Borgstrand kapade motståndare som en Vinnie Jones på crack

Lasse Anrell: Allsvenskan mår bättre än på länge

FOTBOLL

Är det kris i Elitserien bara för att Stockholms hockeylag suger?

Knappast.

Är det kris i Allsvenskan bara för att Stockholmslagen tappat publik?

Knappast. Allsvenskan lever och mår bättre än på länge.

Joel Borgstrand (mitten) spelade tufft mot Malmö.
Joel Borgstrand (mitten) spelade tufft mot Malmö.

Halmstad-Malmö var en strålande match. Intensiteten och kvalitén var långa stunder bland det bästa jag sett i svensk seriefotboll på flera år.

Och det har blivit tufft igen. Nu är det inte bara Håkan Mild som spelar konstant på gränsen. Nu är det flera spelare per lag. Det höjer kvalitén och känslan av att det här är på allvar.

Ibland var det som en hederlig gammal Premier League-match; Joel Borgstrand kapade motståndare på löpande band, han såg närmast ut som en Vinnie Jones på crack. Att Niklas Skoog blev skadad av Borgstrands ömsinta behandling var kanske mest otur medan Joseph Elanga hade enbart tur som inte fick knät krossat när Borgstrand kom glidande och satte in kraften rätt upp mot knät i en glidtackling.

Konst och passion

Men det var 90 minuters konst och passion. Till och med Turbo såg ut som om han kunde förflytta sina ben.

Till och med han var mer Rudolph Nurejev än Vinnie Jones.

Jag älskade det.

Och nu betonar lagen inte enbart försvarsspel. Nu vet de att de måste anfalla för att vinna. Jag såg Djurgården-Hammarby i lördags och första halvleken hade ett spel som många lag nere i Europa skulle blivit om inte gröna så åtminstone en smula grönvita av avund inför. Att flera lag i serien sen inte klarar av att göra mål är inte så konstigt. Målskyttar kostar pengar och alla vet att svenska lag saknar pengar. Följaktligen har vi därför målskyttar av samma klass som lag i fotbollens u-länder.

Markus Rosenberg är undantaget

Undantaget just nu är Markus Rosenberg.

Hans första mål var ett skitmål men det andra var så självklart det bara görs av en viss typ av människor, en viss typ av fotbollsspelare.

Det är tydligt att såna spelare bara görs i Malmö.

Zlatan kom från Rosengård. Rosenberg kommer från en annan värld. Båda kommer från Malmö.

Annars måste det kännas konstigt för Markus. Bitterheten är en stark drivkraft för all mänsklig verksamhet och visst får man vara bitter om man petats match efter match men vet att man är bättre än så. Fast samtidigt spelar han ju bort sina chansen att spela Champions League i ett slagkraftigt svenskt lag nästa år.

Sen kan han snacka om att utlandet vill ha honom. Utlandet vill knappast ha honom än i ett lag på Champions League-nivå.

Veckans märkligaste: Björn Anklevs skott i 32:a minuten när han hade drömläge i straffområdet. Skottet gick bakåt (!). Ett slags rekord?

Av allt konstigt som sas den senaste omgången tycker jag Conny Karlssons uttalande var det märkligaste: Vi hade ju faktiskt ett farligt tre mot tre-läge. Känns som om det kanske inte är så mycket att glädja sig över.

Örgrytes mittfält och backlinje såg verkligen roliga ut i Avspark. Hur kan man slå så många vansinniga och tokroliga passningar?

Det fånigaste var väl ändå att stockholmslagen gnällde över att derbyt spelades på en helg. Herregud, nu börjar de verkligen låta som hockeylagen...

Förresten: Örgrytes anfall var inte heller bra...

Är det TV3:s fel att publiken sviker allsvenskan? Knappast. Det kändes nästan som en parodi på hur folk skyllde hockeyns 90-talskris på TV 3. Det är aldrig tv:s fel när folk tröttnar. Det är en god grundregel. Felen finns alltid i ens egen omgivning, som GW Persson brukar säga.

Jag vet inte om man blir lurad av hans Collina-aktiga utseende men visst känns Stefan Johannesson som en väldigt bra domare.

För övrigt tycker jag att AIK:s publik är de verkliga hjältarna. Så många, så bittra, så tappra.

Lasse Anrell