”Vi börjar bli sådana där antikviteter”

Blågults kaptener om bråken, EM och framtiden

1 av 6 | Foto: ULF HÖJER
FOTBOLL

Landslagsåret 2003 går mot sitt slut. Ett år då Sverige blev klart för EM i Portugal, ännu en stor framgång för svensk fotboll.

På söndag sker EM-lottningen i Lissabon då det blir klart vilka Sveriges motståndare blir.

Efter EM tackar Tommy Söderberg för sig. Hur det blir med Lars Lagerbäck är ännu inte klart.

Sportbladets Jennifer Wegerup fick ett långt samtal med de båda förbundskaptenerna om EM och framtiden, åren som gått, bråken, kritiken, spelet, känslorna och alla de många fotbollsminnena.

- Ska ni ta bilder nu igen! Ni måste ha hur mycket bilder som helst på oss i ert arkiv. Jag tycker det verkar onödigt bara, slös med pengar.

Tommy Söderberg skakar på huvudet när han tar plats på Råsundas läktare vid Lars Lagerbäcks sida. Så får han syn på den unga praktikanten som är med fotografen och i hans ansikte bryter sol genom moln.

- Är du praktikant? Vad heter du? Är det roligt?

Söderberg ler och frågar, samtidigt som han över axeln busvisslar och vinkar åt gubbarna som jobbar med gräset nere på planen.

Lagerbäck höjer också handen, går sen före in för att ordna cappuccino från automaten, bekymrar sig för att kaffet inte är varmt nog.

Det är Söderberg och Lagerbäck rakt igenom, allt det som på samma gång är deras storhet och deras svaghet.

Sveriges förbundskaptener älskar att jobba med spelarna, är genuint intresserade av andra människor. Men de struntar totalt i att själva stå i centrum. Spelarna återgäldar kärleken, men förhållandet till media och allmänhet är mer kluvet. I en tid av navelskåderi och självupptagna dokusåpor är

Lars-Tommy befriande ointresserade av kändisskap. Men kärvheten går inte alltid hem i stugorna. Det är lättare att älska en Zoran och en Zlatan, artisteri och uttalanden spetsade med champagne.

Söderberg och Lagerbäck har tagit Sverige till ett EM, ett VM och nu ännu ett EM. Samtidigt har de genomfört den nödvändiga, men svåra generationsväxlingen. Deras resultatsvit är historisk. Ändå hörs burop bland applåderna, klagan bland hyllningarna.

Alla har åsikter om paret som sitter framför mig i förbundets blekta skinnsoffa; Lagerbäck lite stramare och rakare i ryggen, Söderberg på kanten, rastlöst vippande med vänsterfoten.

Om vi börjar med det år som gått, hur har det varit?

L: - Ser man rent resultatmässigt så har det, frånsett sista matchen, varit oerhört bra. Även spelmässigt så tycker vi att det varit ett steg framåt, åtminstone om du ser till tävlingsmatcherna. Sen är en delförklaring att när vi försöker testa lite mindre erfarna spelare i träningsmatcher blir det problem. Så är det även för de större fotbollsländerna.

T: - Träningsmatcherna kan bli bättre, det var tråkigt för publiken också, mot Lettland. Men visst har det varit bra, vi är i ett EM-slutspel igen.

Och Sverige är toppseedade i lottningen.

L: - Ja, och det är alltid bra att slippa en hemmanation, traditionellt har de alltid gått vidare. Dessutom för det med sig någon form av respekt och är bra mentalt, det ger självförtroende.

T: - Det är som Lasse var inne på, det ger spelarna ett kvitto på att vi är duktiga, det ger självförtroende och en mental styrka som är otroligt viktig, det handlar om att våga, att våga släppa loss. Sen med seedningar generellt är det viktigare i gruppspelen. Det är otroligt viktigt för oss att göra bra matcher för då blir vi seedade högt upp. Vi har en VM-kvallottning den 5:e december, då ska vi vara högt rankade. Tack vare våra resultat under hela resan har det blivit lättare nu.

Vad krävs för att Sverige ska lyckas i Portugal-EM?

