daring i Mässcupen 1965 har AIK bara en enda gång förlorat större än med uddamålet: 0-2 mot tjeckiska Vitkovice 1987.

Detta trots att man mött storlag som Galatasaray, Parma, Fiorentina, Arsenal, Barcelona och nu Valencia.

I går var Richard Money mycket stolt över sina grabbar.

Det hade han, trots förlusten, all rätt att vara.

Sverige-Spanien 1966 -2003: