Början till slutet för Afrikas lejon

"De blev för stora för sina skor"

1 av 2 | Foto: AP, EPA
Henri Camara har precis avgjort åttondelsfinalen i VM 2002 mot Sverige. Senegal gjorde stor succé i mästerskapet och det talades om att landet skulle dominera den afrikanska fotbollen i flera år framöver. Framgångarna uteblev dock. Till VM 2006 kvalificerade landet sig inte och supportrarna skyllde på arroganta spelare.
FOTBOLL

KAIRO

Minns ni de här killarna?

Senegal dansade ut Sverige ur VM 2002 - och skrattar fortfarande åt oss.

Själva är de tillbaka i fotbollens sandlåda.

Den 16 juni 2002 är den största dagen i senegalesisk fotbollshistoria.

Henri Camara har gjort två mål, Sverige har besegrats och "Lejonen från Terranga" är klara för kvartsfinal i sitt första VM-slutspel.

Efter att ha bildat tv-puckshög, burit runt Camara i gullstol och dansat för alla de fyra läktarna på Big Eye-stadion i Oita så bordar senegaleserna till slut sin spelarbuss. Bongotrummorna smattrar, och mest intensivt av alla trummar El Hadji Diouf. Den 21-årige anfallaren med det blonderade håret har snurrat runt med den svenska backlinjen precis som han ville.

- Den där stora killen på högerbacken (Olof Mellberg), han kunde bara inte handskas med Diouf. El Hadji bara fortsatte slå tunnlar på honom, skrattar Senegals andretränare Abdoulaye Sarr.

Den 22 januari 2006 är inte den största dagen i senegalesisk fotbollshistoria.

Mycket har förändrats sedan sist. El Hadji Diouf har tappat glansen och Abdoulaye Sarr har blivit ny förbundskapen - men en sak är sig i alla fall lik.

Senegaleserna skrattar fortfarande åt svenskar.

- Vad var det han hette, den där målvakten? Hahaha, du vet vem jag menar.

Skulle väntat ut Camara

Aliou Goloko är en senegalesisk journalist på nyhetsbyrån AllAfrica. Han är en stor, bullrig man i 40-årsåldern, och hans mage hoppar av lycka när han tänker på den där målvakten.

Och jodå, jag vet vem han menar. Magnus Hedman, heter han.

- Hedman! Hahaha. Var spelar han nu?

Han spelar inte längre. Han är i mediabranschen.

- Haha, han spelar inte längre. Det kan jag just tänka mig. Känner du honom?

Nej.

- Men om du träffar honom kan du väl säga att en målvakt måste vänta tills en spelare skjuter innan han lägger sig. Han satte sig på ändan redan innan Camara träffat bollen. Hahaha, vilken kille, va?!

Goloko får passa på att skratta när han har chansen. Jobbet att följa fotbollslandslaget har inte givit honom särskilt mycket glädje de senaste tre åren.

Först var det de afrikanska mästerskapen 2004, då Senegal åkte ut redan i kvartsfinalen och dessutom skämde ut sig genom att försöka överfalla domaren.

Början till slutet

Och sedan var det den riktiga smällen, då puttefnasknationen Togo tog VM-platsen som "Lejonen" redan räknat in.

När unga, frejdiga Senegal vann över Sverige den där sommardagen 2002 såg de flesta experter det som början på en era, en tid då Senegal skulle dominera afrikansk fotboll.

Nu blev det inte början - det blev kulmen i stället.

Vad är det som gått fel? Strax efter att två spelare - Diatta och Beye - helt enkelt struntat blankt i att dyka upp till en landskamp gjordes en opinionsundersökning i tidningen Le Soleil. Den talade sitt tydliga språk - "arroganta spelare" var det överlägset vanligaste svarsalternativet.

- De tror att de har blivit för stora för sina skor, motiverade en supporter sitt svar.

Efter VM 2002 var spelarna rena gudarna hemma i Dakar. Till och med tredjemålvakten Kalidou Cissokho berättade om hur han var tvungen att gömma sig i ett tält, eftersom fansen vägrade lämna honom i fred hemma i huset.

Störst av dem alla var El Hadji Diouf, spelaren som illustrerar både uppgången och fallet för senegalesisk fotboll.

Han var ung, han var kung, han var grann och populär. Han hade gjort ett fantastiskt VM och dessutom skrivit på ett mångmiljonkontrakt med Liverpool.

Diouf är uppvuxen i ett slumkvarter i Dakar och tillbringade sina unga tonår med kriminella ungdomsgäng. Han har alltid varit en speciell och kontroversiell kille - men efter VM hände något med honom.

Kanske går det att sammanfatta som storhetsvansinne.

I samband med misslyckandet i afrikanska mästerskapen 2004 var han den som var allra mest aktiv i hetsjakten på en impopulär domare. Han fick fyra matchers avstängning av Fifa, och var borta från landslaget i mer än ett halvår.

Nattklubbsbesök

Då han skulle göra sin efterlängtade comeback mot Liberia borta valde han att tillbringa natten innan avresan på en nattklubb i Dakar.

Han petades ur truppen, och fick ytterligare sex månaders avstängning av sitt eget förbund.

Diouf var inte tillbaka i laget förrän i juni 2005, och då var skadan redan skedd. 2-2 hemma mot Togo innebar att VM-chansen i praktiken var borta, och nu reagerade till och med regeringen. Under "De långa knivarnas vecka" avsatte Senegals president AbdoulayeWade såväl förbundskaptenen som fotbollsförbundets ordförande och till och med idrottsministern.

Ytterligare en dryg vecka senare hamnade El Hadji Diouf i ett nytt bråk på en nattklubb i Dakar, och anklagades för att ha misshandlat sin lagkamrat Khalilou Fadigas flickvän.

När han väl dömdes till böter hade han dessutom hunnit bli av med sitt brittiska körkort efter att ha kört rattfull, samt dömts till nya böter då han spottat på en supporter under en Premier League-match.

I dag spelar Senegal sin premiärmatch i de afrikanska mästerskapen mot Zimbabwe. De gör det med sitt rykte på spel, och det vet El Hadji Diouf mycket väl.

Likt vissa svenska anfallare pratar han inte längre med journalisterna från sitt hemland, men Sportbladet träffar honom nära Kairos pyramider. Diouf gör en poäng av att peka ut mot dem:

- Där uppe vill vi stå. Vi vill erövra Egypten. Folket i Senegal är väldigt arga på oss nu, och den här bucklan vore den bästa present jag kunde ge mitt land. Det vore det bästa sättet att gottgöra allt.

Han fortsätter:

- Vi är otroligt besvikna över att inte gått till VM i Tyskland, och ska göra allt för att vinna den här turneringen. Ibland behöver du en knuff i rätt riktning om du ska nå ditt mål.

Okej, men hur är det nu med allt det där andra? Har den vilde, unge hetsporren lärt sig något av de senaste åren?

- Min mormor har alltid sagt att det inte går att utvecklas utan att göra misstag, och jag har gjort en hel del som jag ångrar. Med det sagt så tänker jag vare sig sluta brinna för min fotboll eller leva mitt liv. Jag tänker inte radera min personlighet.

På den ena överarmen har Diouf ett lejon tatuerat - Senegals lejon. Börjar det inte ryta snart igen så kommer Senegal att sjunka tillbaka ner i fotbollens anonymitet. Då kan det vara skadeglada svenskars tur att skratta.

Fakta: Senegal

Erik Niva