T: - Alla måste höja sig ett snäpp, vara på topp. Men vad som verkligen krävs är att fler spelare måste ha erfarenhet av att spela den här typen av internationella turneringar. Vi har inte så många spelare som spelar i ett gruppspel eller slutspel i Champions Leauge. De kan vi räkna på den här handen.

Söderberg viftar med handen, får något längtansfullt i blicken.

- Om det är något man får önska sig, så är det fler som spelar i Champions Leauge, det är en dröm man bär på. Då vet de att "det här krävs" och kan jämföra ute i Europa. I ett stort slutspel är det så otroligt viktigt med spelare som varit med lite längre.

- Lasse brukar ta ett exempel, när vi mötte Argentina i VM, då hade de 16 spelare som var med i Champions League, tror jag. Så är verkligheten. Det är därför det är så viktigt att som nation få vara med i ett slutspel, särskilt för ett litet land som Sverige. Och sen för att vinna handlar det om att ha en sjujädrans tur också. Och spelar man bra då höjer man ju turkoefficienten.

L: -Inställningen är viktigast. Du ser ju Lettlandsmatchen, när vi sitter och går igenom den efteråt, då ser vi att om vi inte gör en hundraprocentig insats, då har vi problem. Det skiljer så lite i dag mellan lag och länder att inställningen ofta blir avgörande.

Vad har ni lärt er av tidigare mästerskap?

T: - Något vi pratat mycket om är att man ska njuta vid de här tillfällena. Det får inte bara bli det hårda arbetet. Vi var överambitiösa när vi spelade EM 2000.Vi tränade fotboll varje dag, vi hade fotbollssnack varje dag. I VM hade vi fotbollsfri tid. Som både spelare och ledare kände man att det var bra, man njöt en hel del, i förberedelsefasen. Det är något vi uttryckte i spelet sen, den här glädjen. Det är något vi lärt oss. Vi har heller aldrig pratat om att vinna eller förlora, vi pratar om att "nu ska vi spela mot exempelvis Polen, hur ska vi anfalla, hur ska vi försvara, vad finns det för delar i spelet i övrigt? Vi ska göra en bra prestation, sen blir resultatet en logisk följd. Sen pratar vi också om känslomål, hur ska man må när man kliver av planen? Pratar vi om oavgjort eller vinst blir det en fokusering på det, nu pratar vi om "vad är det vi ska göra här ute".

Hur upplever ni matcher och mästerskap, hur går känslorna på bänken?

T: - Det är väl hela upplevelsen, att man kvalificerat sig, gjort en bra prestation, ett mästerskap är att sätta pricken över i. Generellt är det en otroligt positiv upplevelse. Vi sa till spelarna "hur många är det som får uppleva att spela i ett VM-slutspel?". 736 spelare vart fjärde år och då pratar vi om alla jordens fotbollsländer!

L: - Bra fråga, det är första gången någon undrar. Jag njuter ju vid våra mål, annars är det mest koncentration. Det är en extrem anspänning. Man har en uppgift, spelarna, ett fokus. Vi har ändå varit otroligt privilegierade eftersom vi förlorat så få tävlingsmatcher.

Lagerbäck ler snett.

- Men mot Argentina, fem sista minuterna, då njöt jag inte, det kan jag lugnt säga...

Tommy sticker in med en typisk Söderberg-kommentar.

- Det var hemskt för Argentina också, jag kommer aldrig att glömma Marcelo Bielsa.

L: - Nej...

T: - Han gick där fram och tillbaka, han hade 38 miljoner människor där hemma som förväntade sig att de skulle gå vidare. De kände nog att när de jämförde lag så var de troligtvis det bästa laget i VM.

L: - Ja, fram till straffområdet. Men hjärtat saknades lite.

T: - Där ser man också vilken skillnad det är, se vilka spelare de hade på bänken! Vi är fortfarande en liten fotbollsnation.

I Svenska Fotbollförbundets entré hänger en tavla som skild-rar den lilla fotbollsnationen. En match pågår på en plan, hotad av snödrivor vid sidlinjen, omringad av ruvande granskog. Det är det fotbollsrike Söderberg och Lagerbäck råder över, långt ifrån klassisk och stjärnspäckad fotbollsmark. Ur den karga jordmånen har de odlat fram storslagna resultat. Men det har inte varit nog, folk och fotbollstyckare låter sig inte mättas av bara bröd, man vill ha skådespel också. Show och artister, samba och caramba, klackningar och cykelsparkar.

