VI VILL INTE HA ERT VÅLD VI VILL INTE HA ERT HAT DET HÄR ÄR VÅR FOTBOLL OCH VI ÄLSKAR DEN

Sportbladets Simon Bank: Ingen jävel får ta fotbollen som gisslan – nu börjar kampen mot våldet

FOTBOLL

HELSINGBORG

Det drar svinkallt från Sundet, men det är det ingen som märker.

HIF:s nya anfallsspel har klaffat, Peter Graulund har nickat och fjortontusen människor har glömt att det är kallt. De har glömt allt, för det är fotboll, premiär och 2–0 till deras lag.

Ingen jävel ska få ta det här ifrån oss. Ingen jävel ska få hålla vår fotboll gisslan.

Nu börjar kampen mot våldsmännen som försöker.

Viktigare blir ingen match i årets allsvenska.

Första halvlek var faktiskt inget vidare, de första 45 minuterna av allsvenskan var ett trångt mittfält, dåliga uppspel och en vind från Öresund som bet sig in som en utsvulten råtta.

14 453 – små pojkar och flickor, vuxna och gamla – hade tagit sig till Olympia för att låta vinterdrömmarna krocka med vårverkligheten. Till slut fick de som höll på hemmalaget sin belöning.

Helsingborg slog Halmstad.

Och ingen slogs.

Ingen liten grabb fick fly med ögon fyllda av skräck och gråt i halsen, ingen pensionär hamnade mitt i ett hatinferno, ingen tonårskille fick en flaska krossad i sitt ansikte.

Allt det där borde vara självklart – men det är det inte.

När de allsvenska ledarna höll upptaktsträff i Malmö i veckan pratade många om det största hotet mot svensk fotboll. Det handlade inte om bristande ekonomi eller svag talangutveckling, inte om dåliga planer eller missade Europakval.

Klubbledarna pratade om sina egna supportrar, om unga män som misshandlar, hotar och hatar i fotbollens namn.

Som om de hade den rätten.

Svensk fotboll har vuxit som en elefantunge på ryssfemmor de senaste tio åren, en vital supporterkultur kom från ingenstans och satte färg på arenorna. Tusentals har planterat sina hjärtan i en fotbollsklubb och sett dem växa. De många har hittat tillbaka till fotbollen, för att där finns färgen, passionen, glädjen, underhållningen och en chans att få känna sig stolt på riktigt.

Det finns nu en växande grupp som gör allt för att ta livet av allt det.

Vill göra säsongen till ett krig

De senaste månaderna har våldstörda pojkar i Stockholm, Malmö, Göteborg, Helsingborg mobiliserat för att göra årets säsong till ett krig. Många av dem är smarta killar, med ett enormt fotbollsintresse men ett lika stort behov av bekräftelsen som finns i andra människors skräck. Krossade flaskor, tårgas, oskyldiga människor i kläm, pappor som inte vågar ta med sina barn till matcherna – där är visionen som våldsmännen har med sin fotboll.

Efter matchen på Olympia läser jag om förordet till Tomas Lappalainens bok om den italienska maffian. Han skriver att ”staten står och faller med folkets solidaritet” – och det är så klokt att det säger lika mycket om huliganer som om maffian. Deras logik och livsluft är nästan identisk.

Ett laglöst samhälle föds när människorna i det tappar respekten för det gemensamma, en laglös fotboll uppstår när våldsmännen förlorar sin lojalitet till klubbarnas ledare och spelare.

Då kan man ju slåss, skita ner och svina bäst man vill. Då kan man formulera en egen lag, en egen klubb, en egen moral.

Våldsmännen ser sig som elitsupportrar, men de är ingenting utan sina yttre fiender; klubbledarna, media, polisen, vanliga supportrar. De senaste åren har huliganerna (grabbar som utan att tveka kastar in en flaska i en restaurang där vanliga, oskyldiga, kvinnor sitter och äter) mytologiserats på nätsidor och bekräftats i pressen. Hundratals smågrabbar dras till deras perverterade cowboy- och indianerlek, i en jakt på en stark identitet och en adrenalinrush.

Vi måste slåss för det vi älskar

Men ideologin är fascistisk, dess enda argument är våldet och hoten.

Så slår de sönder ett ansikte eller håller fotbollen gisslan under ett Råsunda-derby, men det finns en fråga de inte kan svara på:

Hur ska fotbollen kunna överleva på en kost av våld och hot?

Det kan den inte. Det är därför vi måste slåss för den, alla vi som älskar vår fotboll.

”Älska fotboll”.

Det låter trivialt – och det ÄR trivialt, på samma sätt som det är trivialt när du kysser din älskade godnatt om kvällarna. För att du älskar.

Mot det ställer våldsmännen något annat, de älskar fotbollen som en hustrumisshandlare älskar sin fru. En våldsam passion, ett passionerat våld – och den förkrympte mannens jakt på en makt han aldrig kan få.

I dag ställer sig Fotbollssverige upp och säger till våldsmännen och misshandlarna:

– Ni har inte den rätten.

I dag, i morgon och framöver kommer alla spelare och domare i svensk elitfotboll att bära ett rosa armband under match. Armbandet är ett ställningstagande för en fotboll utan våld, för alla er som bygger en positiv supporterkultur, för alla er som vägrar att acceptera att hatet och hoten breder ut sig som en cancersvulst.

I dag markerar vi tillsammans

I eftermiddag möts Malmö FF och IFK Göteborg i en gigantisk match på Malmö Stadion. Bjärred mot Selakovic, Lolo Chanko mot Håkan Mild, Afonso mot Bengt Andersson. MFF:s fans laddar upp i Möllevången, med en stor manifestation mot fotbollsvåldet.

Det är så många som fått nog nu. Tillsammans kan spelare, ledare, domare, press och publik ge våldsmännen ett tydligt meddelande:

Vi vill inte ha ert hat. Vi vill inte ha era hot. Vi vill inte ha ert våld.

Det här är vår fotboll. Vi älskar den väldigt, väldigt mycket.

Simon Bank