Kronprinsessan fick mig att förstå varför

FOTBOLL

KAIRO

Kronprinsessan Victoria ställer sig upp på hedersläktaren och viftar med en svensk flagga. Genast reser sig ett par tusen hysteriskt glada egyptiska fans och hyllar henne med jubelrop och viftar tillbaka med sina egyptiska flaggor.

Det är då jag förstår varför den här landskampen har kommit till.

Sverige har Lennart Johansson, en viktig röst i den kommande omröstningen om vilket afrikanskt land som ska få arrangera VM-slutspelet 2010. Egypten vill därför ligga bra till hos oss svenskar och då tycker man självklart att det är jättekul med en äkta prinsessa på läktarna.

Jag bidrog själv lite grand till förbrödringen med att säga javisst, gärna Egypten, till intervjuande tidningsreportrar före matchen, men sen glömde visst egyptierna bort gästfriheten och slog oss med 1–0.

Inget rättvisande resultat sett till 90 minuters spelfördelning. Egypten enormt överlägset mellan fjärde och tolfte minuten. Under den perioden briljerade framförallt Zlatans gamle kompis Mido med sin styrka och teknik, snacka förresten om lika som bär. Mido och Zlatan är i dag ännu mer kopior av varandra i såväl utseende som spelstil än de var när de spelade tillsammans i Ajax.

Men när egyptierna lekt av sig så var resten av matchen Sveriges. Ändå förlorar vi.

Inte ett avslut på mål i första halvlek är naturligtvis underkänt oavsett vilket motstånd man möter. Egypten hade före och efter sitt ledningsmål en period på nästan tio minuter då svenskarna nästan aldrig fick låna bollen.

Egyptierna rullade boll och skiftade positioner hela tiden och i varje anfall gjorde Mido något lite extra med bollen. Men det blev inte fler farligheter av boll-övertaget och Sverige tilläts att ta tag i matchen utan att för den skull heller skapa riktigt heta målchanser.

Chippen behövs i EM

Christian Wilhelmsson var inblandad i nästan alla anfall som kunde ha resulterat i målchanser med sina avgörande passningar och fräcka dribblingar.

Chippens insats var så bra som man kunde hoppas att han skulle kunna prestera.

Det är spelare med hans kvaliteter som måste ges utrymme för att Sverige ska ta det sista steget som innebär att vi kan utmana och besegra de riktigt stora länderna i mästerskap.

Såg att Kanal 5:s programchef Johan Westman använde Alexander Östlund som motivering till att det var rätt att inte sända träningslandskampen. Eftersom Östlund fick spela var det inte ett riktigt landslag var andemeningen.

Så otroligt korkat. Med det fotbollsintresse som finns i Sverige i dag är naturligtvis även ointressanta träningsmatcher intressanta på så vis att man vill se individuella spelares prestationer.

Hade Kanal 5 sänt hade Sverige fått se en alldeles utmärkt och för framtiden mycket lovande landslagsdebut av just Alexander Östlund.

Hammarbybacken har varit en av allsvenskans bästa och jämnaste försvarsspelare den gånga säsongen och han har ett spel med internationella kvaliteter eftersom han med sin nya inre självsäkerhet inte har överdriven och därmed prestationshämmande respekt för någon motståndare.

Linderoth spelade upp sig

I övrigt blandade och gav de svenska spelarna.

Anders Svensson var inte på hugget. Mattias Jonson och Stefan Selakovic kom inte loss från sina tätt markerande försvarare.

Tobias Linderoth startade svagt men spelade upp sig ordentligt och blev tongivande med sin roll som balansspelare.

Stort plus för inhopparen Anders Andersson som var nära att göra tre mål. En nick i stolpen, ett jätteskott med vänstern som Nader el-Sayed räddade snyggt och så en boll han inte fick kontroll över i fritt läge rakt framför mål.

Nära vinner man inga fotbollsmatcher på. Man får vinnarkultur av att göra mål och vinna matcher men då krävs rätt spelartyper.

Jag hoppas att Zlatan Ibrahimovics ljumskar ska hålla och så förutsätter jag att Söderberg/Lagerbäck slår regelbundna signaler till en viss Henke Larsson i Glasgow.

Ibland ger tjat effekt.