Trots resultaten får ni stundtals

kritik för feg och tråkig fotboll. Är det orättvist?

L: - I och för sig är man inte mer än människa, det är alltid roligt att få ett erkännande, men det jag tycker är mest tråkigt är de som inte ser att det har spelats en hel del bra fotboll. Vi hade inte fått våra resultat om vi inte spelat bra.

- Men det kan bli kampanjer på vissa spelare eller att det ska spelas på ett visst sätt och då tycker jag man sprider en felaktig bild och väcker falska förhoppningar. Det beror kanske på okunnighet, men resultat blir skevt.

T: - Det är som Lasse säger, det går inte att vinna så många matcher på att gneta. Det skapas ju myter ibland,

plötsligt sa man att vi spelade långt för att vi gjorde det i Belgien-matchen i EM 2000. Men hur många pass hade vi före målen mot England? Jo, 14, 15 pass. Så var det i varenda match, men då sa alla att vi spelade långt, men det var ingen som tittade, undersökte. Sen sade man att vi skulle föryngra, men vi hade ett väldigt ungt landslag redan i förra EM om man jämförde med andra nationer. Och det visar sig när man tittar på alla turneringar att erfarenhet är väldigt viktigt. Och, återigen, vi måste jobba utifrån de förutsättningar vi har.

Hur tar ni negativ kritik?

L: - Även om det kan vara jobbigt är det samtidigt otroligt positivt med intresset för landslaget. Sen är det en stor fördel att vara två, att dela på uppmärksamheten. Och vi ger varandra stöd så att vi kan göra det vi tror på.

Som att ofta lämna Zlatan på bänken?

T: - Som Lasse sa, vi måste fatta de beslut vi tror på. Vi lever trots allt tillsammans, spelare och ledare. Vi brukar säga att om utomstående varit med så hade de sett att det inte är så konstigt med de startelvor vi haft. Vi är väldigt noggranna, vi gör omdömen, vi sitter ner och diskuterar, det är inte bara vi, det är många inblandade.

- Men allt det här är en glädje också, kan man efter en arbetsdag titta sig själv i spegeln och säga "jo, men du har gjort ditt bästa", då ska man inte behöva ängslas över kritik. Sen finns det ju en omvärld som iakttar och ibland varit lite besviken på spelet. Men, som sagt, det går inte att göra sådana resultat utan att spela bra.

Vid det senaste bråket kring Zlatan och U 21, var det ni som var dåliga på att kommunicera?

L: - Det är som vanligt när man ska kommunicera. Det handlade om en kombination av saker för Zlatan: hans ljumske, hans hårda program, motivationen, att han kände att han i det läget inte kunde tillföra något. Men när många då väljer att haka sig fast vid en enda sak blir alltihop överdrivet.

Alla har åsikter om fotbollslandslaget. Tänker ni på hur mycket ni betyder för svenska folket?

T: - Man reflekterar inte över det när man är inne i det, man är fokuserad på de arbetsuppgifter man har. Fast visst märker man att vi får stor uppmärksamhet, man påverkar människor och de kommer fram och vill snacka. Sen har det har skett en otrolig utveckling, särskilt på mediasidan, det är en helt annan bevakning i dag mot för tio år sedan. Det är roligt när man stannar och tankar bilen mitt i natten ute på landsbygden och någon säger "är du tränare?". Det värmer. Sånt gör att man förstår att det här är något som engagerar.

L: - Som Tommy säger, det är inget man går och tänker på i själva jobbet. Men många bryr sig, tänk på folk som kommer ner från Norrland för att se en match. Det är stort och vi vill att alla fotbollsintresserade ska kunna ta del av det här och bjuda på oss själva.

