Simon Bank: ...men det finns inga större skäl att RASA

FOTBOLL

DUBLIN. Vi hade i alla fall tur med vädret.

Nä.

Vi hade inte tur med nånting, det är hundra dagar till VM, Zlatan är skadad och Sverige har förlorat med 3–0 mot Irland.

Lagerbäck sa det själv:

Det här var årtusendets sämsta match.

Vi kan väl lika gärna börja med det värsta?

Klockan var tre minuter över nio när Sverige missade ett andetag.

Zlatan Ibrahimovics vänstra knä vek sig, mitt i en ambitiös tackling på Ian Harte, och Lansdowne Roads gräsmatta förvandlades till ett virvlande trapphus rakt ner i ingenting. Han tog ett par steg, testade, byttes ut.

Jag tror att Sverige gör bäst i att inte andas ut riktigt än.

Doktor Forssblad – landslagets egen Mr 100 procent – sa att inget allvarligt är fel med Zlatans knä, men innan Ibra är på planen igen i Turin så vågar jag inte lita på några rapporter. Ett knä är ett knä är ett knä. En liten skada kan växa sig stor snabbare än någon hinner säga ”VM”.

Resten då?

Tja, jag visste ju att jag förr eller senare skulle få nytta av att ha arbetat i löpsedelsfabriken.

En sån här kväll, med vind och snö i ett ondsint svinkallt Dublin, känns det skönt att kunna reda ut ett och annat på ren kvällstidningssvenska:

Ja, det var en CHOCK att se Zlatan Ibrahimovics vrida sitt vänsterknä.

Ja, det var en FÖRNEDRINGS-ATTACK som Damien Duff utsatte Alexander Östlund för.

Ja, hela matchen var en LANDSLAGS-SKANDAL.

Men – och det känns viktigt att slå fast det:

Nej, det finns inga större skäl att RASA.

Naturligtvis är det en pinsamhet att ett svenskt landslag klappar ihop och blir så kölhalat och avklätt som på Lansdowne Road i går. Men, oss emellan, såg vi egentligen något av bestående art som vi inte visste förut? Ärligt?

Världslag byggt på medelmåttor

Ingen trodde väl på allvar att Petter Hansson blivit holländsk mästare på 60 meter? Ingen hade väl fått för sig att Alexander Östlund förvandlats till Javier Zanetti i Southampton? Ingen hade väl på känn att Johan Elmander och Christian Wilhelmsson är männen som ska bygga en defensiv stormakt av blågult?

Då så.

Sverige är – med några få undantag – ett världslag byggt på medelmåttor. Gör de inte varandra bättre så blir fallet långt och hårt. Det blir sällan det, eftersom Sverige är världsmästare på organisation och kollektivt arbete.

Det fanns igår, i svinkylan på Lansdowne Road, bara ett lag som arbetade på det sättet. Det var dom i gröna dräkter.

Från uppvärmningens klung-pep-talk till målfirandet med legendariska massören Mick Byrne spelade Steve Stauntons nya Irland varje sekund med hjärtat i handen och ett flödande 4-3-3. Det var vackert att titta på.

Sverige, däremot, gjorde ont i ögonen.

Lagerbäck satte sina allsvenska, nedtränade spelare på bänken och fick ett offensivt balanserat mittfält på köpet. Utan Niclas Alexandersson, Fredrik Ljungberg, Mattias Jonson – alla defensivt skickliga VM-alternativ.

I första halvlek såg jag inga större, organisatoriska misstag. Positionsspelet var okej, Tobias Linderoth åt upp halva planen, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic hittade varandra fint ett par gånger om – och Olof Mellberg var strålande när han fick spela rättvänd och enkelt.

Men allt rasade. Det som var individuella brister i början (de tre offensiva mittfältarnas försvarsjobb, Östlunds passningsspel och en-mot-en-torsk) förvandlades till ett först darrigt, sedan uteblivet lagspel.

Årtusendets sämsta

Det tillkom inga nya problem igår, men det räcker bra med de gamla.

Vi har fortfarande inget bra högerbacksalternativ. Den som spelade igår kan inget annat än att tackla, den som kan ersätta (Mikael Nilsson) kan allt utom att tackla.

Det ser fortfarande tomt ut bakom de ordinarie mittbackarna. Petter Hansson måste, liksom Teddy Lucic, läsa spelet perfekt för att inte bli avslöjad. Keanes 2–0 igår pekade inte direkt åt det hållet, om man säger.

I går, i Dublin, såg vi Sverige spela sin sämsta fotbollsmatch detta årtusende.

Jag antar att ingen (utom möjligen Percy Nilsson) badade i fontäner hemma i Sverige i natt. Det fanns ingen anledning.

Men det finns heller ingen anledning att tro att Dublin igår har något med Tyskland i juni att göra.

Gudskelov.

Läs allt om katastrofmatchen