T: - Lasse är från Norrland, även om det geografiskt är mitten av Sverige. (skratt)

L: - Jamen, det är ju Norrland. (skratt)

T: - Nej allvarligt, vi har pratat med spelarna om detta, om hur många som har råd och möjlighet att ta sig till Råsunda eller Ullevi, till de stora matcherna. Lasse har lyft fram det och det har varit viktigt. Vi har velat att det ska vara en öppenhet kring landslaget. Vi fick stor uppskattning borta i Japan, man hyllade Sverige, Danmark och Brasilien för vår öppenhet och generellt försöker vi ställa upp. Det är viktigt att vi bjuder på oss så att ni i media kan komma och förmedla upplevelsen till de människor som inte har möjlighet att vara på plats. Jag känner att det har påverkat oss allihop,spelarna har tagit till sig det här. Det är öppna killar som ställer upp.

Vissa spelare, som lever i storklubbarnas ointagliga fästningar, med agenter som extra grindvakter, tycker dock att de är för tillgängliga i landslaget. Lagerbäck och Söderberg säger inte vilka, men klart är att några skulle vilja att Sveriges landslag blev mer slutet.

L: - Om man ska vara uppriktig så upplever vissa av spelarna en stor skillnad utomlands i sina klubbar kontra att komma hem till landslaget. Då känner de kanske ibland att "kan vi inte minska ner lite på det här". Och då tycker jag att det är en svår balansgång mellan vår öppenhet och att spelarna måste känna en harmoni. Det handlar också om säkerhet, hur vi ska kunna skydda spelarna. Tyvärr har ju samhället förändrats bara under de sex år vi hållit på.

Samtidigt är det väl en demokratifråga, fotbollen har ju redan förlorat en del av sin folkliga förankring?

L: - Absolut, vi får inte bli som gamla tiders adelsmän som sitter för oss själva i ett ointagligt torn!

T: - Det är väldigt viktigt och det är därför vi strävar efter den här öppenheten hela tiden.

Vilka är era bästa landslagsminnen?

T: - Det är samlingarna. Det är som efter ett sommarlov. Jag minns själv när jag gick i skolan, hur glad jag var över att träffa kompisarna, allt vi ville berätta för varandra. Så är det när spelarna kommer hem till samlingen och det är sådana tecken som är belöningen för oss som ledare. Man känner att det finns en positiv arbetsmiljö. Sen har vi det som alla andra, ibland händer det något, något man måste lösa och det har vi lyckats göra på ett mycket bra sätt. Varenda samling är en kick, de är för sällan bara.

L: – Det ger oss otroligt mycket. Man går där med ett leende på läpparna.

T: – Jag vet inte om man jobbar så i andra förbund, den här närheten till varandra och ur den föds viljan att göra bra prestationer.

L: – Det handlar verkligen om lagidrott, att se hela människan, annars vissnar och dör hon.

T: – Att slå England med 2–1 i en öppningsmatch i EM-kvalet, efter att haft den jobbiga matchen i Vigo, det är också ett fint minne, för där satt ju smärtan i fotbollssjälen.

L: – Inget ont som inte haft något gott med sig...

T: – Man får ju ta kritiken, då var alla nyfikna, undrade om vi skulle vi klara det. Och man lär från smärtan.

Vigo är ett smärtsamt minne, vilka är de andra?

T: – Makedonien nere på Ullevi var väl ingen höjdare. Vårt mål var det enda positiva på hela matchen, där förstår jag att man som åskådare kan vara negativ, liksom i Lettlandsmatchen.

Söderberg suckar tungt.

– Sen slutpunkten mot Senegal borta i Oita på Big Eye Stadium, det kommer jag aldrig att glömma, när vi var så nära. Det kändes väldigt frustrerande. Vi kände att vi var på väg, det fanns något positivt i matchen, vi ville avgöra. Det satt i kroppen länge.

L: – Ja, jag tror aldrig att det varit så tyst i omklädningsrummet. Det var en stor tomhet inom en. Tomt och tyst.

T: – EM i Belgien, det tänker man också på fortfarande...

Tommy pratar en lång stund om alla EM-matcherna, minns varenda situation, varje chans, domslut, miss.

T: – I omklädningsrummet efter att vi åkt ut var det en jäkla obehaglig stämning, för alla kände att vi inte uttryckt vad vi bar på. Vi ville spela om matchen direkt! Tänk om Uefa varit så förstående...Men det sa de ju nej till, de jävlarna. (stort skratt)

Hur ligger det till med ny förbundskapten?

L: – Inte på något sätt egentligen, jag vet att styrelsen har en grupp utsedd och haft ett löst snack, en utvärdering, men det är lugnt på den fronten, det är jag absolut ärlig när jag säger.

På frågan om han vill fortsätta småslingrar sig Lagerbäck skickligt, vill inte måla in sig i ett hörn och inte heller stå som ratad om någon annan väljs.

L: – Jag är otroligt privilegierad som fått den här chansen, men jag känner som Tommy, det finns så många andra intressanta saker också.

Och vad händer med dig, Tommy?

T: – Det är inte heller klart, det kan bli en kombinationstjänst med U21 och tränarutbildning. Jag gillar att jobba så, jag känner också att jag inte var riktigt färdig med U21 när jag lämnade det.

Vem vill du se som efterträdare?

T: – Jag vill inte säga några namn. Svensk fotboll har otroligt många bra ledare. Men erfarenhet är viktigt, tillsammans med kompetens och ambition och framåtblickande.

Ni har under era år i hop skrivit fotbollshistoria, tänker ni på det?

L: – Det kan jag inte påstå, jag är lycklig som fått chansen att ha fotboll som yrke, men jag har aldrig tänkt över att jag hamnar i fotbollens historieböcker.

T: – Det du är inne på, det hände en rätt rolig sak...

L: – Jag vet inte vad du tänker på.

T: – Jo, med de övriga förbundskaptenerna.

L: – Jaja...

T: – ...att det bara är Lasse och jag kvar, sen vi började har de andra bytts ut.

L: – Vi börjar bli sådana där antikviteter.

T: – Jaa, haha! Jag vet inte vad det beror på, jag hade aldrig reflekterat över det förut. Fast man har ju märkt att det varit nya ansikten när vi spelat och på Uefa-konferenserna... Fasiken, det är otroligt alltså, ja, det är kanske dags att kliva av.

Söderberg skakar närmast förundrat sakta på huvudet.

L: – Det är en nackdel med det här jobbet, att man värderar det så otroligt utifrån resultat, när chanserna är så små. Vart fjärde år kan man vinna EM eller VM. Ett slutspel innebär att åtminstone hälften av de ansvariga tränarna försvinner, en del frivilligt, en del tvingade. Och det är likadant på klubbnivå.

Ja, se bara på Hector Cuper som kallas ”förlorare” trots alla resultat.

T: – Ja, herregud, Cuper är ett perfekt exempel. Inter förlorade ju inte ens i semifinalen i Champions League, utan spelade oavgjort. Jag var nere i Valencia när han var där och såg hans träningar och jag var lyrisk när jag kom hem. Då tänker man, vilken sjuk värld alltså. Lasse har fångat precis vad många fotbollstyckare verkar tro, att det bara är att göra så här för att få en förändring.

Söderberg knäpper med fingrarna, gapskrattar.

– Men va fasiken, om det vore så enkelt, vad skulle då vi göra här.

Är ni besvikna att ni inte fick priset som årets tränare?

L: – Inte alls, Sören och Zoran har gjort ett jättebra jobb med ligaguld två år i rad och även lyckats hyfsat internationellt. De är värda det.

Lagerbäck blir allvarlig.

– Samtidigt som uppskattningen och uppmärksamheten kring sådana här priser är rolig och bra så finns det så många skickliga tränare i mindre klubbar. De gör storverk med mycket små resurser. Tänk på Peter Lenell när han tog upp Enköping i fjol. Eller Anders Linderoths insats i Hammarby.

T: – Och Conny Karlsson.

L: – Ja, Conny Karlsson som tar Assyriska till cupfinal. Det är det som är så svårt med idrott, man tycker en massa, men det blir lätt så väldigt populistiskt i stället för att man ser till förutsättningarna och kompetensen. En av de mest erfarna tränarna sade en gång ”om du vill göra en bra karriär då ska du välja rätt jobb, rätt klubb”. Det är verkligen så.

T: – Så är det, för det finns ingen tid till eftertanke i dag, allt ska vara enkelt och gå fort. Så här.

Tommy Söderberg höjer på nytt sin hand och knäpper med fingrarna, om och om igen. Lars Lagerbäck ler och går för att hämta mer cappuccino.

Årets matcher

De har testat 47 spelare i år - här är de

Jennifer Wegerup